10 maj 2016 kl 16:11
Det är klart att detaljerna spelar roll. Lätta pass ska vara lätta men inte slöa. En del av de 20% hårdare pass ska vara rejält ansträngande men inte alla, kanske hälften. Och i toppningen inför tävling kanske man kan ligga på lite mer än 20%, i alla fall är det bra att springa en del i marafart inför en mara. Likaså under nertrappningen 1-2 veckor före tävling, då byter man ut lite extra av de lugna passen mot mer vila men kortar ner de hårda passen också.
Nytillkomna löpare förbättrar sig nästan hur de än tränar. Har man hållit på ett tag blir fördelning, periodisering mm viktigare och det finns alltid individuella variationer. Och någon betydelse har det också vilken distans man tränar för, medeldistanslöpare kanske vinner på att ligga på lite högre mängd vid högre fart, särskilt de som tävlar "seriöst" och behöver en bra spurt.
Sen finns det ju andra faktorer: en del av vinsten med lugn distanslöpning är att man orkar ta i mera när det är hårt. (Kanske inte gäller om man bara kör 8 km lugnt på tisdagen och 2 km snabbdistans på lördagen...). En annan del är att man orkar springa lite mer lugn löpning när den inte är halvhård. Men för många begränsar tiden. Är 10 km lugn löpning bättre än 11 km halvhård på samma tid? Om man nu inte har tid att öka till 12 km lugnt som är det bästa alltså.
Jag har tidigare envist hävdat att med tre pass i veckan behöver man bara köra långpasset lugnt och knappt det. Men jag backar till hälften, kommer man upp i 4-5 mil tyder vetenskapliga försök på att det lönar sig att köra mera lugnt, ta i mer på den resterande delen i stället.