I run my way

Att njuta eller inte njuta... det är frågan

Man kan ställa sig frågan om jag alltid njuter när jag springer (eller tränar)... Om jag är ett sånt där löparsällskap som man vill putta ner i diket för att få tyst på...

Svaret är ju förstås nej... jag njuter inte alltid!

Här kommer jag dock att förmedla, mestadels, mina positiva upplevelser med träning och löpning, för jag tänker att det inspirerar!

Dock vet jag att mänsklighet också inspirerar, så det kommer nu en berättelse om en inte så njutbar löprunda...

Jag är verkligen en helt vanlig person! Heltidsarbetande, barn i skolåldern med aktiviteter och så vidare... det är alltså fullt upp om dagarna... Dock väljer jag att prioritera min träning, för den får mig att må bra! Den gör mig stark och glad och den ger mig återkoppling och tid för reflektion.

För mig är njutningen ett mind-set! Det finns personer som kan se på alla saker från den ljusa sidan samtidigt som det finns personer som kan se det mörka... Vilken person vill du vara?

 

Jag sprang igår... och det var inte njutbart...

Det var för varmt! Vilket fick mig att tänka på förra sommaren och nuvarande sommar... jag behöver ha en liten plan för de riktigt varma dagarna... det får bli kvällslöpning tror jag.

Till råga på allt så fick jag håll... Något som är otroligt obehagligt och gör riktigt ont. Det gör också att jag knappt kan springa och verkligen inte njuta! Bra, tänkte jag... Nu får jag träna på att springa med håll också... det kan vara bra att kunna.

När jag hade sprungit klart, då kunde jag njuta! Jag sprang och det var skönt efteråt! Ibland är det inte bättre än så...

Som lite plåster på såren så var det ju vackert i alla fall :-)

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.