Löpning • Skador & Rehab • 17 inlägg • 1023 visningar •

SNART GER JAG UPP !!!

csaba

1973 • Malmö

•

3 januari 2009 - 14:22

Gilla

Snart ger jag upp (och går tillbaka till kampsorten) !!!

Jag blir så jävla frustrerad :-(
Är det inte sjukdom, så är det skador, skador och skador !
Varje gång jag äntligen börjar komma igång med träningen och börjar komma upp i hyfsad volym, så säger kroppen NEJ hela tiden.

Vist jag borde kanske vila ett par dagar efter en skada, men när jag vilat och kommer igång igen så blir man bara skadad igen.

Är det bara min kropp som är felbyggd eller har ni också ofta skador ?

Anonymiserad

2006 • Alingsås

•

3 januari 2009 kl 14:31

Gilla

Jag tror att du är för ivrig och kör för hårt och inte låter kroppen återhämta sig.
När du väl har vilat så kör du hårt igen och då får du skador igen.

Kanske lågpulsandet skulle kunna vara något för dig. Det har ju fungerat strålande för andra som har haft återkommande skadeproblem.

Charlotta Sahlström

1972 • Täby

•

3 januari 2009 kl 14:34

Gilla

Festina lente! ;-)

Pål Nilsson

1976 • Höör

•

3 januari 2009 kl 15:01 Redigerad 3 januari 2009 kl 15:04

Gilla

Tjena Csaba,
Jag känner igen mig, även om jag förmodligen inte haft lika mycket problem som du (fast nu har jag både hälseneproblem och öroninflammation...). Jag fick följande tips av Arne: börja med att vila tills dess att skadan/sjukdommen försvinner. Därefter kan man börja med att köra träning varannan dag i 10 dagar (förutsätter naturligtvis att detta är en låg träningsdos, vilket det väl är för dig). Efter det kör man två dagar träning, en dags vila i 10 dagar. Om kroppen inte protesterar kan man därefter återgå till vanlig träning. Han brukar veta vad han pratar om. När jag är klar med min penicillinkur kommer jag att köra på detta.

Upp med humöret - det kommer bättre tider! Tänk också på att denna typ av problem nästan uteslutande drabbar dem som är riktigt ambitiösa och seriösa med sin träning; det visar på en vilja av stål ;-)

csaba

1973 • Malmö

•

3 januari 2009 kl 15:15 Redigerad 3 januari 2009 kl 15:18

Gilla

Tack, Pål !
Jag ska prova ditt tipps. ;-)

Som tur det är ju så är det "rätt" period att vila på för tillfället.
Jag tror nog även att det är formodligen dom tuffa intervallpassen som har satt sina spår.
Jag ska koncentrera mig på endast volym jogg efter vilan i ett par veckor innan jag återgår till intervallerna.
Ska nog även försöka kombinera altarnativ träning i form av spinning.

Och jag vet Charlotta, skynda långsammt !
Men precis som Pål skriver att är man riktigt ambitiös och seriös med träningen och verkligen vill satsa hårt så är man ju på gränsen på skador och överträning hela tiden.

Charlotta Sahlström

1972 • Täby

•

3 januari 2009 kl 15:30

Gilla

Jag vet Csaba, mycket himla lättare sagt än gjort:-)
ens värsta konkurrent är en själv...man tävlar ju mot sig själv liksom. Eller hur?!!
Men efter att ha dragit upp volymen enormt förra året fick jag löparknä och då trodde jag att jag skulle bli invalid för livet helt allvarligt.
Så nu är mitt enda råd: Festina lente! :-)

Lotta Nilsson

1965 • Bollnäs

•

3 januari 2009 kl 15:44

Gilla

Min syster, sjukgymnasten tjatar om FUNKTIONELL TRÄNING för att bygga upp den inre styrkan och balansen i kroppen. Har man inte den, så drabbas man alltför lätt av skador typ löparknä och dylikt. Fram för korrekt utförda utfallssteg, balansövningar och lagom belastning på kroppen!!

Vid problem så bör man ju analysera och komma till rätta med grundproblemen (a la Toyota...) Mitt löparknä kom sig av för svag höft, o är nu snart bortglömd när jag tränat upp styrkan i höften, t ex.. Jag skulle ha kunnat skaffa mig dyra ortopediska inlägg, men det har inte hjälpt min svaga höft ett dyft... Tittade på några träningsfilmer från lifeportalen.se och de var riktigt bra! En sak att tänka på är att göra utfallsstegen sakta och välkontrollerade till en början, så att de hjälper och inte stjälper!!

