Löpning • Övrigt • 16 inlägg • 2128 visningar •

möte på långpasset

Tove Molin
1967 • göteborg
#1
•
2 maj 2010 - 17:41
Gilla
Vi är många som är ute på riktigt långa rundor just nu. Det är snart Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon och en massa andra långlopp. Man lägger ut långa slingor runt stan för att nöta asfalt utan massa trafik mm och så vill man kanske känna lite på broarna inför varvet mm mm.
man möter en och annan löpare med vätskebälten eller camelbacks i olika delar av stan och jag skulle så gärna vilja att vi kunde heja på varandra eller vinka eller åtminstone le lite grann. Somliga gör det andra tittar på mig som att jag nog är lite mjuk i huvudet och andra stirrar bara rakt fram.
Det är så skönt när man får den där lilla nicken som liksom säger: "vad duktiga vi är". Det är som att ha publik som klappar och säger: "kom igen!" Det hjälper en att orka. men många kanske inte behöver någon hjälp eller något stöd?
Jag var just idag med om ett helt absurt möte vid Fässberg. Inte en käft i sikte, lång rak cykelbana, en ensam löpare kommer emot mig, jag tittar, söker ögonkontakt och ler. Han låtsas att han inte märker mig... Det blir liksom lite komiskt, eller hur?
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#2
•
2 maj 2010 kl 18:56
Gilla
Jag förstår precis vad du menar. Jag kommer inte möta dig på spåren i Göteborg men jag upplever samma sak. 99 gånger av 100 slänger jag iväg ett leende till löpare jag möter. Det är väldigt sällan det inte händer, skulle vara om det gör väldigt ont eller nåt. Men det är hemskt sällan man får något sådant bemötande tillbaka. Ibland tittar nån på en men det är inte mer än så. Visst kan man vara trött å så men jag tror ett leende kan pigga upp en också. Visst kan väl löparrundan kännas bättre när man ler lite grann :) Det blir liksom som någon slags samtänk eller vad man ska säga det "Visst är det här underbart". Jag tycker det gör så mycket. Så le mer :)
Anders Kling
1981 • Surte
#3
•
2 maj 2010 kl 20:25
Gilla
Jag hejar alltid på löpare jag möter. Det är trevligt.
Vi ingår ju i löparfamiljen
Per Bjuhr
1988 • Borås
#4
•
3 maj 2010 kl 00:18
Gilla
helt klart ska man heja på folk man möter, det skapar en mycket bättre stämning tycker jag :)
David Hörnedal
1967 • Södertälje
#5
•
3 maj 2010 kl 08:49
Gilla
Jag höjer alltid handen tydligt till en hälsning (det syns bättre i ögonvrån) och hälsar också på vanliga flanörer jag springer om. Även cyklister brukar jag morsa på (vi är ju ungefär av samma galna skrot och korn).
Folk med musik i öronen tenderar ju att springa i sin egen bubbla, men en höjd hand brukar de uppfatta.
:)
Leif A
1946 • Sigtuna
#6
•
3 maj 2010 kl 09:33
Gilla
Det skulle kunna kallas "frekvensstyrt" ;-)
Alltså, när jag mötte nån i snöyran i vintras lyfte vi båda handen med ett glatt leende. "Kul med en till!".
Nu däremot när man har fullt upp med att kryssa mellan barnvagnar, flanörer osv i vårsolen är det inte lika kul att glatt hälsa på den hundrade löparen man möter. (Typ lunchrunda i Stockholms city).
Men visst blir det en lyft hand när jag möter någon ute på långpass i skogarna.
Men en sak har jag börjat undra över, killar hejar tillbaka oftare än tjejer. Är det en gemenskapskänsla med en annan kille medan tjejer är mer reserverade ute i spåret?
Trist i så fall!
Tove Molin
1967 • göteborg
#7
•
3 maj 2010 kl 13:14
Gilla
@Leif Min man påstår att det är tvärtom; han får fler "tillbakahälsningar" av tjejer än av killar... och visst är hälsandet beroende på om man lördagsspringer i ett soligt Slottskogen eller tisdags-förmiddags-springer i ett regnigt industriområde det var därför det blev så extra dumt med mötet med den ensamme mannen mitt i ett helt avfolkat område.
Skönt att höra att det finns stöd för grundprincipen att tjingsa på varandra!
;-D
Oldboy
1952 • Danderyd
#8
•
3 maj 2010 kl 13:39
Gilla
Det här ämnet har varit uppe förr;-)
Helt klart är 08:or dåliga på att hälsa. Jag tror det beror på Leifs frekvensstyrning, här är ofta mycket folk och en del har löprundan som en flykt från alla krav, in i sig själv. Det får man acceptera. Själv hälsar jag jämt, på nåt sätt, om det inte är en massa folk eller löphinder som tar all uppmärksamhet. Och jag blir glad när andra hälsar på mig.

