Foruminlägg av Annette

#1
13 november 2008 kl 21:27 Redigerad 13 november 2008 kl 21:39
Gilla
Ja det är inte konstigt att de försvarar en fettsnål kost med de intressen de har!
Ofta talar de om hur farligt det är att vräka i sig fett bara för att man skippar de onödiga tomma vita kolhydraterna.....
Jag har själv sedan 2004 levt utan vita kolhydrater får nästan alla mina från grönsaker, frukt o i enstaka fall GI bröd o fullkornsprodukter.
År inte rädd för fett längre men vräker inte i mig ...men är inte rädd för ostar o grädde i sås mm.
Sedan jag började leva på detta sätt har följande hänt....jag håller min vikt och ser inte längre ut som en strandad valross o magen putar inte som en spärrballong!!!!
Under hela min kolhydratbaserade kost under min uppväxt (man fick inte bara äta sovel nej fy skäms ) så stog magen i fyra hörn fast jag då var smal!
Myrkrypningar i benen bye bye fast skulle jag slarva en tid kommer det tillbaka med en gång!
Det bästa av allt är att jag nu slipper gå o skvätta som en gammal hund, vakna massa gånger varje natt av att jag håller på att.... ja ni vet...Nu sover jag hela nätterna och är inte så utmattad av sömnbrist på dagarna.
Med kolhydrater, de kassa vill säga ,samlar jag vatten och jag tappar kontrollen av kisseriet, blåsan rules..... Kanske för detaljerat men inte desto mindre sant.
Rekommenderade min pappa denna livsstil i början på min nya ätkarriär (Atkins började jag med) och han blev inte bara av med sin tjocka mage utan han blev av med sin typ 2 diabetes!
Tycker synd om min arbetskamrat som råkat ut för detsamma och går hos dietist o äter en trist och spartansk fettsnål kost, de hänger inte med i alla de nya rön som nu inte längre är så nya och det kommer nog att ta tid innan de vågar ta bort skygglapparna o se att det kan finnas andra sätt än de socialstyrelsen rekommenderar!
: ) undrar om någon orkar läsa detta långa inlägg.
Annette
#2
26 november 2008 kl 21:16 Redigerad 26 november 2008 kl 21:26
Gilla
Jaaa,.... näe hela mitt långa inlägg försvann i cyberrymden.....
Ja jag menar lusten o suget.... kämpar på men är som mest lycklig när jag är hemma igen...
#3
26 november 2008 kl 21:21
Gilla
Jag springer 2-3 ggr i veckan o har gjort det sen v 39 då jag blev inspirerad av Jonas Coltings bok o måste fortfarande övertala mig själv att inte sjunka ner i soffan o glo på ngt meningslöst....
Jag vill oxå känna suuget...:)
#4
26 november 2008 kl 21:24
Gilla
Ok....
Så om jag stretar på oavsett så kommer det att lossna o jag kommer bara att lääängta...
Vill nämligen det!
Som det är nu, byter jag genast om efter jobbet o bara gör det o försöker att inte höra latmasken ropa..... ja det är nästan så att disken förefaller mer tilltalande hahaha
#5
26 november 2008 kl 21:33
Gilla
Hmmm ja det får jag försöka att göra... har sprungit mellan 2,4 till 8.1 km olika beroende på hur det känns...
Usch 17 veckor... vad grym du är, jag ville ju bli inspirerad ju :)
Idag sprang jag 5,7 o minskade tiden med nästan en hel minut per? (km eller) ja det som det står när man registrerar sina pass) sen förra ggn jag sprang samma distans.
Undrar om det berodde på att jag skippade sätta i hela foten klampandet mot framfoten?
jag har blivit lite inspirerad av andra trådar om det sättet att springa på...
#6
26 november 2008 kl 21:45
Gilla
hej Micke...
Innan jag började springa powerwalkade jag ofta tills jag fick så ont i ljumsken så jag fick börja springa istället, vägde 8 kg mer o var rätt såförsoffad efter semester m "osunt" leverne o delvis avsliten lårmuskel efter vattenskidor( sista dgn på semestern)
Så inte var jag i någon hyfsad kondition inte!
Så då antar jag att det inte lossnar än på ett tag då!?
