Löpning Skador & Rehab 19 inlägg 1249 visningar

Hur ska jag klara det här!?

Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#1
5 november 2009 - 11:59
Gilla
Hej allihop!
Jag har ju skrivit här ett antal gånger nu om mina diverse krämpor och problem. Nu har jag träffat en sjukgymnast som både vill åtgärda mina knä- och ryggbesvär (som egentligen inte är helt diagnostiserade), han verkar riktigt duktig. Men, jag har fått löpförbud ca en månad, därefter ska vi utreda vidare, kanske börja lite lugnt, kanske längre uppehåll, jag vet inte. Jag får fortsätta med min andra träning och så ska jag byta ut löpning mot crosstrainer. Men jag älskar att springa! Det är ju bland det allra bästa jag vet, och jag kommer ju få abstinens! Har någon vart med om liknande, och hur har ni betett er för att hålla er ifrån löpskorna? En månad kanske inte låter så mycket, men jag har sprungit varenda vecka, utom om jag varit sjuk eller om det vart nåt annat speciellt, i nästan 3 år.. Jag vill ju så klart bli fri från mina besvär, men jag kommer likt förbaskat få abstinens :) Nån som kan ge mig några råd på vägen?

Åsa
Fredrik Johansson
1981 • Lund
#2
5 november 2009 kl 12:04
Gilla
Ajaj det var tråkigt att höra!

När jag var borta fyra veckor (räknade med sex) för stressfraktur så började jag med all möjlig annan träning. Jag köpte gymkort och botaniserade i olika träningsformer. Enda problemet är att sedan dra ner på alternativträningen när man skall komma igång och springa igen! Crosstrainer, spinning, gym, core... yoga... ja, pröva allt du aldrig prövat förut! Just nu har jag inte dagar i veckan så det räcker till!

Fredrik
1943 • Staffanstorp
#3
5 november 2009 kl 12:09
Gilla
Jag har sprungit i snart 30 år utan att vara skadad men nu har jag blivit det ont på insidan på knäet har inte sprungit på 2 månader så jag vet hur det är går till sjukgymnasten 2 gånger i veckan det tar lång tid innan man blir bra det är bara att bita i sura äpplet.Du kan kan kanske motionera med något annat så länge.Krya på dig./Göran
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#4
5 november 2009 kl 12:18
Gilla
Tack för era svar! Jo jag får nog försöka det. Jag ska ju fortsätta springa så småningom igen, jag tror det bara är att han vill att jag ska stärka upp ordentligt innan, eftersom det är så hög belastning i löpning. Men det där med olika träningsformer är intressant, ska nog testa det :) Har man tur kanske det kommer lite ordentligt med snö så man kan börja åka skidor också :)
1980 • Mölnlycke
#5
5 november 2009 kl 12:35
Gilla
Det kan säkert vara så att löpvila är det enda rätta. Icke desto mindre skadar det inte att smita iväg till ytterligare en sjukgymnast, naprapat eller liknande - gärna en som andra löpare rekommenderar - för en andra bedömning.
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#6
5 november 2009 kl 12:54
Gilla
Jo fast jag har redan varit på nästan alla sjukgymnast-mottagningar som finns i den här stan redan. Det har pekats på stretching å styrketräning å sånt men jag har aldrig fått något konkret så att säga, förrän nu. Naprapat har jag också varit hos, det ledde tyvärr inte någon vart det heller. Så det här är nog det jag kommit längst med hittils!
Annie F
1981 • Tullinge
#7
5 november 2009 kl 17:43
Gilla
Perfekt nu kan du lägga om träning och börja simma/cykla som en tok så är du redo för att ställa upp på
Ironman sen när du väl kan börja löpträna ordentligt igen;-)
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#8
6 november 2009 kl 08:53
Gilla
Jag mailade min sjukgymnast om det här med att prova på nya pass på gymmet, typ gympa å sånt, men han ville inte att jag skulle göra det just nu tyvärr. Jag är fullt medveten om varför, han vill se om löp-uppehållet gör någon skillnad, och om jag då blandar in annat också så vet man kanske inte vad som orsakat vad. Men simma tycker jag är jätteskönt så det ska jag lägga mer krut på, och cykling som du säger Annie. Sen får jag fortsätta hålla på med min karate-träning också. Men det är verkligen intressant det där, vad lockande det förbjudna blir. Jag har mer spring i benen än på väldigt länge, just för att jag inte får antagligen.. Håll tummarna för mig att den här månaden går fort och att jag får ge mig ut igen sen :)
1971 • Nykvarn
#9
6 november 2009 kl 10:56
Gilla
Förstår dig, en månad är ju en evighet i de här sammanhangen men jag anar redan hur bra den här pausen är för din motivation att fortsätta springa!!

