Lygnern runt hemifrån, del 1

Vid Midnattsloppet i Stockholm lärde jag mig två saker: 1) det går bra för högerbenet att springa långsamt, 2) det är svårt att hålla igen på tävling. Så inför dagens midnattslopp i Göteborg hade jag en plan: att köra mig riktigt trött i benen inför loppet så jag helt enkelt inte skulle orka springa (för) fort. Så efter att ha tillbringat dagen framför TV:n och sett bland annat Mo Farah vinna 10000 tusen meter (efter att ha snubblat till på sista varvet så hjärtat for upp i halsgropen) stack jag ut på landsvägshojen. Planen var åtta–tio mil i ett inte alltför hårt tempo. I verkligheten blev det både en bra bit längre och lite hårdare. Rullade söderut med tanken att svänga av vid Lindome och köra vidare mot Eskilsby–Hällingsjö och sen vidare hemåt igen. Men det var en så fin eftermiddag och lätta ben så jag fortsatte en bit till. En bra bit faktiskt, det blev hela varvet runt Lygnern. Lite feltänk där, jag trodde inte det var riktigt så mycket längre den södra vägen mellan Fjärås och Sätila. Men till slut var jag framme vid Båthuset och kunde få en välförtjänt fika med kaffe, kärleksmums och dajmtårta.

Tyvärr hade Garmin-klockat varnat för låg batterinivå en längre tid så jag slog på RunKeeper i telefonen som backup när jag startade igen. Efter någon mil dog klockan, så fortsättningen av passet redovisas i nästa pass. Detta pass har jag justerat längd och tid så det avslutas vid fikastoppet.