Min första rematch

Jag har inte sprungit samma lopp två gånger sen jag började tävla för något år sedan. Förrän idag.

Sankt hans extreme stod på programmet. Ett traillopp i Lund. Inte så tekniskt men väldigt backigt. Det är väldigt lite platt på banan. 328 höjdmeter på ca en mil visade klockan. 

Så hur gick det? Det negativa är att jag fick stryk av förra årets jag. Fem sekunder långsammare, 15:e plats istället för 10:e och dessutom var det inte så varmt i år så förutsättningarna var nog bättre.

Var något positivt då? Jag kände mig stark i backarna och sprang om flera, jag orkade spurta (Jag skulle tagit en placering på det om det varit en mållinje och inte en SI-pinne som jag lyckades fippla lite med). Dessutom känner jag mig väldigt pigg efteråt. Jag har tex. inte behövt sitta en lång stund och bara andats och funderat på om jag ska kräkas eller inte efter att jag kom hem.

Även om lite av förra årets trötthet säkert var värmen så är det ju lite positivt att jag känner mig starkare. Fast samtidigt negativt att jag blivit sämre på att plåga mig. Troligen gick jag ut för lugnt eftersom jag gick halvvägs in i väggen förra året efter ett eller två varv. Det var nog taktiskt fel. Man kan inte ta det lugnt när det är så kort som en mil. Man behöver ligga på eller över sin tröskel hela tiden. Speciellt när man som jag inte är så himla snabb.

Det borde ju vara enklare att plåga sig själv hårdare och få bättre taktik än att träna upp sig fysiskt så om jag blivit starkare och mesigare får jag väl ändå vara nöjd och se till att plåga mig lite mer nästa gång. Då blir det Trail genom skåne. Något de kallar enduro med någon sorts varvbana där det bara är tidtagning på delar av banan (typ uppför). Är väl kul att testa något nytt men jag tror inte det gynnar mig att man får vila mitt i  och inte behöver springa fort nedför.

 

 

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.