Satsa på att vara lite mer "vetenskaplig" och fundera ut varför du har ont och gör något åt grundproblemet!

Karin L

1981 • Linköping

•

3 januari 2009 kl 16:19

Gilla

Csaba, jag vet inte vad du vill ha för svar i den här tråden, du säger det ju själv, eller? "borde kanske vila ett par dagar..."

Att bli en bra och stabil löpare tar tid, låter du det inte göra det så går du sönder. Du skrev i en annan tråd: "Det finns dom personer som lägger av eller så finns det folk som är envisa (vilar lite och kör lite rehab) och fortsätter."

Att träna sig själv sönder och samman är varken funktionellt, coolt eller att ha en vilja av stål. Det är idioti. Om du inte tar din träning till en överkomlig nivå så kommer du aldrig bli en bra löpare, oavsett vilja. Jag antar att du tittar på våra superlöpare jogg.se (typ Janne W) och jämför dig. Mitt tips är att inse att du inte är där ännu och träna utefter dig själv. Du skrev förr: "Jag tror nästan alla elitidrottare i diverse sporter lever ju på gränsen till skador och överträning (exempel Susanna Kallur)." Du är mig veterligen ingen elitidrottare? Återigen, jämför med dig själv.

Du skrev förut: "Det kan vara idioti eller envishet, men det är ofta det som skiljer agnarna från vetet." Ja, där har du rätt, bara det att du och jag verkar ha olika uppfattningar om vem som är idiot.

Hårt? Ja. Elakt? Nej, realist. Du bad om det. Du vet hur du ska kunna springa utan skador, gör det eller bit i det sura äpplet, av mig får du ingen sympati iaf om det var det du sökte i tråden.

Sven Andersson

1966 • Kista

•

3 januari 2009 kl 17:16

Gilla

Ord och inga visor från Karin, men med ledning av vad du Csaba har rapporterat under året är det nog sanna ord. Du har kört alldeles för hårt och trott att du kan överföra vad du kunnat i ett annat idrottsliv på en mekaniskt sett helt annan idrott, med helt andra kroppskrav. Sansa dig, och bygg över åtminstone två år istället för bara ett år, så att säga.

Micke

1981 • Göteborg

#10

•

3 januari 2009 kl 17:16 Redigerad 3 januari 2009 kl 21:30

Gilla

Csaba:

Hur många mil ligger du på i veckan ?
Hur många hårda pass ( intervall pass kör du i veckan ?

_______

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#11

•

3 januari 2009 kl 17:29

Gilla

Jag röstar på Karin..
Om varken skador eller hjärtfel är orsak nog för vila eller läkarbesök så finns det väl inget att diskutera?

Janne Westberg

1969 • Upplands Väsby

#12

•

3 januari 2009 kl 20:14

Gilla

"Är det inte sjukdom, så är det skador"

Låter ju som jag för ett par år sedan... :-)

Var också bra nära att ge upp det här med löpning. Bara massa problem (löparknä, ständiga förkylningar, feber osv). Bestämde mig för att börja om från noll och glömma allt om hur andra gör, prestation, mil per vecka, plåga kroppen... Det tog emot ställa om fokus men hade inget att förlora liksom.

Satsade på enbart lugna uppbyggande pass (styrda med pulsklocka för säkerhets skull så att jag garanterat inte skulle köra för hårt). Tempot var bra långsamt i början, blev omsprungen av varenda kotte, men sånt kvittade för enda målet nu var att lunka på regelbundet utan att bli skadad och sjuk.

Ser man på, det funkade... Fem månader senare och inte ett enda problem. Till och med astman jag haft i flera år var borta (ingen aning hur det gick till men skoj var det). På ett lustigt sätt hade farten i lugna pulszonen ökat med uppåt +1.30/km, trots att jag inte sprungit ett enda fartpass på hela tiden.

Vågade mig nu på lite hårdare träning. Först ett millopp (mitt livs första), på 42.26 utan fartträning. Provade sedan intervallträning, vilket kroppen tålde bra till skillnad mot förut. Drygt 2 månader senare gick milen under 40 på träning, några veckor senare halvmaran på 1.26 och på den vägen är det (tog upp tiderna för att visa att fartträning efter perioden av långsammare pass kan funka hyffsat).

Upplägget ovan ett tips framförallt till dem som annars förlorat hoppet. Alla står förstås inte ut med att lunka på långsamt i några månader, men men... ser man det som en långsiktig tvåstegsraket (först grundträning med uthållighet, sedan klassisk löpträning och snabbhet) så kan det ju vara värt att fundera på.

