Ironman 70.3 Elsinore

Under våren har det varit ont om racerapporter trots att jag kört lite lopp, det är synd eftersom jag själv tycker om att läsa dem i efterhand. Speciellt inför större lopp som till exempel Kalmar, då är det roligt att läsa om hur jag upplevde det gången innan. Det bästa är ju dessutom att inte vänta för länge med rapporten, med saker i färskt minne blir det mer detaljrikt.Så här kommer rapporten från helgens medeldistans i Helsingör: IM 70.3 Elsinore – European Championship.Vi anlände till Helsingör redan på torsdagskvällen trots att tävlingen inte gick av stapeln förrän på söndagen. Det är ju en bit att åka och då kan det vara skönt att vara på plats några dagar, dessutom var det midsommarhelg och den ville vi inte tillbringa i bilen. Resan gick fantastiskt bra, barnen var superduktiga och hela resan från dörr till dörr klarades av på 8 timmar. Vi fick plats på en liten camping som låg mindre än en kilometer från tävlingsområdet, perfekt! Något som var mindre perfekt var min klubbkompis Mickes allmäntillstånd – de var också plats men han låg nedbäddad med feber och illamående. Förmodligen en matförgiftning och vi höll alla tummar för att han skulle tillfriskna.På midsommarafton kom Linda och Oscar med barnen, de skulle hänga med oss och Oscar skulle också tävla. Sillunch, kransbindning (om jag så ska köpa blommor på Ica i Helsingborg så ska jag binda kransar på midsommar), registrering och grillning stod på agendan. En blek Micke visade sig också ute i dagsljuset, han mådde åtminstone lite bättre.

Midsommardagen ägnades åt incheckning av cykel, race briefing, Ironkids och vila.

Även om jag såklart vill ha stenkoll på all utrustning och ser till att vara så förberedd som det bara går så är det stor skillnad på en fulldistans och en medeldistans och det är ganska skönt. Jag tänker då främst på vätske- och energiintag, jag är mindre nojig kring kroppen på det sättet vid en medeldistans. I och för sig är det ganska sällan jag nojar just över kroppens förmåga, jag har så mycket annat att noja över. Jag tror att jag har skrivit om det förut, men dagsformen är sällan ett mentalt problem för mig utan följande är det jag oroar mig mest över inför ett lopp:

  • Imma på simglasögonen
  • Att glömma tidtagningschip, öronproppar eller annat smått men viktigt
  • Punka på cykeln
  • Löparmage på löpningen (vilket väl i och för sig kan räknas till dagsform)

