HCA Marathon - Odense

Då var det tydligen redan dags att ge sig på ett Maraton igen. Uppladdningen har ju varit nästan perfekt, ja förutom möjligtvis att sommarens värme gjorde det lite extra tungt att få till dom där riktiga långpassen. Men annars har man ju kunnat träna på som man vill och kroppen har hängt med hyfsat.

Vi kom ner till Odense redan vid lunchtid på lördagen så det bar iväg direkt ut till start/mäss-området för att hämta ut nummerlapparna. Sedan var det bara att försöka ägna resten av dagen åt kolhydrat-laddning... Fast för min del kanske det inte var så mycket för loppet utan mest för att pizza och öl är väldigt gott. :)

Sov väl inte jättebra, brukar vara lite svårt att sova borta och nu var man lite extra laddad. Dessutom vaknade man av att brandlarmet gick klockan 07.00 - men det gjorde inte så mycket - man skulle ju ändå snart gå upp.

Blev en god frukost med både bacon, korv och lite raketbränsle (smörgås+en bulle). Sedan var det bara att byta om och hoppa på bussen som utgick bara någon minut ifrån hotellet.

Vi var som vanligt lite sena till startfållan (man vill ju göra toa-besöket så sent som möjligt) och eftersom både hel och halv-maraton startade samtidigt var det ganska trångt - blev lite Göteborgsvarvs-känsla faktiskt vilket inte var negativt. Men i sidan av startfållan fanns en öppning i staketet för sena löpare och vi lyckades smita ut mitt i smeten - någonstans mellan 3:50 och 4:00 flaggorna - perfekt.

Sen var det bara att lufsa iväg och försöka njuta av att det ideligen kom nya vyer. Tempot blev som väntat lite högt i början, vi hade 3:50 flaggorna en bit framför oss ganska länge, men det var ju bara bra att ha lite marginal. Efter lite drygt halva varvet passerade vi genom källaren på ett parkeringshus och naturligtvis försvann GPS-signalen för en stund. Sedan var det dags att springa genom de centrala delarna av staden och här var det en hel del publik, trevligt. Även hejarklacken hade placerat sig här så man hade något att se fram emot även på andra varvet.

Sista biten in mot varvning var det lite tråkigare vyer och visst kändes det redan lite i benen att man sprungit ett par mil redan. Vid stadion var det bara att hålla till höger för att ge sig ut på ytterligare ett varv.

Andra varvet var lite förlängt/omgjort för att få ihop rätt distans men tyvärr hade något oförutsett hänt så mitt under loppet hade en bit av banan gjorts kortare och sedan lagts till i slutet... Vilket gjorde att alla kilometer-skyltar för sista varvet stod fel vilket vi stackars löpare inte fick reda på.

Så när vi passerade 21-km markeringen trodde vi att vi låg väldigt bra till med en tid på lite drygt 1.57 - klockan litade jag inte riktigt på då den ibland visar fel (oftast för kort) och dessutom hade den varit utan GPS-signal några minuter. Så allt kändes verkligen som upplagt för en tid under fyra timmar med marginal (i själva verket passerades halvmaran på runt 1.59 efter att Mentorn skulle ha vätskepaus och dessutom hade vi hällt av lite vätska när tillfälle gavs).

På andra varvet blev det lite drick-pauser, naturligtvis bara vatten för mig, men vid sisådär 25 km ville Mentorn slänga i sig en halv banan också. Under tiden tog jag lite promenad vid sidan av banan som var avgränsad med några låga koner, utplacerade sisådär var 25:e meter, mitt i vägen. När Mentorn kom ikapp såg jag även att 4-timmarsflaggorna kom farande (vi hade allt skymtat dom bakom oss förut) och vände mig om för att fråga hur dom låg till (tyckte vi borde vara flera minuter före dom med tanke på vår halvmara-passering). men han knappt öppna munnen förrän jag låg på asfalten... Hade naturligtvis sprungit in i en kona och for i asfalten med högersidan först, aj. Men fick snabbt hjälp upp igen och kroppen var ju i full gång så det var inga problem att fortsätta springa.

Bara att mala på och efter ytterligare någon vattenpaus låg vi mer eller mindre jämsides med flaggbärarna. Dom försökte hålla stämningen uppe så det var väldigt trevligt att springa med i det gänget. Dessutom hade jag fått för mig att dom startade före oss och att vi inte behövde stressa, men så var det ju inte - måste blandat ihop det med 3:50 flaggorna, man började väl bli trött i huvudet också kanske?

Dags för centrum igen och hejarklacken hade utökats lite och det gav lite energi såklart. Sen väntade några rätt så tråkiga kilometer av banan och jag började fundera på när det var dags att sätta på musik i öronen och ge det där sista. Släppte faktiskt Mentorn och flaggorna lite för att sen komma ikapp dom när det var vätskepaus. Samtidigt var jag fortfarande helt övertygad om att 4 timmar inte skulle vara några problem att fixa, kände att det säkert skulle gå att spurta lite samt att kilometermarkeringarna som var uppsatta inte kunde vara SÅ fel? Klockan hade ju dessutom varit utan GPS två gånger vid det här laget.

Någonstans efter 35 kilometer släppte Mentorn lite och vinkade åt mig att fortsätta själv - det var ju så vi hade bestämt så det var bara att sätta igång musiken. Hade förhoppningen att få med mig Mentorn under 4 timmar också nu när vi låg så bra till (trodde vi) men samtidigt ville jag ju ha lite marginal till flaggorna som nu låg strax före oss. Gled ganska snart förbi 4-timmarsflaggan och sen var det bara att försöka spurta de sista kilometerna in mot stadion.

Precis vid 4 mil for det dock över mig ett akut illamående - vet inte om det var det stackars lilla vattnet jag fått i mig som spökade men det var bara till att rusa till närmaste buske och hosta som en tok... Ja inget kom ju upp såklart men känslan var densamma. Efter några hostningar så fick jag väl försöka komma igång lite lugnt igen och blev återigen passerad av den där flaggan... Var väl också här någonstans jag kom på att dom startat EFTER oss och därför behövde jag ligga en bit före för att vara på den säkra sidan... Kom återigen kapp och förbi och äntligen närmade sig stadion - men nu var det dags att springa de där extra 320 metrarna som lagts till i all hast. Tittade på klockan och insåg att det kunde bli väldigt knappt om tid - hoppas målet ligger nära ingången på stadion!

Väl inne på stadion insåg jag att det inte räcker med 30 sekunder för att springa sisådär 300 meter... Tvärstannade och ropade ett väl utvalt ord och började gå med tunga steg. Jodå, nu kom farthållarna igen och försökte muntra upp mig med att jag allt skulle hinna men dom hade ju inte sett min klocka... Ja fick ju springa upploppet ner så målfotot blev bra men lite surt var det allt.

Väl i mål kunde jag konstatera att distansen på klockan stämde nästan exakt så hade jag litat på den skulle det nog gått vägen. Tog ett par dagar efter loppet innan informationen kom ut på hemsidan om att skyltarna varit på fel ställe, lät ju mest som en dålig ursäkt från mig början. :)

Väl i mål så fick man vila sig lite innan man kunde börja dricka lite men efter någon timme mådde man prima - förutom revbenen då som fick sig en rejäl smäll när jag ramlade, fast det kändes inte förrän dagen efter. Ja ett mycket trevlig äventyr även om mitt tidsmål inte lyckades - men nu har man en anledning att försöka igen!