Helsingborg-Lund
Löpning - Ultrapass
När Anders och Petra förra veckan bjöd hem oss den 29 juli, var min första tanke: Kul, då springer jag dit! Att de bor i Lund innebar efter en koll på Google Maps att det skulle bli ett pass på 49 km om man valde kortaste vägen. Det skulle bli mitt livs första pass på över mara-distans, men det kändes som en utmaning jag var redo för. Preppade mig veckan innan genom att köpa en vätskeryggsäck, energikakor och gel. Tog det lugnt med träningen dagen innan (men hade i helgen ett par ganska tuffa dagar med ryggsäck i Kullaberg, vilket kanske inte var bästa uppladdningen).
Jag hade kollat väderprognosen och räknade med att det skulle bli soligt och kanske någon regnskur. Jag hade dock inte räknat med att det skulle vara 30 grader i den obefintliga skuggan och varmare i solen.
Jag gav mig av 12:05 och hade därmed nästan fem timmar på mig innan vi skulle vara i Lund. Det skulle innebära mycket läge tempo än jag planerat för höstens maror och kändes rimligt. Jag tog med mig telefon med Google Maps GPS-guide. Hade dessutom förberett Annika på att jag kanske skulle behöva bli upphämtad längs vägen.
Som väntat gick de två första milen bra, trots att det var grymt varmt. Svettades som en gris och sippade på mitt medhavda vatten och sportdryck. Njöt av passet och kände mig stark. Höll lite för högt tempo, men tänkte att det kunde vara bra att ha lite marginal när jag skulle tappa tempo mot slutet. Efter ett par timmar började det dock ta emot och jag tog ett par korta pauser för att dricka lite med och trycka i mig en energikaka. Nu började tempot gå ner rejält och jag gick vissa sträckor. Hittade i stort sett ingen skugga alls att springa i och solen brände fruktansvärt. Vid tre mil hittade jag lite skugga vid ett hus i Annelöv. Vattnet började sina i ryggan och jag funderade på att ringa Annika och be att få bli upphämtad i Dösjebro. Då kom en trevlig tjej förbi och erbjöd mig att fylla på vatten hos henne. Efter att ha fått nytt vatten, suttit ner en stund och druckit mig otörstig fick jag lite nya krafter och gav mig ut på vägen igen. Det var dock en mycket tillfällig boost. Resten av passet blev en riktig pina. Tryckte i mig vad jag hade av energikakor och gel och fyllde även på med en extra sportdryck på ICA i Kävlige. Det blev nog mer gång än löpning de sista milen. Kom dock fram till slut, nästan en timme efter fem. Väl framme bjöds jag på Resorb, grillat och en mycket trevlig kväll.
