24 augusti 2022 kl 15:04
Tråkigt att det inte gick bra! Jag är i samma sits(misslyckats med två raka 24-timmarslopp) även om jag inte tog det lika hårt som du. Några anledningar till detta:
1) Ingen tycker att du på riktigt har misslyckats utöver du. De tycker att det är helt stört att du fixade 72 km, en distans väldigt få har mäktat med. Du har inte svikit någon.
2) Jag tycker att de här långa loppen är kul just eftersom att det finns en risk för att man inte lyckas. Utan den risken hade det inte varit lika inspirerande. Så se misslyckandet som ett tecken på att du verkligen har utmanat dig själv.
3) Känn revanschlusta. Du får ju fler chanser. Du vet vad du har gjort, utvärdera och fundera på vad du ska göra annorlunda nästa gång.
4) Den dagen du lyckas kommer det ju kännas oerhört mycket härligare i.o.m. att du har misslyckats innan.
Hoppas att det inte var för cheesy ;) Men så tänker jag. Jag har släpat med en småbarnsfamilj tre timmar till Växjö för ett 24-timmarslopp. Hann 13 eller 14 h och 113 km innan jag bröt. Fick väcka dom mitt i natten för att bli hämtad från tävlingsplatsen. Två månader senare släpade jag med mina föräldrar till Skövde. Bröt efter 19 h 21 min och 147 km. Bägge gångerna hade jag ambitiösa mål som jag misslyckades kapitalt med, mål som jag hade delgett väldigt många personer.
Om 2,5 veckor springer jag 100 miles i Västerås. Går det bra då så kommer känslan vara oerhört mycket starkare än om jag inte hade de där två misslyckade loppen i bagaget. Det blir också drivkraft under loppet när det går tungt: "denna gång SKA det gå hela vägen".
