RunTobyRun!

S:T OLOFSLOPPET: långsamt men ändå OK...

Jo, det gick vägen! Trots oformen lyckades jag ta mig runt hela S:t Olofsloppet (9.2 km) och det på en tid som bara var en minut långsammare än i fjol – vilket får anses vara helt OK. Och K, som slutade 11:a i debuten, fick mersmak på att springa lopp och siktar redan in sig på att komma tillbaka om ett år.

Solen sken och Österlen visade upp sin allra bästa sida när vi körde via Sjöbo och Skåne-Tranås ut till starten i S:t Olof. Men knappt hade vi hämtat ut våra nummerlappar förrän molnen tornade upp sig och lagom till start började det regna. Först ett lätt, lätt duggregn – som bara kändes skönt att springa i – men sista kvarten tilltog det och var riktigt blött.

Osäker på formen, som jag var (se föregående inlägg), kändes det tryggt att ha sprungit banan två gånger redan och den lokalkännedomen hjälpte mig onekligen att hushålla med krafterna. Tiden blev klart sämre än i fjol och förrfjol men jag är ändå nöjd över att jag tog mig runt hela varvet utan att ”få stopp” på vägen. Nöjd också med att jag, för första gången, lyckades hålla igen ordentligt första kilometern istället för att susa i väg runt 4:35-4:40 som jag gjort tidigare år samt att jag inte tappade något tidsmässigt, jämfört med i fjol, under den andra halvan av loppet. Alltid något!

Är också nöjd över att några års träning äntligen gett resultat – i år hade jag nämligen lyckats övertala K att ställa upp i sitt första lopp någonsin (i alla fall i vuxen ålder) och trots regnet var det en debut som gav mersmak. Blir garanterat repris nästa år!

Är väl egentligen inte så mycket mer att säga – trevligt, som alltid, på Kvarnvallen även om det blev lite oflyt med vädret.

RunTobyRun!
Läs bloggen i sin helhet på www.runtobyrun.se eller följ mig via www.facebook.com/runtobyrun

Läs mer om tidigare utflykter till S:t Olof:

2016 (46:22)
2015 (46:12)
Loppet som förändrade mitt löptänk

 

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.