18 maj 2014 kl 11:24
Väldigt, väldigt tråkigt att läsa om dödsfallet.
Själva loppet innehöll för egen del glädje, smärta, hopplöshet, frustration o lättnad. Precis som det ska alltså. Räknade sekunderna slarvigt o stannade klockan 11 sekunder långsammare än personbästa, äsch! Men rekordet 1.48.54 sprang jag i höstas då allt kändes perfekt, temperaturen låg kring 10 o banan var så gott som platt. Nu hade jag näst intill kramp i baklåret o stick i sidan i flera kilometer. Startade dessutom i grupp 23, så med tanke på det tycker jag nog att jag gjorde mitt bästa lopp hittills.
Som sagt, Varvet är nog inte platsen r man ska slå rekord, men en skön löparfest är det! Blev en del att bromsa o sicksacka då man startade så långt bak, men det var väntat. Nu är man passligt hungrig inför sommarens lopp!