Löpning Tävlingar & Motionslopp 11 inlägg 2011 visningar

Dundertabbe

Kurre Bussman
1956 • Karis
#1
18 januari 2019 - 11:06
Gilla
För ett antal år sedan deltog jag en vacker sommardag i ett 10k lopp.
Min dotter följde med på bilresan och allt var perfekt. Vi kom i god tid till platsen och jag skötte anmälningen, fick i normal ordning nummerlappen, tidtagningschipsen (modell som fästs i skosnöret), t-shirten och ett lycka till!
Vi hade gott om tid med dottern att sitta i en brant invid löpbanorna där målgången skedde och lyssna på bandet som spelade vid uppvärmningsplatsen samt njuta av den vackra dagen. Jag gick till bilen och bytte om, värmde upp längs löpbanorna emellanåt, toalettbesök o.d. Tiden för start på gatan utanför närmade sig småningom och jag lämnade min dotter i gräsbranten att njuta av dagen. Gick till startplatsen och gjorde en sista uppvärmning längs vägen och ställde mig i startfältet på en plats som jag uppskattade borde vara för min nivå. Startskottet närmade sig minut för minut och allt kändes utmärkt. 10 sek. till start! Jag lutar mig framåt i startställning och nedräkningen har hunnit till 5 sek. kvar då jag märker att FAAAN! jag har glömt att fästa tidtagningschipset i skosnöret! Jag hann just bort från startfältet då startskottet gick, rusade med riktning mot dottern som jag hoppades fanns kvar på samma plats där jag lämnat henne (och jess hon var kvar där) efter bilnyckeln som hon hade i väskan. Tog bilnyckeln och bad henne komma efter till bilen på parkeringen. Rusade till bilen, fäste chipsen i snöret, gav bilnyckeln åt dottern som kom lämpligt då jag var klar med chipsen, rusade till startplatsen som i övrigt var öde förutom en del som skulle delta i starten för halvmaraton om en stund.
Ett band hade spänts över startplatsen. Kröp under bandet ca 4,5 minuter efter startskottet och hörde ett pip från tidtagningsapparaturen vilket jag uppfattade som att jag kommer att få både en brutto och en nettotid. Flåsande tog jag upp jakten på de övriga längs gatorna och var lite osäker i vissa korsningar vart jag skulle ta vägen då trafikdirigenterna redan tagit paus. Småningom fick jag syn på löparna/gångarna längst bak som nog tittade lite förundrade då jag fräste förbi. Loppet blev allt annat än perfekt på grund av allt för högt flås redan vid start då jag rusat uppskattningsvis 400-500 meter ”extra uppvärmning” innan jag kom iväg. Men loppet går till historien för mig som loppet där ingen löpte förbi mig och jag löpte förbi en mängd som jag knappast sammanlagt löpt förbi i mina dryga 30 övriga lopp!
Har ni lyckats med något liknande!?
1974 • Nyköping
#2
18 januari 2019 kl 11:20
Gilla
Hahaha, jag har gjort nästan samma sak. Men loppet jag sprang hade att man skulle springa med en SI-pinne (sån som orienterarna använder). Sen skulle man stämpla den vid varvning och vid målgång. Jag kom på att jag glömt min 15 sek innan start men beslutade mig snabbt för att strunta i den. Sprang sedan första varvet men kunde inte varvstämpla, dock hoppade jag av banan precis efter varvning, sprang till min väska och plockade upp pinnen. Fortsatte sedan och kunde stämpla vid målgång. Fick sedan förhandla lite med arrangörerna innan jag blev godkänd. Tappade lite tid och placeringar men helt ok ändå.
Hans Westerback
1958 • Lidingö
#3
18 januari 2019 kl 11:46
Gilla
Berlin Marathon i höstas: Lämnade hotellet i hyfsad tid, 7-8 min promenad till S-bahn. Många löpare gick på tåget, och just när jag satte mig tittade jag på tjejen mitt emot, och noterade att hon hade ett chip på skon! Det hade inte jag!
Insåg att jag hade ju vid nummerlappsutdelningen stoppat ner det extra säkert i innerfickan på min ryggsäck, som nu fanns på hotellet.
Jag hann mirakulöst nog slänga mig ut just när dörrarna skulle stängas, joggade tillbaks till hotellet, på med chip, tillbaks till tåget.
Nu var jag ju ute i hyfsad tid, så allt slutade väl, men om jag inte hade reagerat när jag såg henne, så hade jag ju åkt till starten och kanske inte ens märkt att det saknades....
Lasse-hatten
Eslöv
#4
18 januari 2019 kl 13:28 Redigerad 18 januari 2019 kl 13:31
Gilla
Jag skulle springa Prinsens minne i Halmstad i somras. Lämnade Eslöv i god tid bara för att halvvägs uppför Hallandsås upptäcka att jag glömt väskan med skor, kläder och andra "bra att ha-grejor". Det blev en fartfylld sväng hemom innan jag med 15 minuter tillgodo var på startplatsen för nummerlappshämtning, ombyte och uppvärmning. Loppet gick inget vidare...
Thomas Abrahamsson
1988 • Stenungsund
#5
18 januari 2019 kl 13:34
Gilla
Jag va påväg till ÖS-bussen från Mora på morgonen och kom väl halvvägs då jag insåg att jag glömt nummerlappen som jag så fint hade hängt upp extra tydligt för att INTE glömma den. Va också ute i god tid som tur va så hann att hämta den.

