Hålfotsinlägg - Löpning

Micke Larsson

1971 • Norge

#2

•

16 februari 2012 kl 15:06

Gilla

En s k "pelott" om jag förstår dig rätt. Godkända av vem?

Mange

1990 • Göteborg

#3

•

16 februari 2012 kl 17:47

Gilla

Kan man ha inlägg med pelott istället för pronationsstöd? Ger det samma effekt om man pronerar?

Micke Larsson

1971 • Norge

#4

•

16 februari 2012 kl 17:56

Gilla

Ingen aning. Mina inlägg har både och, så samma effekt borde det inte ge. Sedan finns det ju dem som anser att alla former av pronationsstöd är av ondo.

Magnus Svensson

1976 • Enköping

#5

•

16 februari 2012 kl 18:08

Gilla

Jag blev rekommenderad att skaffa ilägg för mina förfärliga plattfötter. Det slutade med en hejdundrande benhinneinflammation och jag känner av smalbenen direkt om jag stoppar ner iläggen i skorna. Jag har blivit skeptisk.

Anna

1987 • London

#6

•

16 februari 2012 kl 18:09

Gilla

Jag överbelastade mitt knä för ett tag sedan och gick till en idrottssjukgymnast som skickade mig direkt till en ortopedteknisk verksamhet där jag fick gjuta av mina fötter i gips för att få specialsulor. Jag har ett högt fotvalv och pronerar en hel del så jag var väl mer eller mindre tvungen att fixa sulorna. De är ganska stumma men de fungerar absolut, visst är det så att det inte är samma känsla som utan sula men det får gå.

Marcus Löfblad

1972 • Alingsås

#7

•

16 februari 2012 kl 18:26

Gilla

Jag tror att man kan träna upp att inte ha inlägg precis som att man kan lära sig att springa barfota. Hur sjutton klarade vi oss i flera miljoner år innan inlägg och skor annars?

Micke Larsson

1971 • Norge

#8

•

16 februari 2012 kl 18:48

Gilla

Marcus: Det är väl just det, gick vi barfota jämt skulle vi heller inte behöva några inlägg (alldeles frånsett det praktiska problemet att vi inte skulle ha någonstans att sätta inläggen).

Jag tror också att vi kan träna oss bort från inläggen, jag har själv gjort det till stor del. Fast jag är inte alldeles säker på nyttan. Springer man problemfritt med inlägg är det väl inget som hindrar att man gör det resten av livet.

Marcus Löfblad

1972 • Alingsås

#9

•

16 februari 2012 kl 19:33

Gilla

Ja och människor är ju olika. Det som funkar för en funkar inte för en annan. När något börjar krångla med kroppen så är det inte alltid lätt att veta vad som orsakade det och hur man blir av med det.

Den sinnrika kroppen kan nog lära sig att springa med felaktiga skor och inlägg precis som den kan må bra av att få något som den är van vid. Och om man tror på det själv så fungerar det säkert. Om det fungerar med rätt hjälpmedel så är det ju bra, men man kan ju kanske också överväga alternativet att fasa ut hjälpmedlen och lära sin kropp att göra rätt. Med reservation för att man har en ganska normalt fungerande kropp och t ex inte har olika långa ben och sånt.

Mange

1990 • Göteborg

#10

•

16 februari 2012 kl 23:00

Gilla

Tack för tipsen. Vilken sorts inlägg är bäst, den med gipsavgjutning utav foten så att man gjuter av foten eller varianten med gång-analys (tex Löplabbet) ?

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

#11

•

17 februari 2012 kl 14:30

Gilla

Marcus: den här romantiska idén om att det finns något naturligt och rätt med att springa barfota är rätt tröttsam tycker jag, vad finns det för "naturligt" med att löpa 42195 m på asfalt? Varför inte fasa ut kläder också? Lära kroppen vara naken i minusgrader?

Visst går det att lära sig att springa barfota (det finns ju massor med exempel här!) men det är ju en (delvis) annan sport! Jag tycker man kan ha som mål att bli bättre på att springa utan att ha som mål att kunna kuta barfota på vilket underlag som helst.

