30 september 2010 kl 23:19
Redigerad 30 september 2010 kl 23:19
"Att barfota springa nedför (vansinnes)killingebacken med dåliga knän låter som en mardröm."
Springa nedför i dämpade skor låter ännu värre för knäna.
Springa barfota i backar med nylagt grus gör svinont i fötterna, jag klarar inte att springa fort, får ta jättelätta små steg som bör vara skonsamma för knäna. Isättning med framfoten med lång tid i isättningen för att kraften inte ska bli allt för stor på samma plats på foten.
Asfalt ser jag två olika alternativ nedåt, antingen springa fort som fan och nästan klappa asfalten och hoppas flåset räcker tills backen tar slut eller bromsa med trampdynorna nästan bakåtlutad. Har väldigt svårt för mellanting, dels vighet i foten och dels att inte öka farten. Antar detta kommer lösa sig med bättre teknik i framtiden, men är väl det svåraste med barfotalöpning enligt mig.
Sprang 1mil barfota i veckan, känns lite mer i lederna i fötterna när det är kallare. Något jag märker är att min puls är sjukt låg barfota, har knappt något flås alls. Är väl främst för att man inte kan springa lika fort pga känsliga fötter, men känns som att ens försiktighet tvingar fram ett väldigt ekonomiskt löpsteg.