För exakt en vecka sedan gick vi i mål efter att ha sprungit Dublin marathon. Jag önskar att jag kunde konservera känslan och ta fram den för att känna lite på den nu och då. De första dagarna efter maran gick långsamt, det var så fascinerande att känna igenom hur kroppen kändes – för att sedan tänka...
Nu ligger den ute: podden som vi spelade in igår, dagen efter Dublin marathon. Vi pratar snor och uppförsbackar som aldrig tog slut, ”skinny pizzas” och annan uppladdning, om oro över att den andre ville bryta – och om att springa i ingen mans land. Och förstås: om att skryta med sin medalj från målgång....
Hittade bilden på mig i Petras blogg- inlägg: http://blog.svd.se/maratonbloggen/2011/05/03/jag-och-snabbfotingarna-pa-stadion/
3 inlägg hittades - Sida 1 av 1 visas.