Alla löpares våta dröm.

 

Får be de få återkommande läsarna om ursäkt för ett relativt långt blogg-uppehåll på en månad. Har ingen annan ursäkt än att motivationen trutit. Och det i sin tur beror nog en del på att jag brottats med små skavanker här och där som gjort att det känts som att jag knappt har tränat något på sistone. Och har man inte tränat något, så känns det inte så meningsfullt att skriva på sin träningsblogg!

Det blev först en veckas uppehåll efter debaklet med mitt virtuella Stockholm Marathon, sedan blev det några korta pass veckan därefter. Följt av det så blev det två relativt långa cykelpass på kort tid och jag tror det var då jag började få lite knäproblem. Och det var inte det vanliga löparknät som jag varit med om åtminstone två gånger, utan detta var något nytt, en smärta kring knäskålen till skillnad från utsida knä som man vanligtvis får av löparknä. 
"Men att självdiagnosticera överbelastningsskador är väl alla löpares våta dröm, så det var bara att ge sig ut bland dammiga forum och välbesökta doktorsartiklar för att läsa på!"
Självdiagnosen som ännu inte är fullt fastställd är att det är ett cykelinducerat hopparknä. Lite för mycket cykling utan att ha byggt upp rätt muskler, kanske i kombination med lite felaktig sittställning på cykeln. Men det har börjat gå åt rätt håll åtminstone, lite vila och diverse rehab-övningar har fått knät att gradvis kännas bättre och den senaste veckan kom jag igång igen med en nästan vanlig vecka bestående av tre löp-pass och ett MTB-pass.

Utan att göra något högtidligt firande slog jag också mitt distansmål 2020 under förra veckan, 1500 km löpning! Jag sprang strax över 1000 km 2019 och tänkte att om jag spänner bågen så kan jag nog klara 500 till. Men nu med tre månader kvar ska det bli intressant att se vad totalen slutar på, men i och med att mitt mål är uppfyllt ska jag försöka att inte bara samla kilometrar, utan istället försöka få lite mer kvalitet i min träning!

6 kommentarer till inlägget

1973 • Växjö
#1
9 oktober 2020 - 05:55
Rehab är gräsligt tråkigt. Det är lätt att tappa sugen. Jag kämpat för att orka blogga under det här året också, men jag hoppas på att 2021 blir ett vettigt år utan ett Corona-stängt samhälle för det är trevligt att få komma ut och springa med och intervjua andra löpare.
1993 • Tullinge
#2
9 oktober 2020 - 12:29
Instämmer Andreas! Det brukar vanligtvis vara lättare att motivera sig att göra rehab/prehab också om man har ett lopp att se fram emot! Men vi håller tummarna.
Robert Frykstedt
1962 • Bålsta
#3
9 oktober 2020 - 19:41
Ursäkta! Men vem är du som bloggar? Det vore intressant och viktigt att veta vem du är, tycker jag i alla fall!
1973 • Växjö
#4
9 oktober 2020 - 20:13
Jag antar att du menar mig Robert. Min blogg heter springmotcancer.se och det är precis vad det är. Jag började dokumentera hur det är att börja springa efter att fått cancer.
1968 • Vollsjö
#5
9 oktober 2020 - 22:10
Tack för inlägget, skönt o höra att man inte är ensam med att tappa sugen när man har rehab. Har löptränat i 3 1/2 år och nu fått min första skada som var ett hopparknä - har inte kunnat springa sedan början på juli. Nu kan jag springa 1 minut och jag är överlycklig jiiipppiii men latmasken har kommit tillbaka så nu behöver jag all boost jag kan få. Det ligger mycket i vad du säger Morgan - det är lättare att motivera sig om man har lopp framför sig.
1968 • Vollsjö
#6
9 oktober 2020 - 22:12
Tack för inlägget, skönt o höra att man inte är ensam med att tappa sugen när man har rehab. Har löptränat i lite över tre år och nu fått min första skada som var ett hopparknä - har inte kunnat springa sedan början på juli. Nu kan jag springa 1 minut och jag är överlycklig jiiipppiii men latmasken har kommit tillbaka så nu behöver jag all boost jag kan få. Det ligger mycket i vad du säger Morgan - det är lättare att motivera sig om man har lopp framför sig.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.