1 juni 2014 kl 11:29
Redigerad 1 juni 2014 kl 11:30
Fjärde året i rad som jag sprang Stockholm Marathon.
Försäsongsträningen har gått otroligt bra detta år, har bland annat 9 st 30+km pass i kroppen, 1 varje vecka 9 veckor på raken. Drog medvetet ner lite på löpningen ca 2 veckor innan denna tävling, just för att undvika skador eller dylikt. Har haft turen genom åren att i stort sett vara helt skadefri, men ville ändå ta det säkra före det osäkra nu inför årets stora tävling. Det blir lite konstigt för min kropp är bra snabb på att bli bekväm av sig.., och jag tror att mina ben mår bäst av att träna mycket och ofta.
Förra året var en enorm besvikelse, över att jag inte kunde prestera bättre än jag gjorde (gick in i väggen efter 2 mil trots att försäsongsträningen gått bra). Dagarna efter förra årets lopp frågade jag mig själv många gånger på insidan om jag verkligen skulle springa ett till Stockholm Marathon. Motivationen och gnistan fanns liksom inte där längre efter 3 år i rad, där det två år varit rent ut sagt förjävligt väder vilket i mitt fall gjort det extra jobbigt och tungsprunget.
Till slut efter en lång tid bestämde jag mig för att jag skulle springa igen. Detta år skulle bli min stora revansch!..
Årets lopp:
- Första milen var jobbig!
- Andra milen var jobbig!
- Tredje milen var jobbig fram till och med cirkus 28 km. Innan dess kändes det flera gånger som jag skulle få kramp, men så blev det inte.
- Efter ca 28 km hände något i min kropp, och allt kändes SÅ JÄVLA BRAAAA!
Att ligga i ett HÖGT tempo (för min egen del givetvis) när löparklockan min visade på 35km det var en sån ENORM eufori att jag saknar ord för det. Insåg vid 31km där någonstans att idag är det banne mig MIN DAG! , mitt gamla PB kommer krossas! , och ja i år blir det verkligen MIN revansch!
I mål på 3.40 , nytt PB med 15 min!!!!!
Ses vi nästa år? , YOU BET!!!!!
Stort grattis till alla som sprang!
