Foruminlägg av Henry Kallioniemi

< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
#1
•
1 april 2008 kl 20:38
Gilla
Charlotta med flera
Mjölksyratröskel kan vara en myt. Ett begrepp man hittat på för att konstruera gemensamma förklaringsmodeller men som man sedan måste ta avstånd ifrån för att det finns så många individuella variationer.
Se t ex
http://www.coachr.org/lactate.htm.
Jag har låtiit testa min mjölksyrenivå (Lactlab i Täby) vid olika hastigheter och pulser och har svårt att se någon egentlig brytpunkt (tröskel) som också känns som en brytpunkt. .
#2
•
28 april 2008 kl 11:37
Gilla
Se nedan http://www.runnersworld.com/article/0,7120,s6-238-267--12334-0,00.html
#3
•
7 maj 2008 kl 10:09
Gilla
Det är inte alls givet att det är bäst att gå ut långsamt. Åtminstone inte då det gäller lopp på upp till en mil. Se t ex länken nedan.
http://www.runnersworld.com/article/0,7120,s6-238-244-259-11404-0,00.html
#4
•
7 maj 2008 kl 12:14
Gilla
Off topic är det knappast att diskutera negativa splitar. Ursprungsfrågan gällde också om man man ska köra hårdare från start.
De etiopiska löparnas världsrekordlopp kan inte direkt sägas vara indikationer på att negativa split är bäst. Inte ens för dem. Att de nått sina toppresultat med snabbare avslut kan också bero på att de då kunnat dra nytta av såväl harar som medtävlares farthållning. Sedan kan det också vara så att etiopiernas träning särskilt anpassats till att kunna avsluta snabbt.
#5
•
17 maj 2008 kl 19:27
Gilla
Mattias

En stor skillnad är att det ena begreppet (VO2max) är entydigt och mätbart medan det andra är mångtydigt med motstridiga definitioner. Se t ex länken nedan. http://www.coachr.org/lactate.htm
#6
•
17 maj 2008 kl 20:48
Gilla
Mattias
Om du med mjölksyratröskel menar den punkt där mjölksyran börjar öka så är denna långt ifrån maximala prestationsnivån och maximal syreupptagning. Om du menar någon annan punkt på mjölksyrakurvan så är det svårt att se att detta motsvarar någon tröskel.
#7
•
31 maj 2008 kl 13:03
Gilla
Fridas kommentar säger det mesta om värdet av olika tester. Se också länken nedan. Kenenissas värden kan översättas till siffran 1. http://www.talk.dyestat.com/showthread.php?t=56752
#8
•
9 juni 2008 kl 20:21
Gilla
Olof Reimer, du glömde nämna den bäste långlöpande fotbollsspelaren genom alla tider, Glenn Strömberg. Enligt Bo Hansson som refererat både fotboll och maraton så sprang Glenn Strömberg minst ett maratonlopp under en fotbollsmatch. Då hade GS visserligen en halvtidspaus men även inräknat den så gjorde han ett maratonlopp väl under två timmar. För att få detta att gå ihop så måste GS varit under gällande världsrekord även på alla sträckor ner till 60 meter. I fotbollsskor. Med ideliga tvärstopp, helomvändningar, bakåtlöpningar, upphopp och med andra spelare hängande i tröjan, för att inte tala om alla gånger han slängt sig i gräset.
#9
•
6 juli 2008 kl 20:45
Gilla
Magnus
Du har rätt i att hastigheten på 800m sticker ut i jämförelse med övriga världsrekord. Dock brister det i några av dina andra jämförelser. Tiden på 10k är för hög och därmed hastigheten och procentsatsen för låg.. Den ska vara 96. Detta påverkar också procentsatsen för halvmaran som är angiven för högt. Den ska vara 95. Vidare är 1500 inte dubbelt mot 800. I detta fall är det bättre att jämföra 800m med engelska milen. Då blir hastigheten 91% i stället för 92. 5000 är inte heller dubbelt mot 3000 varför procentsatsen 97 för 5000 m inte kan jämföras med kvoter där du dubblat sträckan. Hastigheten på 5K sticker därmed inte ut speciellt. En halvmara är i gengäld mer än dubbla 10K. Tar man detta i beaktande får man en mer linjärt fallande hastighet från 5K till maran. Man får en stigande %-sats från 800m till 5000m
#10
•
7 juli 2008 kl 19:13
Gilla
Man behöver inte beblanda sig med orena utlänningar för att få fram liknande procentsatser som de Magnus tagit fram. Utgår man från de svenska rekorden blir mönstret likartat. 800m hastigheten sticker ut på samma sätt. Åt andra hållet sticker Kjell Erik Ståhls hastighet på maraton ut jämfört med halvmaran. 80-talets Ståhl är relativt bättre än dagens Gebreselassie. Gärderuds rekordhastigeter på milen och på 5000m följer det internationella mönstret. När det gäller dubbleringar 400 och 800 m kan man också ta med Mattias Claesson. Han verkar också vara lite tung i jämförelse med "rena" 800 m löpare.
Till Olof vill jag säga att 3000m är numera en vanlig tävlingssträcka. Både inomhus och utomhus. Det som idag är mer ovanligt är lopp på 10000m. Världsrekordet på 3000m är inte alls dåligt i jämförelse med något annat rekord. Även Bekele har försökt attackera det rekordet men inte ens varit nära att lyckas.
#11
•
19 augusti 2008 kl 13:29
Gilla
Urban
Jag har en ännu äldre kropp och råkat ut för liknande problem då och då, Alltid i samband med tempoträning. Senast för en månad sedan. Dock går det över på 10 dagar. Även om man i åratal kan känna var det gjorde ont. Man behöver inte vila från annat än löpning. Vattenlöpning går utmärkt. Strechning rekommenderar jag inte. Det har inte hjälpt mig.
#12
•
20 augusti 2008 kl 17:55
Gilla
Det finns ju olika slags eliter, världselit, svensk, regional, lokal eller klubbelit. Dessutom i olika åldersklasser. För veteraner (35+) finns det några tabeller där man kan föra in sin prestation, kön och ålder samt få en procent noterad. Procenten jämför med världens bästa i den åldern. Se t ex http://www.howardgrubb.co.uk/athletics/wmalookup06.html
Sedan finns det enkla tumregler såsom att 90% motsvarar världselit, 80 % nationell elit, 70 % regional elit och 60 % lokal elit.
Jag tycker att Grubbs tabell från 2006 på vissa distanser såsom 1500m inte är harmoniserade med andra distanser. Mer rättvisa tycker jag att de tidigare siffrorna från 1994 är. Det statistiska underlag Grubbs haft för 2006 års tabell stals i samband med att hans bil blev stulen. Han har kanske inte helt lyckats återskapa sitt underlag.
Själv har jag på två år gått från under 70% till över 80.
1000m på 3.33 i juni. Så nu anser jag mig tillhöra den svenska eliten.
#13
•
25 augusti 2008 kl 16:02 Redigerad 25 augusti 2008 kl 20:48
Gilla
Skosnörningstekniken finns på nätet. http://www.runnersworld.com/article/0,7120,s6-238-26712334-0,00.html
#14
•
9 september 2008 kl 19:20
Gilla
Det är märkligt att den artikel ovan som Janne W hänvisar till inte nämner begreppet slagvolym vid diskussion om puls. Att hjärtats volym ökar vid träning och minskar vid träningsuppehåll borde ju ha en direkt koppling till vilken puls som behövs för en viss prestation. För egen del har jag noterat att den puls jag behöver för att springa i en viss hastighet på mitt löpband ökar för varje vilodag jag haft. Och omvänt.
Min maxpuls är lite drygt 180 och vilopuls strax under 60. Långt ifrån K-Gs värden men även jag anser mig vara vältränad.
#15
•
8 oktober 2008 kl 17:15
Gilla
Hej Gustav

