27 maj 2016 kl 12:53
Själv började jag löpträna för nästan prick 10 år sedan. Jag har tidigare formulerat det ungefär som att jag då var som ett fabriksnytt exemplar av en gammal bilmodell. Förmodligen hade jag en bra och outnyttjad talang i botten (mina barns löparegenskaper tyder på det). Med för mig optimala utvecklingsförutsättningar lyckades jag utveckla min löpförmåga utan allvarligare skador. Några av nycklarna var sannolikt: successiv övergång från styrketräning till löpning; erfarna tränare, lagom utmanande program och bra träningssällskap; initial inriktning på längre distanser.
Jag hade förmodligen lyckats bra även som senior om jag hade börjat som ung, men sannolikt blivit långt ifrån lika framgångsrik som jag nu blivit som veteran. Framför allt för att konkurrenterna är betydligt färre, vilket i sin tur beror på att leden tunnats ut och att de fd elitlöparna som fortfarande är aktiva har tappat mer, inte bara relativt sin ålder, utan beroende på sin längre aktiva karriär. I 70-årsåldern lär jag också vara relativt sett mer sliten än de av mina konkurrenter som börjat senare i livet än jag.
I övrigt kan jag bara hålla med Bo, Oldboy, Tore m fl om era iakttagelser av åldersförändringar. Åldersfaktorn ger successivt något lägre maxpuls, något mindre maxstyrka/explosivitet, något sämre syreupptagning och (ffa skulle jag säga) något sämre återhämtning. Det sistnämnda gör att man inte fysiskt kan hantera lika mycket kvalitetshöjande träning som tidigare. Man kan optimera allt möjligt annat: träningsformer, kost, sömn, rörlighet, styrketräning, men veckans dagar är bara sju. Givet att man optimerat allt annat, får man helt enkelt finna sig i en successivt lägre högstanivå. Så i detta krympande glas får man som veteranlöpare bli alltmer noggrann med vilka ingredienser man blandar i sin träningscocktail. I min ingår numera daglig yoga, 7 timmars sömn, regelbunden löpstyrka och 1-2 prehabbesök per månad hos naprapat/massör.
Vad jag tror är viktigast för att nå sin bästa nivå med stigande ålder är att vara lyhörd för kroppen och lägga energin på de faktorer man kan påverka. Startsträckan efter skada blir allt längre, så kontinuitet är viktigare än någonsin. Men köp inte regelmässigt åldern som begränsande faktor! Så länge jag har jämnåriga och äldre medtävlare som är snabbare än jag, så är det bara att träna på. Det är i alla fall lika roligt nu som då. Och fortfarande utklassar jag den 10 år yngre och hyggligt vältränade Gunnar som precis hade börjat springa.
