14 maj 2012 kl 06:14
Springa längs en okänd, vindlande smal stig. Genom ett hav av vitsippor och under taket av trädens grönska. Koltrastens sång i öronen. Önskande att man aldrig ska komma fram. Vill bara springa här, alltid,
Samt orka att springa upp för hela Billingebacken/Strupen, och upp till Ryds grottor. Och inte ens behöva stanna på toppen utan kan lugnt jogga vidare. Det gick inte snabbt, men det gick framåt :-) För dem som inte känner till dessa backar så är de sjukt jobbiga.