30 januari 2009 kl 17:49
Som jag ser det (utan att länka!):
Grundläggande: Laktat (anjonen från mjölksyran) är ingen bov. Det är ett finfint bränsle, extra finfint för att det är så mobilt i kroppen mellan muskler (inkl. hjärtat), och levern). Däremot är blodlaktathalten en samvarierande indikator på något fenomen som gör oss muskeltrötta (utan att definiera "muskeltrött" närmare).
1. Vi är alltid både aeroba och anaeroba. Bara mer eller mindre beroende på arbetssituationen. Mjölksyra produceras alltså alltid.
2. Det finns ett läge då produktionen av mjölksyra går över en viss nivå då kroppen måste börja anstränga sig mer för att hinna återanvända laktatet. Men innan kroppen hinner ställa om sker in liten "extra ökning". Detta är den nedre tröskeln (80-85% av HRmax, åtminstone på någorlunda tränade )
3. Efter detta stiger laktathalten approximativt linjärt (mer linjärt ju bättre tränad personen är) med ökad ansträngning.
Någonstans inom 3 ligger marafart/LL-fart.
4. För eller senare nås så en punkt (även för kenyaner) då kroppen inte längre kan hålla en rimlig balans mellan produktion och återanvändning av laktat (Krebs cykel verkar vara djupt inblandad). Denna punkt sammanfaller med att personen upplever klart ökande problem att hålla farten (men det beror enligt senare rön inte på laktatet). Detta är övre tröskeln någonstans runt 90% av HRmax. Högre för kenyaner och andra ess, lägre för mindre tränade. Över punkten (strax) kan man normalt ligga upp till en timme med kraftig vilja. Under punkten (strax) normalt upp till sådär 1,5 timmar (halvmara). Det är denna tröskel som avses när man tränar trösklar och tempo.
Discuss!