Löpning • Avancerad träning • 18 inlägg • 1266 visningar •

"Gebreselassie-intervaller"

Jonas Utmanaren

1961 • Stockholm

•

5 juli 2008 - 12:57

Gilla

Nope, inte intervaller som han kan tänkas köra dem - utan 100m-intevaller i den fart han springer maran på. Dvs 18sek / 100m.

Marathon.se har just publicerat en artikel om lite lustfyllda 100-meters-intervaller i Gebreselassie-fart. Å det måste man ju bara prova, eller hur? Klarar man 18sek på 100m? Är det självklart eller hyggligt kämpigt? F*n vet, men det skas tas reda på.
Nästa vecka blir Hammarbyhöjdens IP eller annan allvädersbana i 08-land föremål för denna nyfikenhetstest. Om det går bra så blir det en extratest; "spring så långt du kan i Gebreselassie-tempo". (Ska kolla upp exakt Gebre-tempo till dess ...)

Är detta ett vettigt träningspass? Troligen inte, men är det sommar och sol så är det. :-)

Johan I

1987 • Örebro

•

5 juli 2008 kl 17:36 Redigerad 5 juli 2008 kl 17:37

Gilla

Tycker Marathon.se är konstiga med sina råd till "nybörjare" och motionärer... man bara antar att alla har jätte bra koll på hur snabbt de springer. T.ex. som i marathon programen, spring 10 km på ca 46-48 minuter. Det är väl inte så lätt att hålla koll på?
Samma sak med 18 sek på 100 m, krävs nog en hel del provrundor innan man får in det tempot exakt varje intervall. Och hur man känner av sitt tempo på något bra sätt säger de då ingenting om.
Även med pulsklocka eller klocka med tempo så är det svårt i intervaller att få rätt tider om man inte är väldigt van.

Men det låter som ett roligt test, det kanske blir nästa "Cooper Test", fast det heter "spring så långt du kan i Gebreselassie-tempo"-test =P
Rapportera gärna resultatet på detta test.

Jonas Utmanaren

1961 • Stockholm

•

5 juli 2008 kl 18:08

Gilla

Ha, ha - ung är man inte - längre.

18 sekunder kan väl inte va nå´t tänkaer man, har ju sprungit 100 på låga 11 (och glömmer att det var 25 år sedan ...). Kunde ju inte hålla mig så jag cyklade ner till Krillans IP och gick ett varv runt banan för att därefter springa 100 meter för att liksom känna på. Jo, jo. Spänst, vighet och sprintsteg var väl inte riktigt som förr ... Skyller på; ingen uppvärmning, inga riktiga löpläder, motvind, otur och ren förbannelse. Resultat; det glömmer vi. Vi gör ett nytt seriöst försök nästa vecka efter uppvärmning ...

PS. 18 sek/100m motsvarar 2:57 på km och det är ju faktiskt lite högre tempo än normalt distanstempo ...

Magnus Nilsson

1967 • Linköping

•

5 juli 2008 kl 19:44

Gilla

Jo, det är lite demoraliserande att veta att jag kanske kan hoppas på att lyckas hänga med ett par hundra meter och när jag sen stannar för att jag inte orkar längre så fortsätter han i samma fart över fyra mil till.. *suck*
.

Roland Söderström

1962 • Onsala

•

5 juli 2008 kl 22:18

Gilla

Nördigt vetande, 100m WR 9,72 :-)
fortsätter man i det tempot gör man:
200m 19.44
400m 38.88
800m 1:17.76
3000m 4:51.6
5000m 8:06:0
10000m 16:12:0
Halvmara 34:10:63
Mara 1:08:21.26

Johan I

1987 • Örebro

•

5 juli 2008 kl 23:56

Gilla

Roland:
Alltid kul med lite nördigt vetande.
Om man tänker sig de där farterna så kan man ju dock undra hur man praktiskt skulle klara av en ca 90 graders sväng =P Rent fysikaliskt alltså, rörelsemängden har ju en riktning bestämd av hastigheten, så om man svänger 90 grader måste man stanna i den riktningen och på mindre än ett ögonblick ha fått upp samma fart fast i 90 graders riktningen :P

Vore väl kanske dock möjligt på en 400 m tartanbana =P Vore riktigt kul att se på. Jädrar vad det skulle snurra.

Janne Westberg

1969 • Upplands Väsby

•

6 juli 2008 kl 00:20

Gilla

Ja, håller med om att Marathon.se-artiklarna är konstiga ibland. Tycker inte de håller så hög klass alla gånger. I slutet av nämnda artikel ser man t ex "Eventuell mjölksyra joggas bort på några kilometer". Antar att meningen är relaterad till den flera decennier gamla myten om att mjölksyra skulle orsaka träningsvärk. Forskningen har ju gått framåt senaste åren och mjölksyramyten har punkterats för länge sedan (mjölksyra orsakar varken stumma ben eller träningsvärk, det är andra faktorer som ligger bakom), märkligt att de inte har bättre koll.

Nåja, struntsak egentligen. Huvudsak man gör nedjoggen efteråt för den är förstås fortfarande viktig, som alltid, fast det är egentligen inte mjölksyran man vill komma åt med den...

