PIGGELINA.SE

62 minuter

Jag kan springa hur långt som helst på en platt asfaltraka, hur kommer det sig att jag dör av tristess på ett löpband? Efter en minut och trettionio sekunder?

Jag jobbar med delmål för att överleva. Får öka lutningen efter 15 minuter, hastigheten efter 30. Väntar på chefen som ska komma efter 35. Tänker att hon snoozat och väntar en gång till vid 40 minuter. Ger upp väntandet vid 45…

Planerar in en fartökning mellan 45-50 min för att ha något att se framemot.

Känner mig stark vid 47 min. Ser beslutsam ut, fokuserad och faktiskt lite pigg i steget. Börjar stilstudera mig själv tills jag nästan ramlar av bandet.

10 minuter kvar. Riggar kameran för en actionbild och slår nästan ihjäl mig när jag ska hoppa på bandet i farten och trycka på självutlösaren samtidigt.

Fem minuter kvar. Har glömt att jag sänkt farten på bandet igen och springer rätt in i handtaget där fram. Hellre för fort än tvärtom…

Svettas överallt men snart är det över. Ska bara ta den där selfien. För att liksom bevisa att det hänt. Jag är ensam och kan fula mig hur mycket som helst. Ska bara springa två minuter till för en jämn kilometer.

Då kommer hela världen in. Och selfien blir inställd…

Inlägget 62 minuter dök först upp på Piggelina.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.