Jag intalat mig att jag har lite säsongsvila för jag har inte sprungit sedan i tisdags och nästa pass blir först på söndag, men igår körde jag i alla fall ett 45 minuters Core-pass och jösses vilken bra träning det också är (gynnar också löpningen...).

Den här månaden går fort, det är ju fredag igår, det var ju nyss måndag, hur det gick det? jag tycker veckorna bara består av måndagar och fredagar, en månad går superfort!

Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#10
6 november 2009 kl 11:05
Gilla
Jo det är säkerligen alldeles fantastiskt bra för min motivation, helt klart. Måste få ta ett härligt exempel om det. Min första knäskada (en av dem jag går på sjukgym. för nu) dök upp strax efter Lidingö Tjejlopp 2006. På den här tiden var jag nästan helt otränad. Hade jättesvårt å finna motivation, och tränade väldigt sporadiskt. När jag fick ont i knät, varken kunde eller vågade jag försöka springa på ca 4 månaders tid. Sen började jag på eget bevåg med lite lite styrketräning, och det var säkert psykologiskt, men jag tyckte det kändes lite lite bättre samma kväll. Så småningom testade jag å springa igen, och det gick ju faktiskt. Det var inte helt smärtfritt men det gick. Så fast jag inte hade nån kondition kände jag mig helt.. ja som inget kunde stoppa mig. Jag sprang 3 mil i veckan, det gick långsamt men jag gjorde det. Hur bra det var för mitt knä vet jag inte men vad jag njöt! Å sen dess har jag haft endast korta uppehåll från löpningen, om jag t.ex. varit sjuk eller så. Så att "tvångs-vila" får upp motivationen råder det inga tvivel om :)

Tack för stöttningen, jag hoppas också det går fort :)
1975 • Hässelby
#11
6 november 2009 kl 13:55
Gilla
Kanske du kan pröva på våtvästträning? Då kommer du ju att vara i superfin löparform när du får börja springa igen!

Jag har tänkt att köra ett våtvästpass i veckan under vintern.
Astri F
1978 • Trondheim
#12
6 november 2009 kl 22:49
Gilla
Så godt å høre at flere må unnvære løpingen og er like fortvilt som meg!

Jeg er både skadet, jobber 14 timer hver dag og har ingen mulighet til mine 23 km. pr. dag:-( Jeg trener styrke kl. 05 hver morgen før jobb, og rekker noen km. om natten med hund, men det er svært vondt i mitt skadede ben!

Prøv å trene styrke, kombinert med stepmaskin, svømming o.l.- det tar unna litt energi.. Egentlig vil jeg bare si at du ikke er alene!

Katten
1967 • Hemma
#13
7 november 2009 kl 12:53
Gilla
Att springa mer än två mil per dag är imponerande!!! Men varför, om man inte är elitsatsande, ägna så mycket tid och energi på träning. Springa/träna är jättekul och hälsobefrämjande men det finns ju så mycket annat som också är det.

Visst är det lätt att "fastna" i det man av olika anledningar tycker om men ibland kan det vara bra att ändra i sin livsföring och prova på andra sysselsättningar, lite förnyelse är ofta positivt:-)
1975 • Sköndal
#14
7 november 2009 kl 13:33
Gilla
Hej Åsa!

Jag fick problem med vänster knä och fotknöl.
Jag ignorerade smärtan, fortsatte träna lika hårt som tidigare.
Efter ca 1 år senare, gick det inte längre att springa, då smärtan blev för stor, fotknölen svullnadeupp rejällt och knät ömmade ständigt.
Detta var 1999. Sedan dess har jag fått lida för min dumhet! Å jag menar det verkligen. Det har nu tagit 10 år, alltså 10 år för mig att få knät och fotknölen att lka.
Jag har alltså inte kunnat springa på 10 år pga. att jag tävlade och sprang med skadan.

