27 maj 2012 kl 08:15
Jag började springa i mars ordentligt....fastnade på 3km...kom inte över detta...hur jag än gjorde...så en mkt god vän talade om att INTE springa varje dag...lyssnade på honom, sprang varannan dag, powerwalkade däremellan...
Och helt plötsligt gick jag förbi 4km, 5km och så 7km....En känsla så underbar.
Till Vårruset var jag taggad. Mitt mål var att komma under 35min. Mannen jag då dejtade sa att det var nog ett bra mål. Min dröm var under 30....det sa han att det fixar jag aldrig...Hör på det...Fixar det aldrig...
Sagt och gjort...Jag kommer ner till Slottskogen...har en stund över innan mina kollegor kommer. Känner in stämningen...många år sedan jag var här. Börjar kännas i kroppen.
Ställer mig i Springa fort fållan...för jag vet att jag vill springa.
Det går bra! Jag orkar hela vägen...orkar till och med spurta sista sträckan. Går i mål och klockar på 28.59! Jag trodde jag såg i syne...dubbelkollade med min egen tidtagning och det stämde.
Levde på moln resten av kvällen....ringde han jag dejtade och sa LÅNG NÄSA!! Jag tog mig under 30min!! Han fattade inte..men var impad...JAG var nog stoltast...
Så vad jag vill ha sagt...är att det adrenalin du får på ett lopp kommer att hjälpa dig!! Ha en riktigt skön runda!! Lycka till!!