Nu var jag nojigare än någonsin över punka på cykeln, i athletes guide hade de nämligen varnat för flintstones (inte familjen alltså…) som skulle kunna orsaka punka. Efter lite nojande på sociala medier blev jag dock lite lugnare, men helt lugn blir jag aldrig förrän jag parkerar cykeln i T2.Racedagens morgon var varm och solig, jag klev upp vid kvart i sex och var sugen på race! När jag var klar promenerade jag bort till växlingsområdet och fixade det sista med cykeln och påsarna innan det var dags för lite uppvärmning. Jag behövde gå på toa också och då var det bekvämt att det faktiskt gick fortare att jogga hem till campingen än att stå i kö till bajamajorna. Sen var det dags att dra på våtdräkten och gå till insimmet. Det var varmt i våtdräkten och skönt att komma ner i vattnet, jag simmade i lugn och ro ganska lång stund eftersom jag visste att vi skulle behöva stå och vänta i solen nästan en halvtimme innan start sen.Klockan 8.30 startade herrproffsen till en rejäl kanonsalva som fyrades av. Hela hamnen fylldes av rök och de stackars damproffsen som stod på bryggan hamnade mitt i det värsta rökmolnet. Ett par minuter senare var det deras tur och 8.40 fick de första startande i age group kliva i. Det var rullande start med självseeding, tre tävlande släpptes i var fjärde sekund. Jag hade placerat mig i gruppen 29-31 minuter vilket visade sig vara ett jättebra val, jag simmade på 29,40. Vattnet var klart och lagom svalt, jag fick inte imma på glasögonen och det var bara enstaka karlar som navigerade som krattor och försökte simma över mig. Så överlag kändes simningen jättebra och jag blev glad när jag kom upp ur vattnet och såg att jag simmat på under 30 minuter. Det var lite svårt att komma upp för rampen gick inte så långt ner i vattnet, men två funktionärer tog tag i varsin arm på mig och vips så var jag uppe. Några hundra meters löpning till påsarna, jag hittade min direkt och fick på hjälmen. Skorna tog jag i handen, normalt sett är det inte tillåtet men nu väntade en ännu längre löpning till cyklarna och det var bestämt att man fick stanna och ta på skorna i början av växlingsområdet om man inte hade dem på cykeln. Jag spurtade iväg med skorna i handen, hela växlingen gick bra tycker jag, men min T1-tid blev ändå 5,30 så man kan ju förstå att det var en bit att springa.Upp på cykeln och ut ur stan. Det var sol, raksträcka, nästan ingen vind och allt var så himla härligt!Cyklingen kändes jättebra! Jag låg ganska stadigt på ett snitt på 35 km/h och kände mig stark. Det var dock mycket korsningar och svängar och det är ju inte min starka sida, dessutom ville jag inte riskera att komma ut i kanterna och köra på de där vassa stenarna. Mitt lokalsinne är ju inte heller riktigt vad det borde vara, det var massor av ställen där man mötte andra deltagare i korsningar, men jag lyckades aldrig lista ut var vi var någonstans. Dessutom tyckte jag att det kändes som att vi svängde inåt hela tiden, som en kanelbulle ungefär, och tyckte att det skulle bli väldigt spännande att se var vi kom fram. Så här såg dock färdvägen ut efteråt, inte så likt en kanelbulle…Efter drygt 60 km kom vi tillbaka in i stan en liten sväng innan vi stack ut på sista rundan. Jag var lite trött i huvudet och hade en liten dipp energimässigt, det oroade mig lite. Men efter ca 70 km blev jag omkörd av en stor klunga som fortsatte att klungköra efter omkörningen – då blev jag så arg att jag blev pigg igen. Jag blir alltid arg när folk fuskar, men ännu värre är det om det är folk som tävlar i min klass och nu var det en tjej mitt i klungan. Jag ropade åt dem när de körde förbi men det hjälpte ju inte. Får också erkänna att jag kanske, möjligtvis, eventuellt råkade hinta något om draftingen när jag sprang om tjejen på löpningen sen…Hur som helst, cyklingen avlöpte enligt plan och jag var nöjd med allt utom hur jag fastnade med foten i ena cykelskon när jag skulle toffla ur vid mount line. Stack ut på löpningen med en bra känsla, kroppen kändes stark. Mindre kul när jag fick höra i efterhand av flera stycken att jag såg sliten ut… Ja ja, det kändes ju bra, det är huvudsaken. Jag får försöka ignorera det, plus det faktum att ett par som var där och som Oscar kände, lyckades med att två gånger fråga om jag tävlade i W45. Jag har redan komplex för mina rynkor liksom!Tillbaka till löpningen. Man sprang en slinga på ca 3 km runt Kronobergs slott och därefter var det en runda inne i stan. Runt slottet skulle man fyra gånger, den övriga sträckan skulle avklaras tre gånger, så man sprang alltså 3,5 varv. Jag tycker väl att löpningen löpte på (haha…) enligt plan och utan missöden. Jag tog en Maurten-gel varje varv och nöjde mig med vatten och lite Cola utöver det. Min crew var dock lite frånvarande, så det blev inte så mycket hejande och lägrsrapporter. Tur att August var där och styrde upp lite, han både hejade och höll lite koll på placering.Han ropade att jag låg etta, men eftersom jag inte fick några tidsangivelser så vågade jag inte slappna av utan körde ända in i kaklet. Och tur var väl det, efter målgång och lite förvirring kring resultaten visade det sig att jag tagit guldplatsen med 2 (!!) sekunder! Det hade ju såklart varit bra med en andraplats också, men det är roligare att vinna. Totaltiden blev 4,37,30 vilket får räknas som pers på distansen (har ett resultat på 4,32 från Örebro förra året, men då var inte distanserna lika exakta). Jag mådde helt okej efteråt, vilket jag tar som ett tecken på att jag lyckades bra med vätska/energi/saltbalans och det är bra!Efter lite häng gick vi till campingen för ett dopp i havet och lite mat (med betoning på lite, att jag ska ha så svårt att äta efter race!) innan prisutdelningen.Sen var jag hungrig och slukade både smoothie, två rökta laxkotletter och en hallonmunk – mums!August och jag avslutade dagen med att besöka ett Sankt Hans-firande på stranden, en bra dag!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.