20 mars 2011 kl 20:17
Jag har inte alls ditt problem i löparspåret. Tempot är det enda av ultrakonceptet som jag anammat tillfullo.
Däremot har jag haft lite av det här problemet vid långpromenader. Ibland får jag för mig att gå 2-3 mil och vill jag ha ett jämnt tempo i tre timmar kan jag inte avverka de första kilometerna på 7 minuter/styck. Ändå är det lätt att halka in i gamla vanor.
Förstår jag dig rätt är ditt problem ungefär detsamma. Jag tror att det handlar mycket om koncentration. Om du fokuserar på att hålla nere hastigheten, särskilt första biten, kommer det att gå, men så fort hjärnan drar iväg på andra äventyr riskerar du att fötterna går in i sitt autopilotläge på 4.40.
Med andra ord håller jag till viss del med din fru, med tillägget att du måste koncentrera dig på det. Om du är den musiklyssnande typen kanske särskilt utvald lugn musik med rätt bpm kan hjälpa till. Men då måste det vara väldigt bra eller väldigt störande musik, så att du inte börjar tänka på annat, för då kommer fötterna också att göra det. Tror jag.
Och hjälper inget annat föreslår jag att du springer ihop med någon som inte fixar ditt 4.40-tempo. Där kanske frun kan vara behjälplig. Eller någon annan, vi är jävligt många som inte fixar att springa ens den första kilometern i det tempot.