Järpås–Göteborg

Hem igen efter besök hos syster. Lika strålande väder som igår och ytterligare ett par grader varmare. Mycket svag vind, inledningsvis nordlig men efterhand vridande till västlig och lite tilltagande. Valde en nordligare sträckning för att få lite variation, även om det då blev drygt en mil längre och lite mer kuperat. Jag hade ingen koll på om det fanns möjlighet att fika efter vägen, men hade några power bars med så det skulle nog lösa sig.

Rullade på fint, kändes knappt alls i benen att det blev elva mil igår. Blommande rapsfält lyste gula, jag såg både en örn och ett par ormvråkar, kort sagt en härlig tur på landet. Efter ett par mil blev det mer skogslandskap men med insprängda åkrar och små byar. Strax utanför Väne Åsaka kände jag att det skulle vara bra att fylla på med lite energi så jag stannade till och satte mig på en berghäll och åt en Swebar.

Efter ytterligare en mil – ungefär halvvägs hem – kom jag fram till Upphärad där jag stannade vid Tempo och köpte glass och en burk Cola som intogs i solskenet på en bänk utanför butiken. Vid nästa avtagsväg stod det en skylt om "beläggningsarbete pågår", vilket visade sig innebära att det för tillfället inte fanns någon beläggning alls utan bara ett lager grovt grus. En koll på Google Maps visade att det just inte fanns något vettigt alternativ, så det fick bära eller brista.

Tyvärr brast det efter ungefär tre kilometer, punktering! Tur i oturen var det på framhjulet som ju är lite mer lätthanterligt. Av med hjulet, kränga av däcket, på med ny slang. Och så pumpa. Mitt i bedrövelsen var jag ändå lite nöjd att jag just uppgraderat till en lite bättre pump (Lezyne Pressure Drive Mini), som det går att få upp fullt tryck med och inte bara "det funkar i nödfall-tryck" som med min förra noname-pump.

Jag hade förstås ingen aning om hur länge detta eländiga underlag skulle vara, och det är ju alltid lite nervöst när man använt sin enda reservslang, men det gick bra resten av vägen. Totalt var det drygt fem kilometer med grus där hastigheten gick kraftigt ner och nervositeten kraftigt upp. När det blev asfalt igen drog jag verkligen en lättnadens suck.

Vidare med god fart till Lödöse där jag tyckte det kunde vara dags för lunch när jag spanade in en pizzeria. Tänkte att jag inte skulle ta så mycket, så en kebab i pitabröd fick räcka. Men det var det största pitabröd jag sett i hela mitt liv, nästan stor som en pizza och fullproppad med kött, grönsaker och sås. Slänga mat går ju inte så jag tryckte i mig alltihop även om det gick trögt på slutet. Efter det gick det överhuvudtaget inte att ligga i bocken, det fick bli en mer upprätt position för att inte trycka ihop den stackars magen som jobbade på högvarv för att ta hand om alla kalorutterna.

Fortsättningen var rätt trist ur upplevelsesynpunkt; cykling längs E45:an är ingen höjdare när det gäller utsikt, även om det var lite trevligt att se älven dyka upp. Tog Jordfallsbron över till Kungälv och köpte en kaffe i kiosken i Fästningsparken, kände det kunde behövas för att piggna till lite inför de sista två milen hem. Det råkade visst bli ett par kulor glass också, vilket kanske inte var så smart eftersom jag fortfarande var rejält mätt. Men det är liksom tradition att köpa glass i den kiosken, så det gick av gammal vana.

Satt ett bra tag i parken och lät maten och glassen sjunka undan lite innan jag fortsatte söderut. Vinden låg sedan länge på rent västligt så det var kantvind ända ner till Marieholmsbron där jag äntligen fick vinden i ryggen en kort bit. Sen var det bara att forcera de sista uppförsbackarna hem och konstatera att trots punktering och en alldeles för kraftig lunch blev det en riktigt skön tur idag igen.