3 december 2008 kl 20:20
Hej alla o speciellt Zingo!
Ja det var du som fick mig att faktiskt ge mig ut o inte bara ha mätt ut en mil sträcka...
Det var såååå jobbigt!
Inte i början men väl inne på grusvägen som var nysladdad o uppför i ca 1,5 km, regn o blåst så undrade jag vad jag höll på med...:)
Jag hade en massa nya fartiga låtar i min mp3 men minns inte så mkt av dom utan lyssnade mest på mitt mantra INTE stanna Inte stanna....
Törstig som en gnu var jag( nästa gång ska jag ha ett vätskebälte) o snoret rann.... mötte en man som oxå var ute och han var blåröd i fejan o jag undrade om jag såg likadan ut!
Väl hemma efter en hiskelig tid o ben som betongplintar var jag sååå glad.
Jag har faktiskt berättat på jobbet om min bedrift... hela den osminkade sanningen....med snor o allt o de garvade faktiskt över mina vedermödor.
Idag däremot sprang jag 6km i sakta fallande snö o det var så vackert o det kändes lätt o gött o jag börjar känna hopp om att det lättar nu.
Hoppas det är lika fint på fredag då jag ska ut gen...
Ha en trevlig kväll allla glada inspirerande människor här på jogg.se
:) Annette