Race Report Kungsholmen Runt 21,1 km - DNF och dagen då jag blev gubbe på riktigt?

Den korta versionen av det här inlägget är att jag avbröt Kungsholmen Runt i lördags efter ca 7 km efter plötsligt uppkommen instabilitet i höger vad. Den självställda diagnosen är gubbvad så i lördags blev jag löpargubbe på riktigt.

Den längre versionen är att det kändes bra innan loppet. Jag joggade från tåget en knapp timma före start, finfina förhållanden, kom fram till Rållis och lämnade in överdragskläderna och joggade lite mer och sprang några stegringar som kändes bra innan jag som seedad löpare lyxigt kunde ta plats allra längst fram ihop med kändisar från jogg som Oskar, Niklas, Kent, Jakob och min klubbkompis Mario. Vi kom iväg väldigt bra vid start och jag bromsade mig nästan igenom de första lättlöpta kilometrarna längs Norr Mälarstrand och blev omsprungen av väldigt många. Klockan visade ändå strax under 3:40-fart, Kent och Mario sprang om mig och jag lade mig i rygg på Mario förbi Stadshuset och upp längs Karlbergskanalen, "heja getingarna" ropade några åskådare. Fem kilometer passerades på 18:43 istället för måltiden 18:55 och här var jag ganska full av självförtroende - "jag fixar en timma till i den här ansträngningen". Kort därefter började problemen.


Starten av halvmaratonloppet på Kungsholmen Runt, två getingrandiga Enhörningar skymtar långt fram i bild, 

I första backen uppför tappade jag ca 10 meter på Kent och Mario och i den följande utförslöpan ner mot Kungsholms strand fick jag utan förvarning stora problem med högerfoten, det smällde inte till eller uppstod någon skarp smärta som vid en större skada utan foten blev väldigt instabil och benet vek sig inåt vid isättning, så pass att jag faktiskt fick parera med armarna och trippa för att inte ramla vilket kändes ganska otäckt. Jag tappade lite fart såklart men fortsatte springa men kände att högerfoten inte hängde med. Jag hade inte ont men foten tog inte emot kraften vid isättning och kändes instabil i frånskjutet. Uppför efter Kristinebergs IP och vid tunnelbanestationen hände samma sak igen, jag fick trippandes ta några hoppsasteg för att inte ramla och när det hände ytterligare en gång när vi kom in i Fredhällsparken bestämde jag mig för att avbryta loppet. Då jag varken kunde springa på ordentligt eller lita på att högerfoten kunde ta emot i landningen var det inte ett svårt beslut. Ledsen och förbannad insåg jag att loppet och den prestation jag siktat på redan var förbi och jag joggade bort till startområdet där jag klev av banan vid vad jag trodde var 10 km-passering. Jag sade till tävlingsledaren Lorenzo Nesi som stod där att foten inte håller och att jag kliver av. Nu måste 10 km-mellantiden legat lite längre fram för någon mellantid vid 10 km fick jag aldrig.

Vandrade lite fram och tillbaka längs banan, väldigt besviken, pratade med Nino som var speaker tillsammans med Patrik Engström innan jag tog en brytbulle och en öl och drog på överdragskläder och såg sedan målgången på halvmaran. Pratade lite med Fredrik Uhrbom som kontrollerat sprang in på en andraplats innan löparkompisarna som alla gjorde fina prestationer sprang i mål, först Jakob på 1:18, sedan Johan från Maratonlabbet följt av Mario som spurtade in på 1:19 strax före Kent. Även om jag gladdes med deras fina prestationer hade jag väldigt gärna velat vara en dem som klarade målsättningen sub80 den här dagen.

Nu får jag aldrig veta om jag hade gjort det, varvets andra del är knixigare och även om det kändes väldigt bra efter de första fem pannkaksplatta kilometerna är det inte alls säkert att jag hade orkat hela loppet i det tempot utan att tappa på de mer kuperade partierna. Hur besviken jag än är över att inte få till ett bra lopp och få ut resultat av all träning jag genomfört i vår tar jag ändå med mig att jag var klok nog att avbryta loppet.

Den egenställda diagnosen är gubbvad/en sträckning eller mindre bristning i den inre vadmuskeln. Utmaningen nu blir att vila helt några dagar och inte börja tokrehabba. Stay tuned för den lite väl spännande fortsättningen med Stockholm Maraton tre veckor bort. Utmaningen de närmaste dagarna blir att inte börja tokrehabba från dag 1 utan att först låta vaden läka ihop och sedan bli starkare. Dessutom ska jag försöka låta bli löpning fler dagar än jag egentligen vill...

Gubbvad kommer av att det är vanligare hos män +40 som kör för tufft och samtidigt är lite stela och orörliga vilket blir för mycket för muskeln att hantera, visst har jag kört på lite för tufft och sprang också ganska offensivt i början av loppet men annars är det lite ironiskt att jag drabbas av det här nu när jag faktiskt jobbat extra med vadstretch och lite annan rölighet i fot och fotled med mera ända sedan jag fick hälsporre förra åren. De påstår att jag inte är 25 längre...

5 kommentarer till inlägget

Markus K
1975 • Stockholm
#1
13 maj 2019 - 21:29
Hoppas dunkan få utdelning på Stockholm Marathon istället!
1980 • Staffanstorp
#2
14 maj 2019 - 10:44
Väldigt tråkigt, tycker allt att träningen sett ut som den ska på sistone. Håller tummarna för att det inte är något värre!
1971 • Nykvarn
#3
14 maj 2019 - 10:48
Tack grabbar! Det tråkiga är dels att inte få utdelning på träningen och så oron för hur det kommer gå i Stockholm, kommer jag hinna läka och om jag väl gör det, kommer jag behöva springa hela maran orolig för att foten inte håller (så blir det väl sannolikt, inte så kul).
1974 • Mölndal
#4
14 maj 2019 - 12:05
Du är löparklok till skillnad från en annan.

När jag sprang i Köpenhamn 2016 var jag i bättre form än året efter då jag slog PB men hade mer fartuthållighet.
Så visst är det svårt att sia om utgången. Men en riktigt fin tid hade vi med all säkerhet fått se

Krya på dig nu!
1971 • Nykvarn
#5
15 maj 2019 - 09:03
Vet inte hur löparklok jag är Mikael, hade jag varit smartare hade jag inte satsat så hårt på både Kungsholmen Runt och maran och inte sprungit 3x3 km halvmarafart på lördagen och ett långpass på 37,5 km på söndagen med 17 km i fyrafart, det var inte löparsmart gjort :)

Jaja, nu är det gjort och jag hörde att loppet går nästa år igen. Jag har redan bestämt mig för att INTE springa Stockholm maraton 2020 men ändå försöka hålla uppe mängden under våren, kanske ska göra en specifik satsning på både sub80 på Kungsholmen runt i maj kombinerat med SM-milen en månad senare med sikte på en VSM-medalj? Vi får se...

Nu gäller att inte stressa utan att lita på att formen finns kvar trots några vilodagar, givet känslan i benen på sistone, de har ju varit allt annat än fräscha så kanske det bara är av godo men det är jobbigt att inte veta om vaden kommer hålla för maran och behöva springa runt i förhoppningsvis knappt tre timmar och vara orolig för att skada mig.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.