RunTobyRun! | Hjälp, bara en vecka kvar!
RunTobyRun!

Hjälp, bara en vecka kvar!

 

Min dotter tycker att jag är tråkig som bara skriver om löpning. Att jag borde skriva om cheerleading istället. Vilket kanske skulle te sig lite märkligt med tanke på att detta är just en löpblogg. Men okej då…

Men först ska det förstås handla om löpning. Efter dagens runda återstod det exakt 168 timmar till starten på Copenhagen Marathon och det känns förstås som att tiden går väldigt fort. Tyvärr har jag inte lyckats behålla den där härliga optimistiska känslan jag hade under halvmaran i Lyngby för två veckor sedan då det nästan kändes som att jag flög fram.

Efter långpasset i måndags på Skåneleden, som började bra men slutade med att jag kroknade fullständigt i motvinden, vilade jag några dagar innan jag sprang en tung, tung kortrunda i fredags. I dag kändes det något bättre men det är klart att huvudet fylls med en massa tvivel: Hur ska det gå? Borde jag inte tränat mer? Kommer kroppen att palla?

Det jag är mest orolig för, just nu, är vaderna. Vid några tillfällen, då jag sprungit längre än 21 km, har jag fått ont i vadmuskeln, nästan som kramp och det är ingen skön känsla. Speciellt om det är långt kvar till mål… Kände ingenting av detta i Lyngby men har känt mig lite spänd i muskeln senaste veckan och bestämde mig därför för att testa kompressionsstrumpor. Har varit skeptisk till att prova sådana tidigare och för tio år sedan hade jag nog fortfarande bilden av att den här typen av strumpor nog bara var för gravida och ”gamla tanter” med dålig cirkulation i benen – men med åren har jag insett att det faktiskt inte är något hokuspokus utan väldigt många löpare som kör med den här typen av strumpor so why not?

Kanske gör de ingen skillnad alls, kanske blir de räddningen som tar mig i mål nästa söndag, vi får väl se. Första rundan, i fredags, kändes det förstås lite skumt att ha så tajta strumpor på men då var å andra sidan hela jag rätt sliten, ingen bra runda alls. Idag kändes det lite. bättre men jag väntar ändå till sista träningspasset på tisdag innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra på maran (med strumporna alltså).

 

Cheerleadingen då? Jo, det är en ytterst intensiv helg för dottern och hennes lag. Fyra timmars träning i fredags, tävling i går och våruppvisning med föreningen i dag i Baltiska hallen i Malmö.

För tre år sedan hade jag, som många andra, en rätt dålig bild av vad sporten cheerleading går ut på – vilket faktiskt är väldigt långt från den schablonbild vi fått via film och TV med cheergirls som står vid sidan av planen eller läktaren på amerikanska fotbollsmatcher och viftar med pompoms. Nej, sporten cheerleading är en fartfylld blandning av gymnastik, akrobatik, dans och som kräver både samarbete, tillit och tajming när 20 tjejer ska sätta sitt program på mattan (finns några enstaka killar också men de är lätt räknade).

Till skillnad från många andra lagsporter, där man tränar åldersvis, är lagen oftast indelade efter nivå vilket innebär att exempelvis 11- och 14-åringar kan träna och tävla tillsammans. Det är dessutom en juste sport där alla hejar på alla – publiken kan vara helt crazy – och det är härligt att se (även om det ibland kräver hörselskydd…)

Om några veckor ska Riksidrottsförbundet återigen ta ställning till om cheerleading ska väljas in som eget förbund, vilket jag tycker är på tiden, istället för att betraktas som gymnastik vilket på sikt kan göra det svårt för svenska lag att tävla internationellt.

Inget ont om casting, hunddragsport eller issegling men dessa förbund har knappast 10 000 aktiva eller svarat för bedriften att bli världsmästare i USA – vilket ett lag från Uppsala nyligen lyckades med. Fantastiskt

Så håll tummarna för cheerleadingförbundet om två veckor och för mina vader nästa helg!

RunTobyRun!

PS. Läs bloggen i sin helhet med bilder och statistik på www.runtobyrun.se eller följ mig på www.facebook.com/runtobyrun 

4 kommentarer till inlägget

1974 • Mölnlycke
#1
13 maj 2019 - 19:15
Önskar jag kunde vara med i CPH, men i år blir det Helsingborg i stället. Önskar dig all lycka till och den träning du inte har gjort kan du ändå inte göra nu så släpp det hjärnspöket och vila benen!
Vaderna mår bra av att rullas med foamroller 2 ggr per dag eller en riktig djupmassage nu när det fortfarande är några dagar kvar. Det kan jag verkligen rekommendera. De är antagligen "slitna" och spända efter vårens träning och eftersom du erkänner att du blivit äldre *L* så släpper inte den spänningen alltid av sig själv! Så hjälp dem så får du en fin resa i CPH. Heja heja heja!
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#2
13 maj 2019 - 19:57
Tack för tipset Henrik! Ska kolla om det hinns med att lägga in något massagepass innan helgen! Om inte annat så gör det förhoppningsvis bara gott att ta det lite lugnt.

Följer planen, som sista 12 dagarna innebär tre korta och lätta pass för att hålla igång benen, sista av dessa tre blir i morgon. För det är ju precis som du säger, det man inte hunnit med innan det är ändå kört att försöka "rädda hem" sista veckan.

Lycka till själv i Helsingborg! Tycker att HBGM har skapat en jättefin bana med många sköna och gröna avbrott från asfalten. Sprang maran 2016 och halvmaran i fjol och kommer gärna tillbaka igen ett annat år!

1980 • Vik
#3
18 maj 2019 - 21:41
Lycka till, hoppas vaderna inte spökar!
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#4
19 maj 2019 - 06:32
Tack Märta, om några timmar vet vi om jag tagit mig runt!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons