17 augusti 2020 kl 11:34
Det här handlar om grundläggande kunskap om hur idrottstävlingar fungerar. Gå tillbaka och kolla resultatlistorna på de senaste 20 årens SM-tävlingar på 1500, 5000 och 10000 meter. Hur många kanontider hittar du? Svar: nästan inga. Loppen är ofta påfallande långsamma. Ta bara 1500 som exempel: om jag minns rätt dröjde det till 1992 innan Gunder Häggs bästa tid på 1500 (3:43) underskreds vid SM. Varför? Svenska rekordet tänktes ju under tiden med nästan sju sekunder! För att ingen ville vinna? Även på 5000 och 10000 går det ofta långsamt på SM.
Skälen är flera: 1. det är psykologiskt jobbigt att vara den som håller uppe farten varv efter varv, särskilt om du har löpare som enkelt följer med i rygg. 2. Huvudfavoriterna på 10.000 var David Nilsson och Sami Russom. Båda dessa löpare är löpstarka, men inte särskilt spurtsnabba. De hade kunnat göra upp om att hålla högt tempo, men när det nu inte blev så så bedömde båda sannolikt att de sparade mer energi genom att avvakta. En rejäl fartökning sista 2-3 km ger ofta samma effekt som en längre hårdkörning, men David väntade till sista kilometern denna gång, lite oklart varför. 3. Det är osäkert om David Nilsson och en del av de andra långlöparna har tränat i spikskor denna säsong, denna ovana kan ha påverkat till en viss del. 4. Det var varmt på tävlingsdagen. 5. Flera andra löpare skulle springa 5000 m på söndagen och ville inte dra upp farten i onödan.
Det finns mig veterligen inga bevis för att Vaporfly är snabbare än spikskor på bana. En sak är i alla fall säker: tiderna på en SM-final säger absolut ingenting om detta.
