15 april 2012 kl 23:00
Så skönt att vara fri från skiten.
Har sen i september gått och mått halvtaskigt, förhöjd puls (snittade lidingöloppet på 87% av maxpuls, låg däckad i två veckor efteråt) och har sen dess dragits med än det ena än det andra, feber, halsfluss, förkylningar och allmänt kasst allmäntillstånd. VC brydde sig inte mer än att hänvisa till dagisbarn och alla deras baciller, men i Norrköping finns en grymt bra klinik där läkarna verkligen lyssnar och inte är rädda att ta prover. Visade sig att jag hade haft twar hela tiden, vid återbesök efter nästkommande förkylning så var det enbart virus och bara IgM-antikroppar kvar.
Nu kan jag äntligen börja rampa upp träningsmängden igen utan att känna att jag håller på att dö på kuppen, kan gå över tröskeln utan att kroppen tvärnitar och det svartnar för ögonen, lättnaden är total.
Jag låg lågt med all form av ansträngning och missbrukade citroner, grapefrukt och mivitotal till den grad att jag inte kan se på dem utan att må lite illa. Det ihop med mycket sömn och minimalt med stress tror jag gjorde att jag till sist vart av med skiten, läkaren var av åsikten att med tanke på att jag har två dagisbarn som drar hem allt möjligt så kanske det inte är så vettigt att lägga en klacidkur eller liknande med tanke på bakteriehärdarna hemmavid.
Så se till att kroppen alltid har saker den mår bra av, vila mycket och dra ner på stressen så kanske ni också kan sluta överanalysera sjukdomen och se till att bli kvitt fanskapet på naturlig väg istället, funkade fint för mig efter att jag fattat vad det var jag hade drabbats av, å andra sidan så kanske jag hade genomgått det värsta redan då, men jag misstänker att penicillin kan skada mer än det gör nytta ibland.