7 september 2013 kl 14:38
De fysiska lagarna som styr hur kroppen kan röra sig har vi ältat många varv i trådar för något år sedan. I Gabriels youtube-klipp talar kommentatorn om en HÖGRE stegfrekvens hos "glidaren" och en kortare flygtid som gör att man inte kommer lika högt upp i luften i varje steg. Notera att det är jordens gravitation som bestämmer hur högt tyngdpunkten (masscentrum) når i varje steg för en viss tid i luften. Det ena vi kan ändra är kroppsdelarnas inbördes lägen, vi kan låta foten och benet falla ner, sparka ner foten eller hålla emot. Märkligt nog verkar hålla emot vara bäst, världsmästare springer tyst, det framhålls också i "Born to run".
Man kanske inte håller emot i egentlig mening utan anpassar rörelsen så att foten träffar marken med precision.
Det andra vi kan ändra är alltså flygtiden, och därmed markkontakttiden om vi behåller stegfrekvensen. Det man förlorar vid lång makkontakttid är att benet måste accelereras mera för att hinna fram i tid till nästa landning - för varje steg rör sig ju foten mellan stillastående (under markkontakten) till ungefär dubbla löphastigheten.
Vad har detta med häl- och mellanfotslandning att göra? Tja, med högre stegfekvens minskar flygtiden och hällandningen kostar mindre i form av stötigt nedslag, jämfört med lägre stegfrekvens. Och tyngdpunkten rör sig mindre vertikalt. Men till slut hinner inte benen med, man får välja stil efter hur ens kropp och hjärna är beskaffade.
Men frågan är intressant, det finns många aspekter, forska mera!