7 januari 2017 kl 22:52
"Om man är van att alltid springa snabbt så är det självklart att det känns märkligt och obekvämt att springa långsamt. När man springer så pass nära max varje pass så tränar man inte sina långsamma muskelfibrer i princip någonting. Och det är de långsamma fibrerna man använder när man springer långsamt. Vill man bli en bra löpare så behöver man träna alla sina olika muskelfibrer. De långsamma tränas genom att springa lugnt och länge och de snabba fibrerna genom att springa kort och fort."
Hästens pass, åtminstone 5k och 10k-maxningarna är >90% aeroba dvs rekryterar framförallt typ I-fibrer (långsamma). 4x1 km-passet är lite mer anaerobt (se figuren).
En effekt av uthållighetsträning är förresten att snabba typ II-fibrer blir mer "typ I-lika" eftersom de rekryteras när typ I-fibrerna blir utmattade.
Men råden i sig är väl ok?
Hästen, tränar du alltid samma når du till slut en platå och då får du ändra något, t.ex. längd/frekvens/intensitet. Om längd/frekvens helt faller bort och intensiteten redan är hög är det kanske inte så mycket att göra... Men kanske skulle du kunna få in distanspass på 60-90 min då och då? Det måste inte vara 2h+ varje vecka. Du kanske också kan försöka köra t.ex. 4-5x2000 istället för att maxa en mil, det är lättare att hantera mentalt och du kanske då kan pressa dig lite hårdare och springa lite fortare när du får vila. Dvs försök att variera dig inom ramarna och när du har möjlighet försök ta chansen att gå lite utanför. Tänk kreativt.