Magnus Nilsson

1967 • Linköping

•

6 juli 2008 kl 02:36

Gilla

Apropå tiderna där. Nånstans läste jag nåt om att diverse lagom vilda/halvt underbyggda teorier angav att människor skulle kunna ha nedåt 7s som nåt slags teoretiskt maxresultat på 100m (Givet optimala kombinationer av fysik, startsnabbhet, maximera initial acceleration, kunna minimera fartminskning osv)
Jag utttalar mig inte om sanningshalten i siffran, för den vet jag inget om, men lite intressant är att fundera kring hur lite effektförsämring man kan komma undan med vid varje fördubbling av löpsträckan.
200m har ju ett bättre rekord än 100m, men det är ju beroende på att man tjänar på den "flygande starten" på andra halvan. Så jag lämnar 100m därhän och utgår från 200m.
Sträcka tid hastighet jämfört med närmast kortare sträcka
200 Metres 19.32 10.35m/s
400 Metres 43.18 9.26m/s 89%
800 Metres 1:41.11 7.91m/s 85%
1500 Metres 3:26.00 7.28m/s 92%
3000 Metres 7:27:67 6.81m/s 94%
5000 Metres 12:37:35 6.60m/s 97%
10k 27:02 6.17m/s 93%
1/2mara 58:33 6.01m/s 97%
Mara 2:04:26 5.65m/s 94%

Betyder det här att 800m-rekordet är dåligt? Man skulle kunna förvänta sig en något högre hastighet i jämförelse med 400m-resultatet, eller att 400m-rekordet och 1500m-rekorden är väldigt bra. 5000m-rekordet ser väldigt bra ut (97% hastighet jämfört med 3k)
Det finns mycket intressanta funderingar man kan ha kring såna här uppställningar Och det finns massor med olika sätt att räkna på för att försöka få fram poänger, ni vet, med statistik kan man visa vad som helst. Men siffror intresserad mig, och jag vet att det finns fler siffernötare här, nåt måste ni ju ha funderat kring de existerande rekorden!

Johan I

1987 • Örebro

•

6 juli 2008 kl 18:29

Gilla

Magnus:
Rolig jämförelse.
Man kan ju kika runt här lite: http://www.iaaf.org/statistics/records/index.html
Det finns tydligen en 88:a som sprungit ca 3 sekunder ifrån världsrekordet på 800 m, så man kan ju bara gissa på att det kommer tas snart. Och det finns många andra unga som har varit bara sekunder ifrån rekorden.
Men jag har för mig att det är just 400 m (1999) och 800 m (1997) som man brukar säga är väldigt svåra att ta?
Kanske är det för få som är aktiva på de distanserna?

Henry Kallioniemi

1943 • Täby

#10

•

6 juli 2008 kl 20:45

Gilla

Magnus
Du har rätt i att hastigheten på 800m sticker ut i jämförelse med övriga världsrekord. Dock brister det i några av dina andra jämförelser. Tiden på 10k är för hög och därmed hastigheten och procentsatsen för låg.. Den ska vara 96. Detta påverkar också procentsatsen för halvmaran som är angiven för högt. Den ska vara 95. Vidare är 1500 inte dubbelt mot 800. I detta fall är det bättre att jämföra 800m med engelska milen. Då blir hastigheten 91% i stället för 92. 5000 är inte heller dubbelt mot 3000 varför procentsatsen 97 för 5000 m inte kan jämföras med kvoter där du dubblat sträckan. Hastigheten på 5K sticker därmed inte ut speciellt. En halvmara är i gengäld mer än dubbla 10K. Tar man detta i beaktande får man en mer linjärt fallande hastighet från 5K till maran. Man får en stigande %-sats från 800m till 5000m

Sven Andersson

1966 • Kista

#11

•

6 juli 2008 kl 21:05

Gilla

Tänk också på att 100 m-400 m startas från startblock. Det gör (FÅR) man inte fr o m 800 m. Men så mycket som 3-4% gör det förstås inte. Kanske 1-2%.

Magnus Nilsson

1967 • Linköping

#12

•

7 juli 2008 kl 00:13

Gilla

Henry: jag hävdade ingen form av stringens eller nåt, bara plockade tiderna rakt av från www.iaaf.org för att få nåt roligt att titta på en stund.
Jag hade mig att man skulle kunna se nån skillnad på när man lämnade 400m-ovalen och gav sig ut på vägarna (halvmara/mara). Jag tyckte även att 1500 är nära nog till 800*2 för att det inte ska påverka skillnaden allt för mycket.
Att jämföra med engelska milen tycker jag är dåligt, den distansen springs för lite.
Jag tittade snett på 10k-tiden i listan, och tog just 10k-tiden och inte 10000m-tiden som stod på raden ovanför, jag skyller på klockslaget!
Kan man anta att hastigheten faller fort i början (200m->800m , sub 90%), tills man så att säga gått över till mer renodlad långdistanslöpning (> 1500m) och då inte faller ifrån lika mycket procentuellt (till ca 95% bibehållen fart) i fart när man ökar längden?

