15 oktober 2021 kl 06:43
Redigerad 15 oktober 2021 kl 06:58
(Trådkapning av en 65 minus.)
Hemokromatos är en genetisk defekt som stör järnbalansen i kroppen, järn lagras in i levern på ett osunt sätt. Däremot kan "vanligt Hb" vara lågt, vilket det nästan alltid är för mig, så att något järn kunde vara för högt var inget som jag kunde ana.
Jag trodde jag var trött och segt att springa pga lågt Hb eller någon annan obalans, men fick ingen respons på vårdcentralen ("kan man springa 2-3 mil i veckan är man inte sjuk", jag anklagar dem dock inte för sina förenklade bedömningar, måste vara svårt att hantera så vitt skilda åkommor som de gör). Till slut gjorde jag en blodanalys på ett privat labb, och hittade högt sk ferritinvärde, som behövde ytterligare underökning och så är det sen ett gentest som enkelt visar om man är mutant.
https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/hepatologi/hemokromatos-primar/Ingen medicin finns, förutom klassisk åderlåtning... i början med täta intervaller tills ferritinvärdena kommit ner i rätt intervall, därefter regelbunden blodtappning var 6-8 vecka resten av livet. Inget högt pris direkt. Nu kan jag lämna på blodcentral och blodet används, det är ju inget smittsamt. Med behandling ser man inga effekter på förväntad livslängd, puh!
Påverkan på prestation/kondition är oklart. Det är en ganska vanlig (1/200 eller 1/300 av befolkningen med rötter i norra Europa kan ha anlagen, i Sverige vanligare i Norrlands inland, har kallats Jämtlandssjukan) underdiagnosticerad åkomma om det är den ärvda versionen (det finns även sk sekundär hemokromatos pga yttre påverkande faktorer), men verkar vara ganska ointressant att forska på. Har hittat en studie endast, som indikerar försämrad prestationsförmåga konditionsmässigt:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17568251/Senaste tappningen var min första "riktiga blodgivning" på blodcentral, den var konstigt nog en riktg pärs för kroppen jämfört med alla tappningar på sjukhuset för att återställa ferritinvärdena. När jag sprang några dagar efter tappningen kändes det jättetungt i bröstet, och när jag kom hem såg jag att jag var blå om läpparna! Det har aldrig hänt förut. Ska bli intressant att se vid kommande blodgivningar. Det är iofs lite mer blod vid en blodgivning (480 ml) än när jag tappade på sjukhuset (ca 400 ml).