Håller ni samma tempo genom hela långpasset?

Gustaf Hermansson

1972 • ÅKERSBERGA

#2

•

21 november 2012 kl 13:41

Gilla

Det beror helt på hur det känns för dagen.

Det händer ganska ofta, om jag har krafter kvar, att jag lyckas avsluta mina långpass (17-35km) snabbare än jag inlett dem.
Ofta beror det då på att jag ledsnat lite på uppgifen och bara vill hem så fort som möjligt :)

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#3

•

21 november 2012 kl 13:44

Gilla

Jag springer konsekvent snabbare på slutet. Ibland kan det vara kanske 90 sekunder snabbare/km på slutet och ibland bara 5-10 sek/km snabbare. Men alltid snabbare.

Maria

1980 • Gävle

#4

•

21 november 2012 kl 13:53

Gilla

Springer långpass på ca 20 km, om jag inte medvetet väljer att hålla en viss fart blir oftast:
första 1-2 km lite snabbare (för att det är så svårt att låta bli)
8-9 km "standardfart"
5 km långsammare
sista 5 km standardfart eller snabbare

Markus Avén

1960 • Linghem

#5

•

21 november 2012 kl 14:01

Gilla

Jag springer nog också som regel snabbare på den sista tredjedelen än på den inledande tredjedelen.

cherwil

1974 • Örebro

#6

•

21 november 2012 kl 15:16

Gilla

Långpassen har jag respekt för så de går nog i ganska jämn fart. 5.25-tempo brukar de hamna på. Tycker inte att det känns som en bra idé att spurta med trötta stumma ben.

Utfyllnadspass/mängdpass på 10-13km tenderar att gå lite för fort första 5km för att sedan lugna sig några kilometer. Sista biten går ibland i oförändrat tempo och ibland snabbare. Fredagar när fredagsölen hägrar går det snabbare på slutet.

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#7

•

21 november 2012 kl 15:29

Gilla

Jag kanske ska förtydliga att jag inte spurtar. Snarare är det så att jag relativt ofta lägger in en slutdel i tävlingsfart för att träna kroppen på att jobba i tävlingsfart när den redan har jobbat ett tag. Till exempel kan sista milen av ett tremilspass gå i maratontävlingsfart.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#8

•

21 november 2012 kl 15:32

Gilla

Jag kör nog på jämn fart alternativt gör som Marcus beskriver, höjer farten markant på slutet eller springer hela passet lägg progressivt, i alla fall om jag förbereder mig för ett marathon.

Endast i undantagsfall tvingas jag sänka tempot efterhand på långpassen. Några 50km har jag dock aldrig sprungit, allt över marathondistans är okänd mark för mig och mina längsta långpass innan maran har legat på 36-38km.

Linus Söderlund

1977 • Godby,Åland

#9

•

21 november 2012 kl 15:33

Gilla

Oftast har jag ett ganska lika tempo rakt igenon om jag inte passar på att fartleka lite.

Nikki

1972 • Hägersten

#10

•

21 november 2012 kl 16:00

Gilla

har inte heller mycket erfarenhet, men jag brukar försöka hålla ett jämnt tempo. som en liten morot för att "stå ut" tänker jag att de sista 10 minuterna får jag öka, ofta är jag dock så trött när jag väl kommit dit att det inte känns lika roligt då, men själva tanken hjälper ändå på vägen.

Johan Dahlberg

1978 • Stockholm

#11

•

21 november 2012 kl 16:45

Gilla

Skulle ni säga att det är ett tecken på att man springer för långt om man inte klarar av att hålla samma (eller progressivt) tempo genom hela långpasset?

Om jag ser till ett normalt långpass för mig (ca 20 km) så vet jag att jag skulle kunna pressa mig till att hålla ett högre tempo mot slutet men vet också att jag skulle bli rejält mycket mer sliten.

Mitt mål är att hålla samma tempo genom hela passet. I början får jag lägga "energi" på att inte springa för fort och mot slutet måste jag kämpa för att inte halka efter. Jag springer nästan uteslutande i kuperad terräng (motionsspår) och upplever det som svårt att hålla samma tempo genom hela passet. Under sista fjärdedelen behöver jag nästan alltid 10-15 sek extra per km.
Mitt mål är att hålla samma tempo genom hela passet. I början får jag lägga "energi" på att inte springa för fort och mot slutet måste jag kämpa för att inte halka efter. Jag springer nästan uteslutande i kuperad terräng (motionsspår) och upplever det som svårt att hålla samma tempo genom hela passet. Under sista fjärdedelen behöver jag nästan alltid 10-15 sek extra per km. Jag antar att det kanske är lite lättare på asfalt.

