Två timmar Maffetone

Har sökt efter formen och balansen i min träning. Igår snubblade jag över ett inslag i Youtube om hur man kan få ner pulsen när man springer. Det lockade till ett test idag.

Utan att gå in för djupt på det så har Triathlon Taren på Youtube ett inslag där han lyfter fram hur man kan få en lägre puls och ändå bibehålla eller öga sitt tempo över längre distanser. Det är precis vad jag är ute efter. Att sluta springa med puls över 160 bpm i snitt vore trevligt. Så hur gör man? Den enkla medicinen verkar som alltid vara tålamod. Bestämma sig för att springa med en puls på under 180 bpm – sin ålder. I mitt fall skulle det vara 133. Det kändes som en lite väl drastisk ändring så jag bestämde mig för att försöka springa lite med puls under 140 bpm som test.

Triathlon Taren på Youtube rekommenderade att man skulle välja en bana med mycket backar för det känns mer stimulerande att gå i uppförsbacke än att lufsa på flack bana för att få ner pulsen till rätt nivå. Jag vet att Rasyad kör många långa lugna pass så jag messade om han skulle ut. Han tyckte det passade perfekt. Så jag sprang upp till honom. Första kilometern gick det bra att hålla pulsen under 140 bpm. Den andra när det gick lite uppför fick jag tvinga mig att bromsa ibland. I nedförsbacken där jag skulle möta Raysad tyckte jag att jag hade fått häng på det.

Rasyad hade också sett samma avsnitt på Youtube och han körde som jag trodde en hel del liknande pass i sin ultraträning så han visade glatt en av sina rundor med många backar. Ju längre vi sprang desto lättare kändes det. När vi sprungit en stund kollade jag klockan och blev lite chockad att vi redan sprungit 14 km. Det hade inte alls känts så långsamt och segt som jag hade fruktat.

När jag kom hem hade det gått två timmar och jag hade sprungit nästan 18 km. Kände mig nästan helt oberörd. Det här var härligt. Det ska jag göra om.

6 kommentarer till inlägget

1961 • Oskarshamn
#1
3 juni 2020 - 11:35
Långsamt och länge, det är härligt. Och gärna fika längs vägen.
1986 • Falkenberg
#2
3 juni 2020 - 12:07
Ett helt vanligt distanspass! Härligt att du hittat det, tråkigt att så få löpare förstår det och att man måste sätta ett Maffigt namn på det för att nå fram. Har varit grundläggande i träningsläran så länge det forskats på sådan :)

Men det viktiga var att du upptäckte det, inte hur :)
1973 • Växjö
#3
3 juni 2020 - 17:37
Jag har försökt springa långpass förr, men då gick jag mest på att hålla låg fart och kollade inte pulsen. Trodde inte ens jag kunde springa så här sakta som det krävdes. Men att kolla på pulsen hjälpte.

Fika... jo det är nog trevligt, men skulle säker fucka upp mitt opererade magsystem tyvärr Torbjörn.
1986 • Falkenberg
#4
3 juni 2020 - 22:39
Precis, en av löparvärldens stora akilleshälar är att man (alltså var du långt ifrån ensam) bara pratar fart och glömmer att fart är en förenkling av pulsen som är en förenkling av laktatet som är en förenkling av den totala stressen på systemet :) grattis oavsett vilket till att Maffe öppnade dina ögon !
André
1979 • Lomma
#5
6 juni 2020 - 23:38
Kan du länka till Youtube-videon?
1973 • Växjö
#6
7 juni 2020 - 11:30
Det var den här jag såg.
https://www.youtube.com/watch?v=32-u7YcGosE
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.