Har f ö gjort samma observation som Leif A, eller snarare: kvinnor hälsar sällan tillbaka. Kan ha att göra med att Leif A och jag är lite äldre, men jag tror mer det är ett 08-fenomen. Unga tjejer hälsar nämligen rätt ofta, det är de "fullvuxna" kvinnorna som envist tittar rakt fram eller ner på spåret.
Martin Lind
1980 • Uppsala
#9
•
3 maj 2010 kl 13:40
Gilla
Visst är det trevligt när folk vinkar, men det händer allt för sällan att någon (åtminstone här i Umeå) besvarar vinkningen. Tycker faktiskt Umeborna är väldigt dåliga på att hälsa jämfört med Göteborgarna... (eller så hälsar de så subtilt att jag inte märker det)

För det beror också på hälsningen, måste erkänna att jag aldrig skulle märka att någon sökte ögonkontakt, log eller hälsade med en lätt nick, man guppar och kränger och gör så konstiga miner när man springer (och jag springer dessutom ganska fokuserat) att tydliga gester som vinkningar är det enda jag uppfattar.

Så om jag hade varit mannen du mötte, han som inte hälsade tillbaka, så hade jag nog inte uppfattad ditt sökande av ögonkontakt och leende Tove, och blivit lite besviken om jag vinkat och istället för en vink fått ett leende tillbaka (som jag inte hade märkt). Övertydliga hälsningar är det enda jag registrerar :-)
Tove Molin
1967 • göteborg
#10
•
3 maj 2010 kl 15:35
Gilla
@ Martin jag tar åt mig det där. Jag har nog inte vågat vara tydlig nog.
@ Oldboy ;-D Jag kan se det på två sätt då alltså? Antingen är jag inte en "fullvuxen kvinna" än eller så är jag väldigt lite 08:a :-)
(min man är född på 50-talet och alltså inte 27 längre... men göteborgstjejerna tycks hälsa på honom ändå)

Och som sagt ovan, man blir nog ansedd som lite mjuk i huvudet om man börjar hälsa på alla man ser i Slottskogen (eller motsvarande ställen i andra kommuner) en fin lördag om våren...
Oldboy
1952 • Danderyd
#11
•
3 maj 2010 kl 15:48
Gilla
Tove: Tänk så bra att man oftast kan se saker på flera olika sätt ;-)
Du får välja efter tillfälle och humör :-) Ibland vill ju unga tjejer som du känna er fullvuxna och ibland vill ni vara just unga.....
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#12
•
3 maj 2010 kl 15:51
Gilla
Jag hälsar alltid på löpare jag möter sedan kan det bli mer eller mindre beroende på hur många vi är ute på cykelvägarna samtidigt.

Ensam ute på någon landsväg eller i skogen på ett långpass hälsar jag definitivt och skickar ett "bra jobbat" eller något annat simpelt till den andra löparen - brukar alltid ge positiv energi tillbaka. Senast i fredags kom jag ifatt en löpare på långpass och vi pratade Göteborgsvarvet i några minuter innan jag höjde tempot och fortsatte - alltid trevligt.
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#13
•
3 maj 2010 kl 19:05
Gilla
Brukar slänga upp en hand till medlöpare eller folk jag känner igen. Sen hälsar inte alla tillbaka men men. Springer genom en del villakvarter och småkidsen brukar tycka det är kul ropa ´heja heja´ eller springa ikapp en bit och de får alltid tummen upp.
Jennie A
1979 • Karlskrona
#14
•
3 maj 2010 kl 19:43
Gilla
Klart man ska hälsa! Som någon sagt, det blir kanske lite konstigt om man möter 100 pers men om man möter en och dessutom på en oväntad plats så är det på plats med ett hej!

När jag springer på gymmet hälsar jag nog på 10 pers varje gång!

OT: Varför ska folk komma fram och prata när man springer på löpband?? Nu springer jag ju väldigt sakta tidvis (varierar mellan 6-8-minfart) men ändå, det har hänt flera gånger att bekanta kommer och ställer sig och hänger på löpbandet och ska småprata. Konstigt för jag tror väldigt få skulle ställa sig och prata sönder ett set biceps-curl. :-/
David Hörnedal
1967 • Södertälje
#15
•
3 maj 2010 kl 20:40
Gilla
Ett närliggande ämne:
Då jag med bilen passerar löpare brukar jag ibland, till övriga familjens pinsamma förtret, veva ner rutan, forma handen till en trut och entonigt ropa "öka, öka". Resultatet blir alltid samma överraskat glada leende från den kämpande löparen.

:o)
Ingela Magnusson
1965 • Torsås
#16
•
3 maj 2010 kl 21:09
Gilla
Och jag är 08 av födsel och ohejdad vana - även om jag inte bor kvar där......... och fullvuxen trodde jag att jag var också - men vad roligt att få veta motsatsen ;-) Hälsar alltid! Mötte två löpare när jag var ute tidigare ikväll - den ena tjejen pratade jag ngr ord med, den andra var nog äkta 08 - men däremot inte fullvuxen!

Läste en kommentar för lite sen, "när jag möter en leende joggare ska jag fundera på saken". Sedan dess försöker jag tänka på att le lite mer när jag är ute på mina rundor - för tänk om den personen ser mig och tycker att det är värt att pröva!

Så fortsätt le och vinka - det kan ju alltid trigga igång någon mer ;D
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.