Däremot när vi skulle springa Queenstown Mountain marathon i NZ så skulle vi ställa bilen vid målet och få buss till starten. Väldigt viktigt att vara i tid och tjejen som bott däromkring i många år va säker på att hon kunde hitta så jag brydde mig aldrig om att kolla vägen. TIDIGT på morgonen på väg till loppet så lyckas vi INTE hitta vägen, i radioskugga så gick varken att ringa eller kolla någon karta på mobilen (och kartboken gick inte att använda). Såna här grejer är jag extremt dålig på att hantera och blir så stressad så det finns inte... Dessutom hade jag tränad ganska mycket inför detta lopp. Tillslut fick vi nästan blockerat vägen för en bil och fråga och sen va det rallykörning till bussarna. Vi hann och va inte ens sist.
Det visade sig att någon hade saboterat för loppet och tagit ner en skylt under natten där man skulle svänga av. Slutade med att vissa hade fått köra tillbaka till Queenstown för att få mottagning och fick senare helikopter till start för att hinna (till den något försenade starten).
Hans Westerback
1958 • Lidingö
#6
18 januari 2019 kl 13:48
Gilla
En till: Paris Marathon för två år sen. Hade utan större problem fått husläkaren att skriva på ett läkarintyg i god tid innan .
När det var dags att köra ut till Arlanda på morgonen från Lidingö, så hade vi precis kommit in i Norra Länkentunneln när det slog mig att jag inte sett till läkarintyget på länge... det var inte nedpackat i dokumenthögen....
Gick ju inte att vända där, fick svänga av i Frescati och vända hemåt. Intyget låg på skrivbordet, väl dolt av en pappershög .
Nu hann vi till flyget ändå pga min fru alltid vill vara ute i mycket god tid. Men om jag inte kommit på det så där plötsligt... Det var faktiskt en hård koll av läkarintyget vid nummerlappsutdelningen, man var tvungen visa upp det och få en speciell stämpel vid entren, utan denna stämple ingen nummer lapp!
1982 • Stockholm
#7
19 januari 2019 kl 07:34
Gilla
Jag arrangerade så att 30 pers från jobbet fick genomföra ett 10k lopp. Vi möttes upp på INNE kontoret, allt var frid och fröjd. Planen var lite banan, prat och uppladdning tillsammans innan gemensam promenad till starten som låg ca 15 min promenad bort. Men i sista sekund behövde jag springa på herrarnas - kom på inne på toaletten att; ”SH*T PASSERKORTET ÄR HEMMA!!! Jag behöver passera ut med någon.” Medan jag hörde de sista lämna bygggnaden..

Så jag är extremt snabb och slänger mig ut från toaletten i en förhoppning om att någon ska vara kvar. Men som i slow motion ser jag sista personen lämna byggnaden och kvar-ensam är jag. Jag kommer inte ut! INGEN svarar på telefonerna, eftersom de flesta är kvarlämnade på kontoret.

Det slutar med att jag efter ca 10 minuter hittar en trött vakt som ser undrande på mig i löparkläder varför jag vill bli utsläppt. Jag sättter mig på cykeln och bränner ner de 2 km i en jädrans hastighet och anländer samma sekund som jag hör startskottet. Jag slog faktiskt mitt p.b på milen. Även första km gick oerhört mycket snabbare än planerat pga kraftigt förhöjd adrenalinnivå.
Åsa
1983 • Fagersta
#8
19 januari 2019 kl 08:32
Gilla
#Följer
Claes Danielsson
1971 • Västerås
#9
19 januari 2019 kl 10:22
Gilla
Rolig tråd. Det närmaste jag kommit något som passar i den här tråden var när jag tappade nummerlappen där tidtagningschipet satt under Barcelona maraton. Just det loppet satte jag dessutom personbästa men fick det alltså inte officiellt registrerat. Det registrerades dock en sluttid för mig cirka 45 minuter efter jag gått i mål och jag tänkte att det var någon som hittat nummerlappen och tagit med sig den över mållinjen.