Så Åsa, att vila, en, två eller 3 månader är ingenting......

Förstår du idag vilken glädje det är för mig att åter kunna springa, dock inte på de tider som jag presterade för 10-15 år sedan, men ändå en sådan passion att bara kunna låta benen löpa i spåret utan att ha känningar eller smärta.

Håller tummarna för dig!
/Jocke
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#15
7 november 2009 kl 16:31
Gilla
Tack ska ni ha! Det är faktiskt på något sätt skönt å veta att man inte är ensam, samtidigt som jag naturligtvis önskar alla som vill att kunna springa precis som man känner för :) Wet-vest kan jag tyvärr inte träna nu, då jag fått lova sjukgymnasten att inte prova på nya grejer under den här perioden. Däremot var jag och simmade igår, men det känns rejält i knät det också. Jag tror det är p.g.a. vinkeln man får på benet under bröstsim, crawl kan jag inte. Ville faktiskt gå en kurs i det men det funkade inte med tiderna tyvärr.

Och Joakim, jag är jätteglad för din skull att du kommit tillbaka till löpningen efter så lång tid, och det du skriver får mig faktiskt att tänka lite annorlunda :) Får jag fråga vad som gjorde att du kom tillbaka efter så lång tid? Jag hoppas du får vara skadefri fram över :)
Astri F
1978 • Trondheim
#16
7 november 2009 kl 23:03
Gilla
Åsa- du bør ikke svømme!! Det gjorde min skade verre.. Pump jern og bli sterk;-)

Til Joakim: Du setter situasjonen i perspektiv! Ti år uten å kunne løpe må være et mareritt, og jeg skal iallfall ikke beklage meg.. I likhet med deg, ignorerer jeg vanligvis all smerte, men nå MÅ jeg hvile! Vel, det ble et O-løp i dag, men i langsomt tempo..
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#17
1 december 2009 kl 15:12
Gilla
Hej alla jogg:are! Nu är jag tillbaka som startade den här tråden. Jag var bara tvungen å berätta att jag nu sprudlar av energi och är jätteglad för nu får jag äntligen springa igen. Det har vart en lång månad å nu är det ju löpband som gäller i första hand ett tag fram över, men jag får i alla fall springa, jag blir uppenbarligen inte bra av att låta bli. Nu är det bevisat, framför allt för mig själv. Tack för alla era svar och ert stöd! Ni är guld värda allihop. Sköt om er!
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#18
1 december 2009 kl 20:50
Gilla
Grattis Åsa, räknar med at det är riktigt skönt att få börja träna igen.
Har du lyckats klura ut vad som orsakat din skada? Det vanligaste är ju för snabb ökning av träningsmängd/fart, för lite stretchning, fel belastning, låsningar i ryggen, felaktiga skor mm.
Det jag menar är ju att du inte vill tillbaka til ofrivillig vila igen, så då kan det vara bra att veta vad som orsakade det hela, så att du kan undvika skador.
"Man vet inte vad man har innan han har förlorat det" och förmågan att löpa är verkligen en gåva jag vill behålla så länge som möjligt :-)
Lycka till
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#19
2 december 2009 kl 06:31
Gilla
Tack ska du ha för det :) Mina ben är ju lite konstigt vinklade, eller mina knän rättare sagt, de pekar inåt, så mitt löpsteg blir inte idealt. Det är även bland annat därför jag har så dåliga tider när jag springer (vilket jag inte bryr mig så mycket om så länge jag tar mig fram/kommer i mål). Det är en sån sak jag inte kan göra så mycket åt vad jag vet. Jag springer i Asics Kayano med inlägg. Jag har hållt mig på en jämn träningsmängd ganska länge med varierad träning: gym, löpning, simning och karate. Men som du säger är det säkert så att jag kan felbelasta genom att jag är lite "felbyggd". Men det tror varken jag eller sjukgymnasten att det går å göra så mycket åt. Så jag har ju inte alla odds på min sida, men nä, det kan inte få mig å sluta springa. Jag har verkligen känt under den här månaden att resten av mig mår så mycket bättre när jag får springa.. Och ryggen blev ju inte bra heller som sagt.

Men tack för dina råd och tips :)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.