3 maj 2012 kl 12:02
Har inte någon skamgräns varken tidsmässigt eller längdmässigt. Springer relativt ofta i farter under 4min/km men också ibland i 5:45 min/km.
Det som är roligt och känns bra är det som jag kör på. Däremot är jag noga med att veta syftet med passet och varför jag genomför det. Som småbarnsförälder kan jag inte träna jämt utan de passen jag genomför behöver ha ett klart syfte.
(ex. "Idag ska jag träna Vo2-intervaller, därför bör jag se till att klara av 5x6min i en viss fart, det kommer att vara kräkjobbigt, men det ger mig ytterliggare ett redskap för att nå mina satta mål" eller "Idag är det bara uthålligheten som är poängen, så jag joggar 100min i mjuka sköna terrängspår utan att bli extremt andfådd, frusta som en skadeskjuten sjöko sparar jag till ett annat pass där det har sin poäng" osv.)
Är en seriös löpare, men försöker att inte vara så seriös att jag inte kan ha roligt av det. Även ett pass med oönskat resultat är ju trots allt träning och lite långsammare här o där eller lite kortare här o där spelar troligen inte så stor roll för mig som rör mig i gränstrakterna av 40min/mil.