Antar att det inte räknas att jag tränade mkt förr.. hahaha
#7
26 november 2008 kl 22:13
Gilla
Åh vad ni är duktiga allihop...
Själv är jag stolt över mina futtiga 4 komma nånting mil hittils sen jag började regga... :)
Undras om jag nånsin kommer dit?
Till 100 alltså.. ja den som lever får se!
#8
26 november 2008 kl 22:32
Gilla
Tack för tipsen Anneli.
Jag spelar badminton 1gg i veckan och går på gymmet m jämna mellanrum.
Jag vill gärna få lust m joggingen för det är så praktiskt o inga tider att passa så jag kämpar på.. :)
#9
27 november 2008 kl 18:13
Gilla
Tack alla ni för tips o uppmuntran...
Jag har cyklat i 10 år till allting, jobb handla osv så det är inte att tänka på som träning...Talband hade jag i början men lyssnar nu mest på musik, men båda funkar.
Talband gör att jag "nästan " glömmer att det är jobbigt när springer och musik peppar mig lite mer.
jag kommer att kämpa på över vintern o längta till vår och lite drägligare väder och då vore det 17 om inte lusten har kommit!
:) Annette
#10
28 november 2008 kl 20:03
Gilla
hej igen...
Jag har faktiskt hittat en runda på en mil men ej sprungit den än... kanske i helgen att jag gör ett försök, utvilad m optimism i benen.
Får se,,, berättar i såna fall hur det gick.
Ja kanske suget aldrig kommer som lisa säger... men jag vill tro att det släpper eftersom jag är så nöjd m mig själv efteråt!
Jag sprang en hel del i 30 års åldern för att bli av med graviditetskg... 30 kg närmare bestämt.... herregud, det var tungt i början men jag minns att det släppte o jag tyckte det var kul...
Hmmm det var nästan 20 år sen så det är nog inte konstigt att det är lite motigt nu!
Jag är ifall glad över alla era tips o lyssnar o lär :)
#11
3 december 2008 kl 20:20
Gilla
Hej alla o speciellt Zingo!
Ja det var du som fick mig att faktiskt ge mig ut o inte bara ha mätt ut en mil sträcka...
Det var såååå jobbigt!
Inte i början men väl inne på grusvägen som var nysladdad o uppför i ca 1,5 km, regn o blåst så undrade jag vad jag höll på med...:)
Jag hade en massa nya fartiga låtar i min mp3 men minns inte så mkt av dom utan lyssnade mest på mitt mantra INTE stanna Inte stanna....
Törstig som en gnu var jag( nästa gång ska jag ha ett vätskebälte) o snoret rann.... mötte en man som oxå var ute och han var blåröd i fejan o jag undrade om jag såg likadan ut!
Väl hemma efter en hiskelig tid o ben som betongplintar var jag sååå glad.
Jag har faktiskt berättat på jobbet om min bedrift... hela den osminkade sanningen....med snor o allt o de garvade faktiskt över mina vedermödor.
Idag däremot sprang jag 6km i sakta fallande snö o det var så vackert o det kändes lätt o gött o jag börjar känna hopp om att det lättar nu.
Hoppas det är lika fint på fredag då jag ska ut gen...
Ha en trevlig kväll allla glada inspirerande människor här på jogg.se
:) Annette
#12
29 september 2009 kl 22:03
Gilla
Hej alla därute.
Hoppas ngn kan ge mig svar på detta,,
Pga långvariga problem m ljumskar o höft kan jag ej springa o kneppt ens powerwalka så jag har införskaffat en crosstrainer som det går alldeles utmärkt att träna på utan dessa problem.
Nu till min fråga... När jag trampar o står i så ligger min puls på allt från 98 till 110 men när jag slutar o ska kolla min återhämtning så stiger min puls tiill runt 145 vilket gör att jag alltid får det sämsta betyget POOR( en funktion i min dator på crosstrainern)
Jag tränar regelbundet ca 4ggr i veckan o väljer olika program, allt från fatburn till intervall men resultatet blir detsamma...
Jag tycker min kondis blivit bättre men det tycker uppenbarligen inte datorn!
Känns ju lite trist tycker jag o jag blir inte klok på att pulsen går UPP efter träning.
Alla teorier är välkomna... har googlat som en tok men ej fått ngn klarhet.
tack på förhand.
Annette