Hem–Fjärås–Särö–hem

Passade på att ta en cykeltur istället för dagens distanslöpning när det var så fint väder. Planen var att cykla runt Mjörn med fikastopp på Brobacka Kaffestuga. Eftersom klockan hade runnit iväg så gick jag för säkerhets skull in på deras hemsida för att kolla öppettider och såg till min förvåning och besvikelse att de hade klappat ihop och verksamheten låg ute till försäljning. Trist!

Fick tänka om och istället styra kosan söderut, fika på Naturum Fjärås Bräcka blev backupplanen. Lyckades glömma vattenflaskorna på diskbänken när jag hade fyllt dem, så första stopp blev i Kållered där en flaska Powerade inhandlades. Den var egentligen lite för liten för cykelns flaskhållare och skramlade därför runt en del men höll sig ändå kvar hela vägen. Sen vidare den vanliga vägen via Anneberg, men inte över Hjälm utan direkt till Fjärås så jag fick den go'a kyrkbacken att tampas med innan fikapausen (jämför puls- och fartkurvan!). På Bräckan blev det linssoppa och till efterrätt morotskaka och kaffe, vilket avnjöts på uteserveringen med havsutsikt.

Sålunda styrkt till kropp och själ trampade jag vidare. Vinden var i stort sett västlig, så det rullade på riktigt bra den korta biten innan man svänger av norrut mot Kungsbacka. Sen blev det mest kantvind, precis som det varit på nervägen. Från Särö cyklade jag på gamla banvallen och följde skyltningen för Sverigeleden. Det var första och sista gången; dåligt underlag, grindar var 200:e meter och sen en svängfest utan dess like. Party, party – not! Här finns det mycket att jobba på om Sveriges första nationella cykelled ska vara något att skryta med.

Efter att ha genomlidit (nåja, så farligt var det kanske ändå inte) den sträckan tog jag glasspaus vid Askimbadet, där kiosken hade öppet näst sista dagen för säsongen – sicket flyt! Sen vidare på Säröbanan där det faktiskt var förvånansvärt få ute i det fina vädret, så man behövde inte zick-zack:a alltför mycket utan kunde trampa på bra. Sen bara sista biten genom stan där det var desto fler ute. Bara att le och vinka och släppa fram vid övergångsställena. Jag tog inte den vanliga vägen över Willinsbron utan fortsatte utmed E20 och sen uppför Morängatan. På så sätt blev ingen sträcka cyklad två gånger utan det blev en "riktig" runda, så som jag helst vill ha det. En riktigt skön cykeltur, hade gärna fortsatt ett tag till men man ska ju sluta när det är som roligast. :-)