7 februari 2013 kl 12:10
Redigerad 7 februari 2013 kl 14:30
Katrin: vikten blir självreglerande på längre sikt om du bara fortsätter att springa och gradvis förlänger sträckorna lite grann tills du når ditt mål. Fixera dig inte på BMI utan låt det komma naturligt. Att väga sig för ofta kan göra en besviken men om man stämmer av varannan / var tredje vecka eller till och med månadsvis så hinner man ju få lite effekt mellan mätningarna.
Under tiden så kan man ju motivera sig med att äta för att orka träna och att undvika onödiga fikor och småätande.
Just slentrianfikande mellan huvudmåltider stör ju matsmältningen och gör det svårt att tappa vikt. Speciellt "mammastilen" där man hela tiden dricker sista slatten päron-Mer, äter upp den halvan av bullen eller mazarinen eller de tre Singoalla som blev över i paketet när barnen är proppis är ju något som man helt enkelt får lägga av med. Helt.
Jag är ju utsatt för slentrianfikor ibland och väljer då att bara dricka kaffe eller te utan tilltugg och det som är viktigast är ju att samfika och inte att man äter. Kan folk inte respektera att man inte vill småäta pga träning och/eller önskan att gå ner i vikt så ska man ju inte äta den där bullen de bakat bara för att göra dem glada.
Det kan vara bra att undvika socker OCH fettfällorna på kvällarna och försöka få till lite mer nyttig kvällsfika. Att gå och lägga sig hungrig är en lika dålig idé. Extra dålig idé om du ska upp på morgonen och träna innan frukost.
Unna sig eller belöna sig har ju diskuterats här på forumet och jag tycker att det känns lite "fel" att belöna kroppen med godis/bullar när man vardagsmotionerar och att dessutom äta det efter passen om man vill minska lite på vantrivselvikten är ju som att skjuta sig själv i foten lite.
Se inte saker i svart/vitt som att "jag kommer aldrig mer få äta en semla" och därmed ge kroppen trots-panik.
Att däremot tänka eller lyssna på omgivningen som tycker att "äh vadå, du kan väl unna dig en semla - du tränar ju så mycket" är ju också fel och leder lätt till att "javisst, jag kan ju unna mig en just idag". Men vågen står stilla.
De personerna har ofta en väldigt skev uppfattning om träning och kanske inte tänker på att man inte rör på sig så mycket i övrigt och att träningsmängden är ett sätt att "väga upp" en hel veckas brist på fysisk aktivitet och kanske inte ens räcker till.
Jag undrar ibland om de personerna på något sätt är avundsjuka för att man tränar eller ens vill att andra ska gå ner i vikt eller lyckas.
Unna dig själv mellan varven - men inte som en ovana.
Belöna dig själv när du klarat milen under 60. :)
När du passerat den milstolpen (...) så vet du ju att du fått utdelning av slitet. Skippa veckotidnings eller aftonbladet-bantningskurerna som slimmar dig "lagom till semestern" utan kör ditt eget långsiktiga race där du ser till att unna dig träning istället. Se till att göra träningen rolig och acceptera att ibland är det inte roligt men så länge det känns bra efteråt så får man kämpa på lite.
Tänk hur lätt och nätt du ska känna dig i sommar och tänk på alla här på forumet som kämpar med samma mål och ambitioner och en del av dem ser du ju där ute i tid och otid i ur och skur.
De är kanske inte ett dugg bättre än dig eller mer motiverade - de har bara bestämt sig.
Tummen upp för alla vardagsmotionärer! Blev mycket positivt överraskad häromdagen då jag stod och väntade i ruskväder på löparsällskapet och såg hur många som gav sig ut på ett pass under så trista förhållanden - vissa med ett leende på läpparna och en del med en bister grimas. :)
PS
Lägre BMI och en trimmad kropp kommer liksom på köpet.
