Löpning • Träning • 117 inlägg • 18425 visningar •

Vart på foten ska man landa?

florian michelsen

1990 • helsingborg

•

3 februari 2009 - 13:22 (Redigerad 3 februari 2009 - 13:28)

Gilla

Hej, jag har läst på hemsidor och kollat på videoklipp om löpning ganska mycket och jag har fått olika svar på min fråga; Vart på foten ska man landa när man joggar? Somliga säger att man ska landa på hälen och rulla fram.. och andra säger att man ska landa längre fram på foten och "rulla" därifrån, vad säger ni?

< < < 1 2 3 4 5 6 > > >

Martin Hedbäck

1965 • Västra Frölunda

#21

•

8 februari 2009 kl 20:47

Gilla

Lurigt att ändra sitt löpsteg allt för mycket. Jag har stegvis under en period på ett par år gått över till att landa på framfoten. Detta innebär nu att jag uteslutande springer i lätta skor med lite dämpning i hälen. Asics DS Trainer samt DS Racer. Jag har fortfarande ett kvar ett par Nilke Pegasus som jag tidigare använde för distanspass. Dessa känns nu som träskor, ingen löpkänsla eller driv alls. Om man däremot landar på hälen så behöver man självklart en heldämpad sko och en del säkert också pronationskilar för att dämpa rullningen. Lika intressant som att se sej på video är att iakta hur sulorna slits på skorna. Att kroppen själv sköter dämpningen som är fallet vid framfota isättningen sätter stora krav på vaderna så ha inte för bråttom med att ställa om löpsteget.

Mikael Angelin

1969 • Tygelsjö

#22

•

8 februari 2009 kl 21:06

Gilla

Efter att ha sett en intressant video på en amerikansk triathlonsida om just framfotslöpning gjorde jag som "häl-landare" ett försök att skola om min löpning till framfotslandningar. Jag upplevde som att jag fick bättre fart, en hel del känsla - men det tog mig tre månader att bli av med den smärta som uppstod i hälen, ungefär vid hälsenans fäste. Jag har nu gått tillbaka till att landa på hälen och att rulla fram. Jag uppfattade det (kan vara min teknik som brister) som att belastningen på hälsena och -fäste blev betydligt större, därav problemen. Det låter vettigt att göra detta successivt som Martin. Hur gjorde du? Lade du in hela pass, delar av pass eller hur gjorde du? Det tog dig ju ett par år. Jag skulle vilja prova igen men helst utan de problem som följde.

Peter Lindmark

1969 • Åmotfors

#23

•

8 februari 2009 kl 21:08

Gilla

bra från wikipedia, instämmer! möjligen var detta stycke på...
nästan makro-nivå :-)

citat:
"Då backen tar slut måste utövaren dessutom orsaka ett sista avstamp "uppåt" för att bryta rörelseriktningen mot marken, i annat fall finns risk att främsta benet knäcks och utövaren slår i marken med ytterligare skador som följd."

Filip Alderin

1978 • Älmhult

#24

•

8 februari 2009 kl 21:09

Gilla

Jag har känt av en viss ömhet intill smalbenen, men inte på utsidan utan på insidan på respektive underben, är detta ändå behinnorna eller sitter de enbart på utsidan?

Jag gick samtidigt över till ett par lättare dämpade skor (då jag inte använder häldämpningen på samma sätt), upplever även att jag blir mörbultad av asfalten igen, lite som när jag började springa. Någon som har erfarenhet av detta?

Magnus Nilsson

1967 • Linköping

#25

•

8 februari 2009 kl 22:43

Gilla

wikipedia-artikeln är dålig. Den känns vinklad och saknar helt referenser.