Carl Petersson

1995 • Göteborg

#12

•

21 november 2012 kl 18:15

Gilla

Johan: Du kan ju springa långsammare ifrån början så är det nog inga problem att hålla farten :)

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#13

•

21 november 2012 kl 19:30

Gilla

Det är klart att alla som vill ska uttala sig. :-)

Om jag inte klarade av att hålla uppe farten skulle jag verkligen aktivt jobba på att hålla ner farten i början eller kanske vänta med att köra så långt att jag inte klara av att hålla farten. Jag springer nästan alla mina pass progressivt och lyckas med det eftersom jag medvetet startar väldigt lugnt. Eftersom jag dessutom lär som jag lever har jag en hel del progressiva pass eller pass med fartökningar någonstans mitt under passet i de träningsprogram jag skriver åt andra.

Andreas Andersson

1981 • Falun

#14

•

21 november 2012 kl 20:15

Gilla

Jag tycker inte det är något problem att du tappar fart. Ja passet kanske är för långt för den farten, men det viktiga är att passet gör dig starkare inför nästa pass. Jag tror kontinuitet är nyckeln, alltså med regelbundna LP så kommer du ganska snart att kunna hålla samma tempo en längre tid/distans.

Något annat som slår mig är om kolhydraterna tar slut och att du därav tappar fart. Pass i kuperad terräng tar mer på glykogen lagret än om du springer på plan mark.

Carl Petersson

1995 • Göteborg

#15

•

21 november 2012 kl 21:04

Gilla

Jag brukar hålla jämn fart för att sedan öka sista 2-5km när jag springer långpass.

Andreas Lindholm

1973 • Växjö

#16

•

22 november 2012 kl 05:59

Gilla

Enkelt svar - nej. Jag Det går lite upp och ner hela passet för mig. Ibland startar jag segt och är lite snabbare på mitten och ibland tvärtom "dör" jag på slutet. Det blir som det blir.

Josefine

1985 • Nyköping

#17

•

22 november 2012 kl 06:25

Gilla

Jag är ju ingen veteran direkt, men jag håller inte samma fart genom hela passet. Första kilometern eller två springer jag faktiskt ganska sakta. Det gör jag för att få en uppfattning om hur kroppen känns just den dagen, så jag mjukstartar nästan alltid. Sedan är det upp i fart, i mitten är jag trött och det blir saktare och i slutet spurtar jag alltid.

Kinsei

1974 • Malmö

#18

•

22 november 2012 kl 09:15

Gilla

Jag brukar hålla jämn ansträngningsnivå (dvs. springa "bekvämt") hela passet, vilket brukar betyda att de första km går lite snabbare, att det går som långsammast runt mitten och möjligen lite snabbare mot slutet (om man inte har en sån dag när man blir trött, då går det långsammare hela tiden).

Kanske hade det varit bättre ur träningssynpunkt att hålla tempot jämnt, men jag satsar hellre på att det ska kännas så bekvämt som möjligt. Jag springer så pass lite (3-5 mil/vecka) att jag inte tror det är nödvändigt att aktivt hålla nere tempot på långpassen.

Per Carlin

1978 • Arboga

#19

•

22 november 2012 kl 09:23

Gilla

Långpass på platten eller skogsvägar brukar jag försöka hålla i jämt tempo. Men många av mina längre pass denna sommar gick på stigar i ganska kuperade områden, då blir natruligtvis inte tempot konstant, inte heller anstängningen vilket jag ser som positivt.
Finns det krafter kvar så väljer jag sällan en tempoökning utan brukar istället välja ett rejält kupperat område att avsluta passet på. Många långpass inför lidingöloppet avslutade jag genom att sprinag upp på baksidan av vår skidbacke(höjdvinst ca 80m) och ned längs service vägen.

Bobby Ljung

1970 • Sävedalen

#20

•

22 november 2012 kl 15:45

Gilla

Jag försöker hålla samma fart hela tiden, vilket kan innebära att man får försöka hålla igen lite i början.
´