15 november 2011 kl 01:56
Hej Bertil! JA, Jesus är med mig på träningen! =) Sen är Han ju visserligen alltid med oss som tillhör Honom, men i alla fall. =) Vet inte om jag springer snabbare än om jag aldrig hade lärt känna Honom som är Liv. Däremot har Han eventuellt helat mitt högra knä. Jag har vid upprepade tillfällen haft problem med just höger knä, förmodligen i form av så kallat "löparknä". Vid midsomras hade jag efter ett pass så ont att jag knappt kunde gå. I typ ett dygn efteråt haltade jag fram som om jag just genomgått en höftledsoperation. Var så less på att bli hindrad av problem med samma knä hela tiden, så gick fram för förbön på EFK:s midsommarkonferens på Ralingsåsgården och fick det av tre personer som la händerna på mig. När jag några dagar senare sprang var smärtan i knät helt borta och jag har aldrig mer haft något problem med det knät. =)
Sen tycker jag också att långlöparpass i inte alltför hårt tempo är perfekta för bön. Speciellt för den viktiga delen av bön som innebär att lyssna till Gud. Talar väl inte själv med egna ord så mycket till Gud när jag springer, men däremot ber jag ibland i tungor, vilket jag tycker funkar alldeles utmärkt eftersom det liksom inte kräver någon tankeverksamhet utan bara att man vilar i Honom.
Frid, nåd och kärlek i Kristus!
PS: Och om någon som inte är Jesus-galning händelsevis har läst ända hit, så inflikar jag gärna en kommentar angående allt tal om "religion" här i tråden: Att följa Jesus, ser jag inte som religiöst. För mig har relationen med Jesus blivit slutet på all religion. Religion i allmänhet handlar om att folk försöker vara så goda som möjligt för att bli accepterade av gud eller för att slippa lidande i nästa liv, eller vad det nu är. När man följer Jesus däremot, handlar det enligt min erfarenhet om att Jesus redan har gjort allt och att jag, om jag vill att Han ska leva i mig, måste ge upp att försöka vara god i egen kraft. Generellt sätt upplever jag ateister som mer religiösa än äkta Jesus-efterföljare. Vad jag kan se har ateister, även om de inte tror på någon gud, ofta ganska starka åsikter om hur man bör vara och inte som människa, och verkar försöka nå upp till sitt eget ideal. Plus att vissa tyvärr dessutom hånar de som är oliktänkande. Jag känner inget behov av att håna någon och jag är så glad över att vara fri från att i egen kraft sträva efter att vara en "god människa".