Pål Nilsson

1976 • Höör

#13

•

3 januari 2009 kl 21:20

Gilla

Jag tycker att Csabas ursprungliga inlägg mer är ett uttryck för frustration än ett försök att få sympatier. Jag tycker varken att han söker eller ska ha medlidande. Jag tycker dock inte heller att han ska ha mästrande pekpinnar. Vad man däremot kan förvänta sig är råd, rekommendationer och uppmuntrande ord från andra i samma situation. Självklart kommer många på forumet aldrig att hamna i denna situation. I vissa fall för att de tränar smartare, men i de flesta fall för att de inte tränar och satsar hårt. I det senare fallet bör man vara försiktig när man uttalar sig i detta sammanhang, helt enkelt för att ens egna mål och den hårdsatsandes är väsensskilda.

Hårt? Ja, jag har grym respekt för folk som tränar hårt: Csaba, Janne W och många andra... De förtjänar uppmuntran och en klapp på axeln när det är motigt. Elakt? Nej inte än… Får väl lägga till att referensramen kanske borde vidgas om man använder jogg.se för att name-droppa ”superlöpare”.

Micke

1981 • Göteborg

#14

•

3 januari 2009 kl 21:34

Gilla

Csaba- Tycker det Janne skriver är väldigt förnuftigt, ge det en chans.

Syns till Gbg varvet 2009 ( starkare än någonsin )

Sven Andersson

1966 • Kista

#15

•

3 januari 2009 kl 21:39

Gilla

Tanken att stötta och hålla varandra under armarna är naturligtvis mycket god rent generellt. Men en del gånger är en rejäl spark i häcken bättre.

Nicklas Månspers

1974 • Härnösand

#16

•

3 januari 2009 kl 21:48

Gilla

JA, det tar tid att bli bra i löpning........därför är det kul att se att män och kvinnor ända upp till 65 års ålder kan löpa en halvmara på 1:30......vilket ger hopp och tid för oss som inte är där än :-)

Tycker visst att Karin har poänger med sitt inlägg men även brister i detsamma.
Jag vet inte vad/hur den "normala" eller genomsnittliga jogg.se-medlemmen har för idrottsbakgrund.....löpmässigt eller annan idrott........

MEN csaba, som ställer frågan i detta fallet, kan knappast i mina ögon betraktas som en "normal" eller genomsnittlig motionär........även om han inte vunnit SM guld i löpning.
Hej, kom igen, vi talar SM-guld, landslagsuppdrag.......oavsett sport....så krävs det en del för att hamna på denna nivån.....eller hur?! Då antar jag ju jag iaf att den mentaliteten som en gång fanns för att bli bäst och bara bäst är något som går att plocka fram.....även om csaba i dagsläget "bara" är en motionär inom löpningen..........fast motionär kanske är fel ord....springer väl i klubb!?!? Hur många gör det egentligen?!

Kan hur som helst förstå känslan av hopplöshet, men som det skrivs så får man backa bandet och börja om från en ruta längre bak.

Är knappast en slump att så många friidrottare/elitidrottare är/var skadade förra säsongen.......antingen så saknar då en egen kroppskännedom och helt mekaniskt bara agerar och tränar på kommando....eller så är dom tokdopade hela högen och pga av riskt för upptäckt så blir en "skada" väldigt lägligt..............förstå vilken knall om Kallur, Anja Pärsson, Klüft skulle finnas vara dopade......"du gamla du fria"....yeah right!!

Charlotta Sahlström

1972 • Täby

#17

•

3 januari 2009 kl 21:49

Gilla

Hårda bud i Mellerud!
Personligen skall jag börja få in lite mera styrketräning och som vanligt fortsatt alternativ träning som spinning, F&S gympa och kajak (framåt sommaren)...tror det gynnar löpningen på sikt. Men allra allra främst skall jag se till att göra träningen "rolig" för då tränar man mera och blir mer entusistisk:-) en slags teknikpyttipanna helt enkelt. För mig är det viktigt att vilja något med sin träning. Med sin löpning. Utvecklas och kunna sätta upp mål. Ett mål som är sannolikt dvs:-)
Jag tar gärna emot och tycker det är kul att läsa och följa råd och tips från andra löpare...
För mig personligen är det viktigt för mig att vilja något med sin träning. Men
som sagt festina lente:-) Csaba och alla andra duktiga målmedvetna beslutsamma löpare.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.