Löpning Kom igång 9 inlägg 4943 visningar

Vill verkligen springa men stoppas!

1985 • märsta
#1
1 februari 2014 - 16:49
Gilla
Hej! Alla medlemmar! Jag tycker att löpning är en väldigt kul grej och väldigt ro givande. Jag har nästan sprungit i halva mitt liv men har alltid stoppats av denna grej. Nu kommer vi till problemet att när jag har bestämt mig att jag ska springa en tur stoppas jag av att jag tycker det är jobbigt och tråkigt. Varje gång innan jag ska ut och springa tycker jag det känns som ett hel berg flyttar sig mot mig och det är skit jobbigt. Hur ska jag göra? Hur ska jag göra så att det inte blir så tråkigt? snälla hjälp!
Mikael Forsström
1961 • Vega
#2
3 februari 2014 kl 09:15
Gilla
Håller med Johanna. Hitta en annan träningsform. Löpning är egentligen en ganska udda fritidssysselsättning - ansträngande, tidskrävande, hög skaderisk. Vi som njuter av löpning är nog egentligen inter mer än 5% av alla som är ute och kutar. Testa simning, cykel/spinning, gruppträning, golf.....
Jörgen H
1968 • Trelleborg
#3
3 februari 2014 kl 09:21
Gilla
När jag läser vad du skriver så känns det som två saker.
Första är att du tycker det är roligt och sedan inte.
Antingen tycker man om det eller inte.
Har du en mental block så glöm det. Kommer inte att gå.
Jag märkte på min runda ett par gånger att har man andra tankar och "bagage" då går det inte att springa bra.
Tänk på vad DU verkligen vill göra och gör det.
Joachim Rydelius
1985 • Stockholm/Huddinge
#4
3 februari 2014 kl 09:56
Gilla
Hur mycket har du sprungit? Jag hade/har samma problem ibörjan. Det släppte för mig efter jag "tvingat" mig ut några gånger. Nu vet jag att det känns bra så fort jag kommer ut, så om jag ser det där berget så ignorerar jag det.
Förresten, så gäller det där typ allt jag bestämmer mig för att göra. Tapetsera, städa, laga mat etc... Jag kämpar mot latmasken i mig :)
Ulrika Allansson
1972 • Hammarby Sjöstad
#5
3 februari 2014 kl 10:29
Gilla
Tycker du att det är skönt och kul när du väl kommit ut? I så fall är det bara att göra det. Tar det emot så är det nog latmasken som pratar ;) fokusera på hur bra du mår när du väl kommit ut i spåret och nonchalera latmasken som vill stoppa dig. Lycka till!!!
Ulrika Allansson
1972 • Hammarby Sjöstad
#6
3 februari 2014 kl 10:31
1 Gilla
Ser att latmasken blivit omnämnd i tidigare inlägg också :)
1965 • Kungsholmen
#7
3 februari 2014 kl 11:00
Gilla
" Jag tycker att löpning är en väldigt kul grej och väldigt ro givande. ....

jag tycker det är jobbigt och tråkigt"

Lite paradoxalt? Du tycker att löpning är en kul grej och rogivande men också att det är jobbigt och tråkigt? Om det är vid olika tillfällen som du tycker den ena och det andra så kan du ju antingen springa de gånger du tycker det är kul och rogivande eller så kan du tvinga ut dig de gånger det är jobbigt och tråkigt i väntan på de kul och rogivande tillfällena.

Alla har nog tunga perioder då det är pest att träna, en del håller ut och väntar på att det skall bli kul igen, andra ger (tillfälligt) upp. Jag har testat båda metoderna och de är bra på var sitt sätt.
Jörgen H
1968 • Trelleborg
#8
3 februari 2014 kl 11:24
Gilla
Jag har haft tillfällen med motivationen men nu har jag 2 st mål att uppnå och då är det lättare att ge sig ut och så är jag så rakans envis.
Först så ska jag under 46.24 på 10 km asfaltslopp.
Och sedan under 60 min på Yddingeloppet.
Och jag ger mig inte ett dugg på det.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#9
3 februari 2014 kl 12:38
1 Gilla
Nu kommer jag med en massa antaganden om att du känner dig lite löp-otränad just nu och inte riktigt har "flytet" i löpningen så att du behöver starta om lite med löpträningen. Om så inte är fallet får du bortse från inlägget under.

Jag tycker det låter lite som om du sätter ribban lite högt, rent mentalt.
Jag kan förstå paradoxet med att se ut genom fönstret och tänka - vad skönt det skulle vara att springa lite, men att det bygger upp sig en jobbig känsla under förberedelserna, kanske för att det ska vara jobbigt under tiden du löper.

Mitt råd är att du ser till att etablera en positiv vana med löpningen genom att börja försiktigt utan prestationskrav. Detta kan du göra genom att du sätter av en tvåmåndersperiod till uppbyggnad - passar perfekt med tiden på året - då är du redo att öka lite när våren kommer.

Rent praktisk tränar du genom att du bestämmer att du ska ge dig ut varannan dag. Sätt på dig träningskläder och gå snabbt/jogga lugnt i 10 min åt ett håll. Känns det skit då kan du vända om och ta dig hem igen, och registrera detta som ett godkänt pass. Känns det bra, kan du jogga/gå i 15 - 20 min så att du får ihop totalt 25 till 30 minuter pr pass i början.

Det viktigaste med aktiviteten är att du tar dig ut på reguljär basis (varannan dag) och får lite frisk luft - gärna dagsljus med, drygt 20 gånger. Har du gjort en aktivitet ca 20 gånger, har du väldigt goda möjligheter att detta har etablerats som en vana.

Passen kan du hålla mellan 20 till 40 min tills du har etablerat vanan.
Ett bra program för att komma igång är C25, som sätter ett mål att du ska springa 5km inom 9 veckor.

Min poäng är att det är vanligt att löpare som startar om, sätter ribban för högt och springer med för hög intensitet, så att det blir en negativ upplevelse att träna. En klok kvinna sa en gång: "När du står i duschen efter ett pass och längtar efter nästa, har du tränat precis lagom intensivt" - sök denna känsla!
Lycka till
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.