Nedan hittar du en del tips som borde kunna passa dig.
Jag avser själv att nu på gamla dar gå över från längre till medeldistans. Hässelbyloppet på söndag blir mitt avsked till långdistanser. Sedan ska jag börja tillämpa ideerna nedan. Rekommendationen är hög fart varannan dag. Det kanske man inte tål i min ålder.
http://www.runningplanet.com/training/mile-1500-meter-training.html
#16
•
23 oktober 2008 kl 15:34
Gilla
Tergat

Tack för dina väl dokumenterade inlägg.

Artikeln du hänvisar till ovan och diskussionen i anslutning till den berör egentligen inte lågintensiv träning. Det är snarare så att även denna artikel visar att medelintensiv, "moderate", träning inte ger några mätbara effekter. Sådant är bortkastad tid,

Det finns andra studier som visar att även lågintensiv träning är bättre än medelintensiv. Se t ex
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?Db=PubMed&Cmd=ShowDetailView&TermToSearch=17685689&ordinalpos=10&itool=EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsPanel.Pubmed_RVDocSum

För väl tränade idrottare räcker det dock inte med lågintensiv träning. Högintensiv träning är nödvändig för att dessa ska bli bättre. Detta är väl dokumenterat. Sedan är det inte givet att det är bäst med enbart extremt korta rusher i maxfart. Men det räcker tydligen långt att bara rusa till bussen. Åtminstone om man byter buss ofta. Sedan bör man komplettera med styrketräning t ex genom att springa uppför trappor.
#17
•
12 november 2008 kl 11:37 Redigerad 12 november 2008 kl 23:49
1 Gilla
Då jag inte längre vill tynga ner tråden med komplicerade uträkningar tar jag bort mitt tidigare inlägg.
Jag vill dock kvarhålla att man kan något förenklat anta att pulsen ökar linjärt med löphastigheten d v s ett samband av typen
P = p0 + k*v
där P är pulsen i slag/minut vid hastigheten v meter/minut medan p0 är pulsen där man står still och k är en konstant som beror på individen.
De individuella konstanterna kan man bestämma genom att helt enkelt ta pulsen vid olika hastigheter. Sedan kan man ju beräkna förväntade antal slag per km och testa sig. Både p0 och k kan förväntas minska med förbättrad kondition.