Som en parallell kan man ju konstatera att det går att klippklättra utan klätterskor också, men du kommer nog aldrig att ta en 8+, så den grenen blir ju just "klättring utan skor" och inte "klättring". På samma sätt kommer vi aldrig att se barfotalöpare ta topplaceringarna i vanliga lopp (och innan ni bombar mig med unika exempel: jag menar att topp 20 i Stockholm Marathon inte kommer utgöras av 50 % VFF-bärare i framtiden, inte att det aldrig funnits någon topplöpare... det finns folk som kan stå in spik med pannan också)

Sen konstaterar du ju att människor är olika och ja, det kanske inte är någon jättetröst för den som har besvär att människan som art har "klarat" sig utan inlägg och skor i 200 000 år (siffran jag har hört...). Vi har ju klarat oss utan glasögon större delen av den tiden också, men det gör det ju inte lättare för den som har synfel att göra det nu.

Med det sagt så slutade jag att använda både pronationsstöd och inlägg för några år sen och tänker inte ge mig på det igen. Älskar att springa barfota gör jag också. På stranden och ängen på sommaren.

Paulo: hur kommer det sig att du frågar? vad har du för besvär? hur funkar det att springa med iläggen du har nu?

Philip Sutherland

1980 • Kungsbacka

#12

•

19 februari 2012 kl 09:58

Gilla

Det är ju helt klart bättre med gång/löp analys.

Jonas Westerlund

1979 • Gävle

#13

•

19 februari 2012 kl 14:54 Redigerad 19 februari 2012 kl 14:57

Gilla

Thomas: Om man följer ditt tänk så kommer vi sluta som människorna i filmen Wall-E. Man klarar inte längre av att gå för man blivit så tjocka så man löser det med transportstolar istället för att angripa orsaken.

Man kan inte hålla på att aktivt försöka dölja eller arbeta runt symtom hela tiden utan man måste istället gå på orsaken till det onda.
Visst kan man gå med "fotriktiga" skor hela livet och dölja det onda men det är knappast ultimat. Då är det väl bättre att träna upp foten så den klarar av att hantera sin uppgift utan hjälpmedel och stöd.

Jag kan iallafall säga att sen jag började gå med enbart barfotaskor/barfota (2010) så har jag aldrig trampat snett med fötterna, vilket jag ofta gjorde innan, så man tjänar nog en hel del vriststyrka och stabilitet.
Ett trasigt vänsterknä har slutat gjort sig särskillt påminnt.
Fettkuddarna i fotsulorna som vart söndertrampade i "fotriktiga" skor har äntligen börjat läka och gör sig allt mindre påminnda varje dag.
Dessutom har min ländrygg i princip blivit problemfri efter 10 år av smärta.

Så att mina fötter blivit starkare har hjälpt mycket mer än bara mina fötter.

Sen att det går långsammare barfota är i mitt tycke helt oväsentligt. Är det för sig själv man springer eller för andra? Kommer inte ens egen hälsa först? Låt eliten göra de uppoffringar de behöver för att bli snabbast, för mig räcker det med att må bra och leva smärtfritt.

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

#14

•

20 februari 2012 kl 09:39

Gilla

Jonas: nu har jag inte sett Wall-E, men efter din beskrivning tycker jag nog inte att man hamnar där genom att följa mitt tänk, kanske genom att dra det in absurdum, men inte följa... Att inte ha något emot skor tänkta för löpning leder inte helt logiskt till att bli för tjock för att kunna gå väl?

Man springer självklart för sig själv och för mig får man springa hur mycket, litet, fort eller långsamt man vill. Vad jag ville peka på med mitt inlägg var att det är tröttsamt att få svaret "spring barfota" på alla frågor om skor, inlägg, skador... Det andra att det inte är något fel i sig med löpskor. Om man drar ditt resonemang lite längre så skulle vi upphöra med all idrott och motionsträning som kräver någon utrustning?

Toppen att det funkar så bra för dig med barfota, men det innebär ju inte att det är så för alla, jag har "alltid" sprungit i löpskor och ser det definitivt inte som att deras funktion är att "dölja det onda".