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

#13

•

7 juli 2008 kl 10:16

Gilla

Att siffrorna ligger under 90% på 400 och 800 skulle jag nog förklara med nåt så diffust som "mjölksyravallen", nån slags övergångszon mellan sprint och långdistans där mjölksyra blir väldigt begränsande. Här funkar det inte så bra att maxa i sprinterfart, mjölksyran blir väldigt påtaglig efter 300 m.

Det är ju helt olika typer av idrottsmän som springer sprint och längre sträckor. Sprinters är muskulösa, explosiva men har dålig uthållighet. Medeldistansare (800 m o upp) är magra och uthålliga. Det är i stort sett ingen som med framgång lyckats dubblera 400 och 800 m, förutom Alberto Juantorena.

Apropå 5000 m så skulle jag säga att den höga procentsiffran beror på att 3000 m är en ovanlig o sällan sprungen distans och därför har en lite sämre tid...

Sven Andersson

1966 • Kista

#14

•

7 juli 2008 kl 10:24

Gilla

Och Juantorena var inte helt osannolikt just Juant-OREN-a... Fullproppad med doping, liksom Sotomayor och de flesta(?) andra kubaner.

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

#15

•

7 juli 2008 kl 11:00

Gilla

Nja, nu är du nog ute och cyklar, eller spekulerar vilt. Det finns väl inget bevis för att kubaner skulle vara mer dopade än amerikanska friidrottare (tänk inte minst på Balco-affären, odyl), speciellt inte Juantorena. Juantorena har aldrig blivit fälld för doping, aldrig varit misstänkt för doping och är en mycket aktiv antidoping-delegat inom IAAF.

Man kan nog ifrågasätta de flesta sprinterrekord de senaste 30 åren, både amerikanska och östblock. Det betyder att Jim Hines 9,95 Tommie Smiths 19,83 och Lee Evans 43,86 från 1968 står sig väldigt bra.
Eftersom sprintrekorden troligtvis inte förbättrats alls med sjyssta metoder sen 1968 så tror jag att 7 sekunder på 100 m är en fullkomlig utopi.

Sven Andersson

1966 • Kista

#16

•

7 juli 2008 kl 11:31

Gilla

Olof: Låt mig säga så här: jag har väldigt svårt för idrottsunder på den tiden speciellt från stängda kommunistnationer. Sovjet, DDR, Bulgarien, Cuba, etc. Och jag har inga romantiska drömmar om att Sverige var helt förskonat från doping heller på den tiden, före bra dopingtestning. Några vet vi ju (Bruch, Haglund), några kan vi bara HOPPAS var rena (Gärderud är väl den "viktigaste").

Att Juantorena är aktiv dopingmotståndare NU, eller att han aldrig togs DÅ, behöver inte betyda något. Det vet vi från andra idrottares beteende.

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

#17

•

7 juli 2008 kl 12:07 Redigerad 7 juli 2008 kl 12:08

Gilla

Sven. För min del hyser jag mycket större misstro mot idrottsmän från den "fria världen", inte minst för att finns så himla mycket pengar att tjäna på en framgångsrik karriär. Pengar korrumperar. Sen har ju den fria världen också en mycket mer avancerad medicinsk industri som ger större möjlighet för "doparna" att hålla ett försprång till dopingkontrollanterna. Nog om politiken...

Lite mer funderingar om doping.. Det finns ju anabola som ger sprinters större muskler och det finns bloddoping som ger uthållighetsidrottare bättre kondis. Mig veterligen finns det dock ingen dopingmetod som ger bättre mjölksyratålighet. Det skulle kunna förklara varför medeldistansen tycks vara "renare" eller åtminstone befriad från större dopingskandaler.

Vill tillägga att detta inte gäller kvinnlig medeldistans, där nog östtyskor mm dopade sig hej vilt. De fick dock troligtvis muskeluppbyggande hormon som förvandlade dem till män. Testosteronliknande substanser har ju större effekt på kvinnor än män..

Henry Kallioniemi

1943 • Täby

#18

•

7 juli 2008 kl 19:13

Gilla

Man behöver inte beblanda sig med orena utlänningar för att få fram liknande procentsatser som de Magnus tagit fram. Utgår man från de svenska rekorden blir mönstret likartat. 800m hastigheten sticker ut på samma sätt. Åt andra hållet sticker Kjell Erik Ståhls hastighet på maraton ut jämfört med halvmaran. 80-talets Ståhl är relativt bättre än dagens Gebreselassie. Gärderuds rekordhastigeter på milen och på 5000m följer det internationella mönstret. När det gäller dubbleringar 400 och 800 m kan man också ta med Mattias Claesson. Han verkar också vara lite tung i jämförelse med "rena" 800 m löpare.
Till Olof vill jag säga att 3000m är numera en vanlig tävlingssträcka. Både inomhus och utomhus. Det som idag är mer ovanligt är lopp på 10000m. Världsrekordet på 3000m är inte alls dåligt i jämförelse med något annat rekord. Även Bekele har försökt attackera det rekordet men inte ens varit nära att lyckas.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.