Efter någon vecka kom en länk om att bilder från loppet fanns att ladda ner och döm om min förvåning när jag får se en småtjock spanjor (?) komma injoggande på målrakan med min skrynkliga nummerlapp på magen samtidigt som han glatt vinkar till publiken.

En kompis tappade dock skon under Stockholm halvmarathon, precis där man svänger upp mot Norrbro med kanske 150 meter kvar av loppet. Han hade naturligtvis inte tid att ta på sig den igen utan sprang i mål med en sko på foten och den andra i handen. Sedan dess är han alltid väldigt noga med att knyta dubbelknut.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#10
19 januari 2019 kl 11:24
Gilla
Det värsta jag gjort var dels att offra 30 min i toakön till Berlin, innan jag gav upp och sprang bort till startfållan där det fanns gott om toaletter. Fick plöja mig fram i startfållorna för att nå min fålla precis när starten gick.

Även i Stockholm har jag kommit iväg absolut sist i första vågen, dåjagdels behövde göra i sent toabesök. Dessutom knyta om skorna typ5 ggr.

Sen har klockan gått i viloläge precis innan start i 2 lopp (Garmin 610) Bytte sen till en 630 och problemet försvann.
Oldboy
1952 • Danderyd
#11
19 januari 2019 kl 22:28
1 Gilla
Jovisst har jag gjort samma sorts tabbe!
Skulle springa Stockholm marathon - på den tiden starten gick på eftermiddagen.
skulle få skjuts till tunnelbanan av grannen, vars hustru skulle skjutsa oss 20 minuter i 12.
För att inte stressa upp mig donade jag med lite annat, hade ju "all tid i världen".
Upptäckte plötsligt att klockan var sådär 11:35 och jag hade inte packat någon väska.
rafsade ner allting i en kasse och sprang över till grannen som satt i bilen med hustrun vid ratten. Puh!
Kom till tunnelbanan, visade upp nummerlappen, pratade lite taktik med grannen och allt gick som vanligt med ombyte och allt tills jag skulle ta på mig vänsterskon och upptäckte att det var en högersko!
Tog av den andra. men det var också en högersko!
Panik! Kliade mig i huvudet och kom på att jag hade ju två par skor som var nästan likadana, nu hade jag en högersko från vardera paret!

Bytte tillbaka till sandalerna som jag åkt dit i, stoppade löparskorna i den delvis fyllda ombytespåsen och sprang ut.
Jag hade ju kommit i ovanligt god tid så det var en halvtimme kvar till start men vad skulle jag göra? Försökte få en funktionär att hjälpa mig att ringa på en taxi men gatorna var avstängda så det var ingen idé sa hen. (hade ingen mobil själv) Funderade på om det fanns en sportaffär nära nog att köpa nya skor i men bestämde mig för att det skulle bli för dyrt.
Sprang ut på Valhallavägen och fast det var stopp och tomt på bilar i de flesta riktningar lyckades lyckades jag till slut få tag på en taxi som körde mig hem. Hoppade ur - dörren var låst! Ringde på utan resultat, ropade på barnen (hustrun var borta), tog cykeln ur det olåsta garaget och cyklade unt kvarteret och letade där de brukade leka, bad grannarna om hjälp medan taxichauffören blev alltmer otålig!

Till sist hittade grannarna mina barn på baksidan av huset, de hade varit ordentliga och låst eftersom de var utom synhåll!
Nu låste de upp, jag rusade in efter den saknade skon och plånboken, sedan blev det ilfärd och lite diskussion om hur nära vi kunde komma medan jag knöt på mig båda skorna i bilen. Jag hoppade av vid Teknis, betalade och sprang sedan med ombytespåsen genom LillJansskogen tills jag kom ut bakom GIH lagom för att höra startskottet gå.
En hjälpsam funktionär fick syn på mig och tog hand om påsen så jag kunde fortsätta fram till Lidingövägen och kliva över något staket lagom till när min startgrupp passerade!
Det blev på så sätt mitt första ultralopp, knappt 43 km.PB blev det nog ändå, det brukade det bli på den tiden.
Trassel har jag haft fler gånger men det här var Dundertabben!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.