Löpning • Övrigt • 111 inlägg • 8311 visningar •

Vad är det för fel på folk?

Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#1
•
29 december 2012 - 17:51
Gilla
Idag på långpasset så bestämde jag mig för att morsa på alla löpare jag mötte. Jag hejade med handen i god tid innan jag mötte folk så de skulle hinna uppfatta hälsningen.

Inte en enda person hejade tillbaka.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Hans Gustafsson
1969 • Göteborg
#21
•
29 december 2012 kl 21:13
Gilla
Jag tar sällan initiativ till hälsning, men om någon hälsar - det händer ibland både vid löpning och vid cykling - så hälsar man ju tillbaka. Märkligt med folk som inte hälsar tillbaka. Alla kan ju inte vara på väg att persa på milen. Otrevligt!
Hans Gustafsson
1969 • Göteborg
#22
•
29 december 2012 kl 21:22 Redigerad 29 december 2012 kl 21:23
Gilla
Ska dock tillägga att på ett långpass i november så var det två gående som hälsade. Och detta på en gång/cykelbana. Givetvis hälsade jag tillbaka. Än finns det hopp!

Ska tillägga till tillägget att någon kanske uppfattar hälsningar som påflugna. Men så är det ju sällan: ett snabbt hej, sedan är man försvunnen, i alla fall när man är så snabb som jag.
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#23
•
29 december 2012 kl 22:17
Gilla
Ojdå! Jag hoppas verkligen inte att detta gör att ni mår dåligt att folk kanske inte vill hälsa på alla de möter. Jag har för längesedan släppt det där och tycker det är kul de gånger det händer iaf. Jag vet ju om det där med personligt revir och sådant. Skall man ha en dialog med någon eller att man känner igen varandra skall man självklart hälsa. Annars spelar det mig ingen större roll för mig.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#24
•
29 december 2012 kl 23:04
Gilla
Självklart mår man inte dåligt av att folk inte hälsar tillbaka, det är bara trist. Och jag tror att det är det storstadsfenomen. Men man önskar att det fanns ett litet samförstånd löpare emellan. Man vet ju på något sätt vad den andra utsätter sig själv och sin kropp för :-)

Det är säkert betydligt bättre ute i landet. På Kungliga Djurgården där jag sprang imorse är det väl kanske anonymast i världen?
Ola Bryngelson
1948 • Stockholm
#25
•
29 december 2012 kl 23:28
Gilla
2013 Nu hejar Vi seriösa löpare på varandra tycker jag !!! Hur svårt kan det vara .Man ser att många ligger och nöter km efter km eller ses samma träningsdagar. Det peggar ju upp oss om vi hälsar och kanske får man något
lopp eller träning att prata om också under rundan ? Springer mest själv Djurgården pga av boende. Uppskattar själv ett hej under rundan. Gott Nytt År alla löpare , lång som kortdistans och glöm inte det unika Stockholm Ultra loppet på Djurgården 2013/ Ola
anna
1980 • Malmö
#26
•
29 december 2012 kl 23:38
Gilla
Jag känner igen den här diskussionen från tidigare. I tidigare trådar tror jag att slutsatsen lite generellt varit:

Stadsmiljö= folk hälsar inte
Många joggare= folk är mindre benägna att hälsa
Glest med joggare= folk hälsar (om man hälsar först)

Själv hälsar jag gärna när jag är ute i skogen och springer, och svarar såklart alltid när jag blir hälsad på, men när jag maler på t.ex. längs Pildammsparken och möter/passerar folk var och varannan minut kan jag inte påstå att jag hälsar på särskilt många (eller att särskilt många hälsar på mig).
Carl Petersson
1995 • Göteborg
#27
•
30 december 2012 kl 00:09
Gilla
Här ute på landet hälsar alla: gubbar, tanter, grannar, löpare, gångare, cyklister, ryttare och bönder. De enda som inte hälsar är bilförare men det händer att man får en liten vinkning av dessa också emellanåt.
Det kanske bara är i små byar i Skaraborg det är så då..
Mikael C
1972 • Älvsjö
#28
•
30 december 2012 kl 06:20
Gilla
Jag brukar hälsa om jag möter nån ute och i 50% av fallen hälsar de tillbaks ungefär eller så hinner de hälsa först, både om jag springer eller cyklar. Dock möter jag ganska få, ofta ute innan 06.

Men skulle jag springa dagtid här vete fan, det är MÅNGA som springer... Jag kör motorcykel också och har reflekterat över att det inte hälsas så mycket i tjockholm heller som ute i landet men jag tror ärligt talat att det beror på att det är så många som kör så man tröttnar :)
Magnus Wallin
1976 • Ängelholm
#29
•
30 december 2012 kl 06:26
Gilla
Skulle vilja säga att det är 50 / 50 chans att de hälsar tillbaka..
Tänkt som jag brukar göra:
- De går miste om att lära känna en trevlig person :-)
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#30
•
30 december 2012 kl 10:39
Gilla
"Varför ska en heja? Jag hejar knappt på de jag känner."

