21 oktober 2011 kl 23:54
Här kommer en liten uppmuntran eller något liknande i höstmörkret.
Sniffade på känslan av 2010 års Göteborgsvarv men åkte hem precis innan starten. Sålunda var kravet från mig själv att åtminstone klara 2011 års Göteborgsvarv, så jag anmälde mig hösten 2010.
Började 2011 med att väga in på nästan 88 pannor och en kondition som inte liknade något. Försökte mig på lite längdskidor och spelade innebandy under januari och februari. Mars och en bit in i april förstördes av ryggproblem.
Efter 8 träningspass stod jag där vid starten på Göteborgsvarvet och hade kramp i ena vaden efter något som skulle likna uppvärmning. Det var fruktansvärt jobbigt mest hela vägen och väl i mål efter 2:08h funderade jag på om jag skulle överleva kvällen. Kroppen gick knappt att styra över och jag hade stora problem att ens gå några meter. Bestämde mig någonstans efter att kexchokladen åkt ner i magen att jag måste ha ett nytt mål. Det blev Stockholm Halvmarathon.
Printade ut träningsguiden på jogg.se som siktade på 1:45h och började följa denna rätt slaviskt. Hade som mål att komma under 2h på Stockholm Halvmarathon i alla fall. Sommaren och början av hösten förflöt väl och träningen gick riktigt bra. Skadorna lyste med sin frånvaro och jag var inte sjuk något alls.
Så kom den där dagen i september då det var upp till bevis, hade jag förbättrat mig något alls eller hur var det? Hade laddat optimalt med sömn, mat och dryck. Redan efter 500m låg pulsen på 175 och jag började fundera om det skulle gå käpprätt åt skogen men jag hakade på bästa kompisen i ett 5:00min/km tempo. Fick släppa honom efter ca 13km men gick i mål på 1:45:57, vilken glädje.
Idag väger jag 71kg och sprang senaste träningspasset 15km, på 4:56 tempo med lätthet. Har i år avverkat 86mil och ser fram emot att fira 100 löpmil fram i November.
Vad jag vill säga med detta inlägg är - kunde jag så kan du!
Lycka till med löpträningen du glada motionär. :)