Etapp 4 - Tio dagar kvar till  BRR och chansen på västen

Den 16 september går starten på det fjärde 100-milesloppet för året. Black River Run i Västerås. Om jag kommer i mål får jag en väst. En fin väst. Motivationen för träning har funnits där hela året utom en period då jag hade bältros. Det var i juli-augusti. Jag hade jämförelsevis lindriga symptom men lusten fanns inte där. Jag håller fortfarande i mitt snitt över året med sju mil i veckan. Och det framgår allt tydligare att det är mindre än vad många jag stöter på under tävlingarna springer en normal vecka.

Eftersom jag är relativt prestationsinriktad, drivs av tydliga mål och att sätta upp höga mål, så har jag förstås hittat sätt att konstruera flera målsättningar. 1.) Målgång. 2.) En bra tid. 3.) Bästa totaltid på Swedish 100 Mile Challenge. Som det inte vore nog har jag bestämt mig för att springa Kullamannen i november. Den blir ju nämligen det nya vinterloppet i challengen, eftersom Arctic Ultra i Arvika inte kommer arrangeras igen. Det innebär att jag får ett resultat både på den gamla kvartetten och den nya. Om jag kommer i mål. Men först ska jag försöka fixa en finväst.

Jag håller mitt snitt på drygt en mil löpning om dagen sedan i januari. I Åre sista veckan i augusti efteranmälde jag mig till Salomon 27k vilket gav riktigt bra svar tyckte jag, och framför allt var det extremt motiverande. Jag kände mig inte långsam trots att det är det jag tränar för i år, långt och långsamt. En riktigt bra dag på fjället. Träningsbakgrunden är helt enkelt ganska bra.

Den här veckan håller jag mig ifrån arbetsplatsen så mycket jag kan, jag har nämligen åkt på en dunderförkylning. Med facit i hand kanske jag borde hållit mig ifrån campus under förra veckan, men det är inte realistiskt att undvika situationer för att undvika virus. Och jodå, ett universitet i september är precis som ett dagis eller en skola. Helt plötsligt så finns det massor med grejer på ledstänger, människor att prata med och vi byter virus och bakterier hej vilt. Känns het lugnt att hinna bli kry till tävlingen men det finns förstås en viss risk att jag försöker kompensera träningsmässigt de sista dagarna innan jag åker till Västerås.

Jag känner ett lite större lugn inför denna sista etapp än jag gjort för de andra. Det är skönt, men kanske också viss anledning till oro.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.