När det gäller lineariteten och t ex tröskeltest så fick jag följande serie värden vid tröskeltest i oktober förra året. Pulsen mättes efter fyra minuter på bandet i angiven hastighet km/tim..
(hastighet:puls)
(0: 61), (7,5:117), (9:127), (10,5: 141), (12: 151), (135:164), (15: 172) samt (16,5: 180).
Pulsen ökar med ungefär samma antal slag vid konstant hastighetsökning. Något mindre mot slutet då pulsen inte kan öka längre och mjölksyran sätter stopp.
Den kurva som förbinder pulspunkterna är relativt linjär. Att sedan mjölksyran i blodet följer en annan slags kurva är en annan sak.
#18
•
24 november 2008 kl 21:31
Gilla
Jag har alltid högre puls efter vilodag än efter träningsdag. Om jag sprungit långt en dag så är pulsen extra låg vid träningspass nästa dag. Ett tufft intervallpass ger inte samma effekt men även detta ger lägre puls nsta dag än vad vila ger.

Min hemmateori är att hjärtat krymper (skrumpnar ihop) vid vila och att minskad hjärtvolym sedan kräver högre puls för att ge den syremängd som krävs för ansträngningen.

Så jag tror att orsaken till Fredrik O´s probelm på söndag är att ahn vilat dagen innan.
#19
•
1 december 2008 kl 21:00
Gilla
Som framgår av exemplet mad Abborbacken så gör höjdskillnader bara en obetydlig påverkan av distans. Ju mindre lutningen är desto mindre påverkan har höjjdskillnaden på den totala distansen Vill man inte räkna med Pythagoras sats så kan man använda en tumregel.
Om lutningen är a% och höjdskillnaden h meter så ökar distansen med mindre än a*h/200.
T ex en lutning på 8 % ( 8 meter på 100meter) och en höjdskillnad på 50 meter ger en distansökning på mindre än 2 meter. Samma höjdskillnad med en lutning på 4% ger en distansökning på mindre än 1 meter.
#20
•
8 december 2008 kl 15:00
Gilla
Man kan utvecklas och bli snabbare långt upp i åren. Inte ens 65 år är någon ålder att bäva inför.
Jag är nu uppe i min tredje utvecklingsfas som löpare. Den första var i tjugoårsåldern i samband med min militära värnplikt då jag tvingades till fysisk ansträngning. Då gjorde jag 37.33 på milen under ett regementsmästerskap. "Träningen" inför detta bestod i ett terränglopp i veckan samt daglig fysisk ansträngning.
Den andra fasen kom i fyrtioårsåldern i samband med den maratonvåg jag sveptes med i. Mitt första maratonlopp som 39åring gjorde jag på 2.57. Då hade jag tränat systematisk i 11 månader, 7 mil i veckan, i tredagars "intervall", snabbdistansjoggvila,
Nu är jag inne i min tredje fas som tog fart i samband med förtida pensionering för fyra år sedan. Under åren mellan dessa faser har jag joggat 1-2 mil i veckan under somrarna.
För min nuvarande fas har jag satt upp ett högt mål, att ta medalj på veteran-VM som 70-åring. Varje löppass ska ha ett eget syfte och ingå i den långsiktiga planen. Min utveckling de senaste åren har varit i enlighet med plan och förväntningar. På min första arenatävling, i januari 2006, sprang jag 3000m på 13.33. Förra året kom jag ner på 13.05. I februari i år hade jag 12.16. På 2000m har jag "gått" från 8.17 i augusti 2006 till 7.49 i år. Förra året sprang jag 10000m på 45.33. På 1000m har jag i år noterat 3.33 och därmed passerat 80%-nivån i veterantabellen. För medalj på VM krävs normalt cirka 90%-nivå. Nivån i världstoppen verkar dock gå tillbaka. Se t ex statistiken nedan. Så när jag fyller 70 om fem år kanske det räcker med att jag behåller min nuvarande nivå.
Nu tränar jag också i tredagarsintervaller, kvalitet, jogg, vila. Kvaliten består mest av fartträning 200-800 m i intervallform. Den största skillnden mot för 25 år sedan är att återhämtning tar längre tid. Därför springer jag nu inte lika långt. Dock mer intensivt. Det verkar också som om forskningsresultat mer entydigt pekar mot att det är högintensiv träning som är bäst, förutsatt att man har en grund som gör att man tål sådan träning.
Nu har jag den fördelen att jag kan planera min träning utan tanke på arbetet. Även om det är som att svära i kyrkan i detta forum så är mitt råd till dem som har svårt att hinna med sin träning är att skippa joggandet. Ta lika gärna en vilodag. Men behåll kvalitén.

http://www.mastersathletics.net/Rankings-Masters-Athletics-Track-an.4.0.html
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >