Jag älskar verkligen sommar och semester när jag kan springa sent på kvällen, det fortfarande är varmt och ljust ute, och jag inte behöver oroa mig för att inte kunna somna pga sen träning och därmed vara dödstrött på jobbet dagen efteråt. Och eftersom det är så ljust och härligt på kvällarna vill jag...
Jag fick en fråga av Johanna gällande mörkerlöpning, som jag tänkte svara på genom att ge det ett eget blogginlägg: Frågan: ”Hur tänker du kring att springa ensam? Har ju hänt så mycket läskiga saker på det senaste. Speciellt när tjejer varit ute och sprungit i skogar och elljusspår. Själv drar jag mig...
När jag ser tillbaka på hur mörkrädd jag har varit, inser jag vilka framsteg jag har gjort. Trots det ska jag inte ljuga och säga att jag är 100 % bekväm med att ge mig ut i totalt mörker, under vinterhalvåret. Jag kan fortfarande få lätt panik när jag ska gå från ytterdörren till bilen på morgonen t.ex....
Det känns lite märkligt att titta tillbaka. Att minnas hur mörkret alltid har skrämt mig! När jag var liten var jag extremt mörkrädd (varför vet jag inte?) Ofta fick mina föräldrar sitta vid sängkanten tills jag somnade och så fort jag vaknade (vilket var nästan varje natt) rusade jag in och la mig...
Tanken var egentligen att jag skulle kört Yoga idag. Men när jag närmade mig gymmet och märkte att himlen var molnfri, nymånen tittade fram och det var +13 grader (Wow!) blev löpsuget för stort! Bytte om och drog iväg på gatorna i utkanten av stan. Det blev en nostalgi-tripp, även jag sprang lite på...
7 inlägg hittades - Sida 1 av 1 visas.