Ja varför ska man hälsa tillbaka när någon hälsar på en? Vad är det för konstigheter?

Varför ska man visa vänlighet och försöka vara trevlig mot sina medmänniskor? Sånt trams.

Svenskar är ett lustigt folk.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#31
•
30 december 2012 kl 10:39
Gilla
Carl, det låter härligt tycker jag!
Johanna Linde
1987 • Essunga
#32
•
30 december 2012 kl 10:48
Gilla
Själv möter jag sällan eller aldrig en annan löpare, men många människor med hund, de flesta äldre. De hejjar nästan alltid glatt och om man råkar möta någon två gånger under samma pass blir det ofta kortare meningsutbyte. Mycket trevligt! Detta är ändå människor jag inte känner ännu.

Men med andra löpare kan det nog vara så att ibland är det är för jobbigt för att man ska orka engagera sig i andra som är ute på annat sätt än att inte springa ner dem...
Thomas Jonsson
1981 • Bollnäs
#33
•
30 december 2012 kl 10:51
Gilla
Här hälsar alla, och ibland stannar bilarna och lämnar företräde.
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#34
•
30 december 2012 kl 12:59
Gilla
"Men med andra löpare kan det nog vara så att ibland är det är för jobbigt för att man ska orka engagera sig i andra som är ute på annat sätt än att inte springa ner dem..."

Jag måste nog vidhålla att hälsa, om så med en liten nickning eller ett leende är verkligen inte att engagera sig i någon annan. Det handlar om sunt förnuft, att vara trevlig mot sina medmänniskor, ett outtalat samförstånd, vanligt bondförnuft tycker jag.
Det kräver inte ens en kraftansträngning och tar mindre än en sekund, så något större engagemang tycker jag inte att det är.

Idag mötte jag 8 personer under min runda på 1,5 timme, jag hälsade medvetet på alla för att se hur många som hälsade tillbaka.
2 personer behagade hälsa på mig, samtliga jag mötte var ute på promenad!
Hans Palm
1963 • Linköping
#35
•
30 december 2012 kl 13:01
Gilla
Grundregeln är väl ändå att man hälsar tillbaka om någon annan hälsar. Sen kan man vara lite olika benägen att själv ta initiativet, beroende på humör, om man möter någon av täcka eller otäcka könet osv...
Petersson
1980 • Linköping
#36
•
30 december 2012 kl 13:06
Gilla
Jag föreställer mig att jag är obehaglig nog när jag flåsar omkring i vintermörkret. Vill inte skrämma folk ytterligare genom att dessutom initiera kontakt.
Annelie
1971 • Skövde
#37
•
30 december 2012 kl 14:34
Gilla
Jag brukar resonera för mig själv att de som inte hälsar tillbaka, utan bara fortsätter stirra rakt fram eller tittar på mig som om jag vore en utomjording, är antingen osäkra löpare (och då får man hoppas att de mognar med tiden) eller så tar de sig själva på alltför stort allvar (och då är det ju mest synd om dem).

När jag springer mina lugna långa pass "okynneshälsar" jag bara för att det är så kul att se deras reaktion. Oftast blir de bara förvånade och stirrar, men ibland kan man få ett leende. Skulle vara kul att veta vad de tänker... Nu möter jag väl inte så väldigt många "hälsningsbara" människor; kanske max 20st totalt

Hälsningsbar = inte mer än 2 pers för annars är de bara upptagna av varandra, inte yngre än 20år för det är inte coolt att hälsa på främlingar, pratar inte i telefon, vilket de flesta som är ute och går ensamma eller med hund verkar göra...
Andreas Kerren
1984 • Åkarp
#38
•
30 december 2012 kl 14:38
Gilla
"inte yngre än 20år för det är inte coolt att hälsa på främlinga" Min uppfattning är att de är de som är bäst på att hälsa särskilt sena kvällar :D
Kjell Winge
1955 • Billingsfors
#39
•
30 december 2012 kl 14:44
Gilla
Jag hälsar naturligtvis på alla löpare jag möter och jag tar alltid initiativet om den andra inte är snabb nog och hinner hälsa före. Vi har ju den gemensamma nämnaren att vi är ute i samma ärende och jag tycker det ger en extra kick att få ett leende eller åtminstone en grymtning från den man möter. På den timslånga runda jag springer möter jag sällan fler än ett par stycken löpare och jag kan inte se något problem i att ägna ett kort ögonblick till att bekräfta en medmänniska.
Charlotta Sahlström
1972 • Täby
#40
•
30 december 2012 kl 15:25
Gilla
Herregud. Skulle jag hälsa på alla löpare jag möter inne i stan när jag springer (ta Söder och Norr Mälarstrand t.ex) så skulle jag bli helt slut och framför allt totalt okoncentrerad på farten.
Däremot hälsar jag utan att blinka eller att ens tänka på det om jag springer i skogen Enstaspåret eller Tyresta by t.ex...
Personlighetsklyvning:-)
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.