Martin Hedbäck

1965 • Västra Frölunda

#26

•

8 februari 2009 kl 23:21

Gilla

Jag har sprungit relativt seriöst i ca 4 år. De två första åren funderade jag inte så mycket på löpsteg över huvudtaget. Framstegen i början kommer ju också nästan av sej självt tillsammans med skador när man blir för ivrig och ökar temp eller distans för snabbt. Den första åtgärden gällande löpsteget tycker jag är att få ordningen på kadensen, dvs att inte ha för långa steg som orsaker en hård landning. När man väl fått ordning på kadens så kan som andra nämt prova sej fram för att få en mjuk och tyst isättningen. Enklast är att träna på långa raksträckor där man kan fokusera på sin löpning utan att behöva koncentrera sej för mycket på omgivningen. I Göteborg så finns det bra cykelvägar från Slottskogen ut mot Särö men långa raksträckor. För att succesivt gå över till en mer framfota betonad löpning så behöver man justera framkroppens position till att bli mer framåtlutad. Detta gör att du får isättningen under kroppen på framfoten. Hur mycket du kickar bakåt kommer sedan mer och mer styra fart snarare en steglängd. Korta intervaller och koordlopp på 100 meter kan vara ett bra hjälpmedel också. Där man tränar knälyft och kraft i frånskjutet.
Slutsats. Ändra endast löpsteg om du har problem med ditt nuvarande, känn dej fram gärna på det långa passen där man har tid att jämföra puls mm. Lyssna på din egen kropp och och försök dra slutsatser utifrån det istället för att lyssna för mycket på alla experter :-)

Patrik Hägg

1972 • Trollhättan

#27

•

9 februari 2009 kl 13:10

Gilla

"Slutsats. Ändra endast löpsteg om du har problem med ditt nuvarande, känn dej fram gärna på det långa passen där man har tid att jämföra puls mm. Lyssna på din egen kropp och och försök dra slutsatser utifrån det istället för att lyssna för mycket på alla experter :-)"

Väl talat Martin! :-)

Pär Hansson

1975 • Järna

#28

•

9 februari 2009 kl 15:50

Gilla

I wikipedia-texten står:
"På 10Km löpning görs exempelvs Häl-löpning en tid på säg 45 minuter, tå-löpning gör då samma sträcka på 36 minuter."
Det verkar lite skumt att komma med såna exakta siffror utan att ha några referenser. Undrar hur trovärdig resten av texten är.

Det var i alla fall intressant för mig att läsa om att bakre lårmuskulaturen ansträngs mer av framfotalöpning. Då är det antagligen för att jag har börjat landa längre fram på foten som jag har varit så öm i just lårmusklerna och muskelfästena i rumpan på sistone. Börjar just få bukt med problemet med hjälp av kallduschar, stretching, tigerbalsam, och massage.

Patrik Hägg

1972 • Trollhättan

#29

•

9 februari 2009 kl 22:15

Gilla

Nyss inkommen efter ett joggpass. Funderad ibörjan på hur jag sätter ner foten. Kom fram till att... det vete f-n...men det fungerar för mig iallafall. :-)

Nej ärligt talat... jag sätter ner hälen först och har en ganska kort steg (i förhållande till när jag trycker på och springer fort) och ett lågt knälyft. Ett ganska energisparande löpsteg och det passar mig när jag är ute och joggar.

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

#30

•

9 februari 2009 kl 22:53

Gilla

Att förbättra miltiden från 45 till 36 min genom att byta teknik låter ju inte så vederhäftigt, speciellt inte om referenser saknas..

Jag läste dock i Gordon Piries bok Running Fast and Injury Free (finns gratis på webben):
"I once advised a 58-year-old marathon runner, Ed Schaeffer, whose best time had been 3:28, to change his technique and shoes, with the result that his time immediately dropped to 2:58. He told me later it had been “easy” to run 30 minutes faster!"

Även om man inte har några problem med hältekniken så kanske det lockar att kunna springa lite snabbare och smidigare. För egen del har jag väl också retat mig på att man måste springa i klumpiga skor och kassera dem fast de ser helt oanvända ut, bara för att häldämpningen är "slut". Med justering av löptekniken kan man lätt fördubbla skons livslängd, till nytta både för plånboken och naturresurserna :-) Tror även att benens hälsa förbättras...

