18 april 2009 kl 21:09
Sprang Oslo Marathon 2007. Det är ju i jämförelse med andra marathon mycket litet och ibland sprang man i stadsdelar där jag inte tror att de boende hade en aning om att det pågick ett lopp. Och bansträckningen österut, ut i ett industriområde, är väl inte den vackraste. Man springer en bana på 21 km två varv. En fördel är att anhöriga, med minimal förflyttning till fots, kan se löparna ca åtta gånger. Sen ser jag det själv som en stor fördel att man kan anmäla sig nära inpå loppet och inte som inför Sthlm marathon måste bestämma sig mer än ett halvår i förväg, långt innan man vet hur t ex småbarnsbaciller kommer att påverka träningen inför loppet.