Jonas Wincent

1970 • Sala

#31

•

9 februari 2009 kl 23:11

Gilla

Undersidan funkar bäst för mig.

Henning Looström

1973 • Lund

#32

•

10 februari 2009 kl 09:50

Gilla

Haha!

Karl Tegnestedt

1970 • Linköping

#33

•

10 februari 2009 kl 16:27

Gilla

Du landar där du landar.

Henning Looström

1973 • Lund

#34

•

22 februari 2009 kl 12:21

Gilla

Ang min egen fråga tidigare:
Googlade just inversion of the foot och fick fram att det betyder supination.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#35

•

25 februari 2009 kl 20:14

Gilla

Jag lånar tråden efter lite funderingar under en lugn 12km distans igår kväll.

Jag räknade kadensen vid flera tillfällen och hamnade mellan 75-86 per fot per minut, ofta runt 80. 86 fick jag när jag verkligen ansträngde mig för att korta steget men för att citera ett annat inlägg,så kände jag mig som en smurf med den stegfrekvensen!! Att man bör ligga uppemot 90 tycker jag verkar otroligt högt?

Farten jag höll när jag testade var ca 4:40 min/km, men det ska inte spela någon roll vad jag förstår, längden borde då spela in, jag är 183cm lång och en kortare person borde mera naturligt ha en högre kadens??

Jag upplever absolut inte att jag tar älgkliv när jag kör med 75-80per minut per fot utan tycker att jag landar hyfsat centralt under kroppen vilket jag förstått är det viktigta för att spara energi.

Behöver jag bry mig, sparar jag någon energi att tala om genom att sträva mot 90 steg/fot/minut?????

Micke

1981 • Göteborg

#36

•

25 februari 2009 kl 20:29

Gilla

Staffan
har ung 82 kadens - skiljer inte mycket om jag håller 4:40 el 3:50

( är 168: cm väger 64- 65 kg )

Janne Westberg

1969 • Upplands Väsby

#37

•

25 februari 2009 kl 23:01

Gilla

Det är ingen dum idé att träna upp kadensen om den är för låg. Kan ge en hel del. För låg kadens innebär till exempel att du tillbringar för mycket tid i luften, vilket innebär att en massa energi slösas bort på att flytta kroppen upp och ned, istället för framåt. Och det finns mer. Ken Mierke (coach, fysiolog) har skrivit en läsvärd artikel om det hela...

Optimal Turnover for Efficient Running

Carl R

1974 • Nyköping

#38

•

26 februari 2009 kl 00:46

Gilla

Tack för artikeln Janne. Riktigt intressant.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#39

•

26 februari 2009 kl 08:59

Gilla

Tack Janne, intressant som sagt. Får väl smurfa på då ett tag och ge det en chans. Fattar inte riktigt alla detaljer i artikeln men ska läsa den en par gånger så får vi se.
Mvh
Staffan

Janne Westberg

1969 • Upplands Väsby

#40

•

26 februari 2009 kl 12:29

Gilla

Jo den kan vara värd att lusläsas några gånger. :-)

Förresten, ifall ni provar att träna upp kadensen, räkna med att det kan ta emot lite - puls och andning kan gå upp ett snäpp trots att farten inte gör det. Men det går över.

Tränade upp kadensen i fjol från 86 till 90. Dvs endast 4 steg till per ben/minut men pulsen rusade ändå upp med 5 slag trots samma fart (lättdistans runt 4.30/km). Men det var bara att nöta på. Kroppen vande sig och två månader senare hade pulsen lugnat ned sig. 90-kadensen kändes då riktigt bra och "naturlig". Det gav ett klart bättre driv i steget.

< < < 1 2 3 4 5 6 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.